«« Tim Nilsson »»

Slöfock

2010-01-07T13:18:00.002+01:00

Det är jag det. Jag bloggar inte så mycket, som du säkert märker. Om du inte kan få nog av resultatet av mina tangenttryckningar, rekommenderar jag den nystartade bloggen för The Mobile Crew. Vi är glada mobilentusiaster som bloggar om stort och smått angående bärbar kommunikation.

Check us out!

Är du skeptisk?

2009-12-07T22:19:00.002+01:00

Dagens språkkurs för onlinekommenterare/-skribenter:

När du tycker/tror att ordet du borde använda är skepticism, skriv skepsis. Annars blir det förmodligen fel.

Det är fint att peka - del II

2009-11-05T09:26:00.007+01:00

Då kör vi igen. Sedan första texten under den återkommande rubriken Det är fint att peka har jag hunnit avverka två av marknadens verkliga toppmodeller just nu. Recension enligt beprövat mönster följer nedan.

HTC Hero, september-

Betygsskalan går som bekant från 1-10. Slutpoängen är den sammanlagda summan av alla delbetyg. Alla betyg är givetvis helt subjektiva och det är jag som privatperson som sätter dem.

Skärm: 7
Jag blev mycket positivt överraskad av skärmen; HTC har inte direkt varit marknadsledande på den fronten. De är det förvisso inte nu heller, men jag fick mer än jag förväntade mig. Mycket mer. Dock är skärmen inte så känslig som en kapacitiv skärm måste vara för att det ska vara värt att bygga in en sådan. Gällande färgåtergivning och bildkvalitet har Samsung med sina nyare toppmodeller höjt ribban och även om Heros skärm är "mer än bra" är det fortfarande stor skillnad.

Prestanda: 7
Processor på dryga 500 MHz - klart godkänt men inte nödvändigtvis mycket mer än så. Telefonen blir gärna lite trött om man har mer än 4-5 program up-and-running åt gången. Batteritid med normal användning enligt mitt mönster: omkring ett dygn. Snarare "drygt..." än "knappt..." - fullt godkänt. Dessutom med tanke på att Hero oftare ligger uppkopplad än de flesta andra telefoner jag har/haft. Den faktorn enskilt höjer betyget från sex till sju.

Användarvänlighet: 9
För mig själv - som jag betraktar som en tämligen erfaren användare - är den alldeles strålande med endast två klagomål: Applikationen Scandinavian Keyboard (för att få åäö med endast ett knapptryck) är brutalt seg. Inte minst vad gäller autorotationen. Skärmen reagerar som sagt inte hundraprocentigt varje gång. I övrigt: helt enkelt strålande - när man väl är inne i systemets uppbyggnad och "syntax". Den processen tog några timmar för mig - jag vet inte hur lång tid det kan tänkas ta för "normalanvändaren". Gränssnittet som lagts ovanpå Androids grundutförande, HTC Sense kan vara det bästa jag sett. Ever. Det får betyget att tippa över från åtta till nio.

Kommunikation: 9
Enkelt att synka kontaktlistan med allt möjligt: Zyb och Outlook naturligtvis - men dessutom Gmail och Facebook. Detgår snabbt att bläddra genom såväl kontaktlista som favoritkontakter. Dessutom har den ett "smart sökning"-system liknande det som HTC:s Windowsmobiler haft tidigare. Och inte minst: istället för programgenvägar på något av de sju (!) skrivborden kan man ha snabbknappar för att öppna, ringa eller SMS:a en eller flera kontakter. Samtalskvaliteten är bra och en enda sak hindrar full pott: den är ingen höjdare tillsammans med ett flertal av de bluetooth-headsets jag testade den med. Den spöar naturligtvis skiten ur Apples telefon på den fronten - men jämfört med de tre jättarna (finnen, svensk-japanen och koreanen) är det långt ifrån.

Musik och film: 7
Precis som 5800 (förra recensionen) är det ett snitt av att Hero är värd omkring 9 för musik men inte mer än 5 för film. Den klarar inte särskilt många videoformat och nån vettig spelare för andra format än typ .mp4 går inte så bra. Konverteringar är liksom inte min tekopp. Jag gillar run-and-go. Att man kan ha en mycket väl fungerande och intuitiv Spotify-applikation (där man kan cacha filer och spellistor!) drar naturligtvis musikbetyget till oanade höjder - men däremot är den ordinarie spelaren inte mer än medelmåttig.

Kamera: 7
5 megapixel med autofokus och rätt schyssta bilder - men bara i dagsljus. Bra. Inte mer. Inte mindre.

Bärbart kontor: 10
Förinstallerat QuickOffice (Word-, Excel- och Powerpointfiler) plus Acrobat Reader för .pdf. Enkelt att läsa mail, går snabbt att plocka hem och är smidigt att redigera och/eller bifoga bilagor. Och det går snabbt, så länge man har WLAN- eller HSDPA-uppkoppling tillgänglig. Kalendern är superbra oavsett om man väljer att köra den mobila varianten av Googlekalendern eller "bara" som just en mobilkalender. Snabbredigerad, enkelt att proppa varje post full med detaljer och allmänt smidig att använda. Lägger man dessutom kalendern som en "full screen widget" på ett av skrivborden blir det nästan bättre än full pott. Hero som arbetsmobil? Yes box!

Övrigt: 8
Helt OK GPS med - såklart - Google Maps. Tusentals extraprogram med hjälp av Android Market, helt öppet operativsystem vilket möjliggör en massa roligheter i de här extraprogrammen, som att de kan integreras med mer eller mindre vilken funktion som helst i telefonen.

"Out of the box"-upplevelse: 7
2 GB minneskort med en massa upptaget utrymme (vilket gör att man i princip måste köpa ett större för att kunna utnyttja telefonen fullt ut); inte en separat laddare och datakabel; ganska trist headset. Och that's it. Däremot startar telefonen upp snabbt, installerar svenska menyer och konfigurerar sig väldigt snabbt. Dessutom den positiva överraskningen med skärmkvaliteten jag nämnde tidigare. Mycket fabriksladdning på batteriet, så man kan leka länge innan man måste ladda den. Sammanfattningsvis: Boxen är en besvikelse, telefonen i sig är superkul att bara dra igång.

Total poäng: 61/90

SonyEricsson Satio, oktober-

Skärm: 8
Stor, fin färgåtergivning, snyggt gränssnitt, mycket bra respons. Bland de bästa resistiva skärmarna jag någonsin haft förmånen att få peta på: det räcker inte att nudda vid skärmen men man behöver inte alls lägga mycket kraft bakom fingertoppen. Nice! Saknar egentligen bara den "fulländade" färgåtergivningen som Samsungs AMOLED-skärmar som sagt skämt bort mig med.

Prestanda: 8
Klart godkänd batterikapacitet givet den 3,5" stora skärmen. Över ett dygn med filmtittande, musiklyssnande, fullsynkad Exchangemail, webbsurf och naturligtvis fotande och vanlig kommunikation. Är överlag så snabb som man kan begära av Series60 v5 men i ett fåtal operationer är den rätt så seg - och då är det rejält. Klarar utan problem sju, åtta öppna program och applikationer utan att det påverkar upplevelsen mer än någon enstaka procent.

Användarvänlighet: 8
Kan man Series60 är telefonen mycket användarvänlig. "Flikarna" funkar supersmidigt både i användning och inställningar/justeringar. Kan vara lite bökigt att hitta vissa nördinställningar. Bläddrandet bland bilder (och kameran är ofrånkomligen en av huvudpunkterna med Satio) är otroligt trevligt - utom när man ska titta på en bild långt "bak" i trädet.

Kommunikation: 9
Kristallklart ljud, funkar bra med diverse bluetooth-headsets från olika tillverkare, snabb att koppla upp samtal och mycket trevlig att SMS:a med.

Musik och film: 8
Lysande bra som musikspelare. Som filmspelare... well, som alla andra Series60-enheter så är man mer eller mindre hänvisad till .mp4-formatet (tills CorePlayer eller liknande släpper en version för v5). Dock uppvägs detta rätt så kraftigt (jämfört med ex Nokia 5800) av den stora, klara skärmen i 16:9-format och av det faktum att man via PlayNow Arena with Movies får "gratishyra" upp till 60 filmer under första året man har telefonen. Må vara att det kanske bara är en eller två av de fem som varje månad läggs upp som man vill se - men ändå. Det är enkelt att ladda ner, enkelt att lägga över i telefonen, enkelt att starta upp och förvånansvärt bra kvalitet och filmupplevelse.

Kamera: 10
En mobilkamera kommer aldrig att kunna ersätta en riktig digitalkamera!

Bullshit. Satios kamera spöar rent ut sagt skiten ur min 7 Mpix Canon Ixus. OK, Sation har kanske inte optisk zoom men så pass stora som man kan få bilderna, kan man definitivt beskära dem i datorn senare och ändå få ett mer än godkänt resultat. Naturligtvis kommer det komma ännu bättre mobilinbyggda kameror men som läget är nu har jag inte sett en annan mobilkamera som ens är i närheten av kvalitet, färgåtergivning, inställningsmöjligheter och så vidare. Trots den enastående kvaliteten är den också snabb. Därför full pott.

Bärbart kontor: 7
Kalendern är snabb och strålande bra, likaså e-posthanteringen. Adobe PDF Reader finns. QuickOffice är installerat men enbart en prova på-version. Snålt. Hade det varit fullversion hade betyget varit nio eller tio. Mycket tack vare tangentbordet. Också ett litet avbräck att det i vissa inmatningslägen är onödigt omständligt att växla mellan orientering samt siffer-/bokstavsläge.

Övrigt: 6
Utbudet på extraprylar på PlayNow Arena är än så länge rätt snålt. Och trots att operativsystemet är mer eller mindre helt öppet får man en känsla av att telefonen är rätt o-modifierbar. Trist på en telefon som ju faktiskt är raka motsatsen till det. Och trist på en telefon som i övrigt ger ett så bra intryck.

"Out of the box"-upplevelse: 8
Stort minneskort i lådan, snabb konfigurering, mycket fabriksladdning i batteriet och det är i stort sett bara att sätta igång så fort man har byggt ihop den. Få inställningar som måste till. Något seg i själva uppstartsfasen men annars - pang på. Högt betyg.

Total poäng: 72/90

Det verkliga problemet

2009-11-04T20:55:00.003+01:00

Daniel Ådin, lärare från Skellefteå, figurerar idag i Expressen då han - som aktiv socialdemokrat - haft en "anti-alliansen"-fråga på ett prov i samhällskunskap på gymnasienivå.

Det är klart att det i någon mån är förtäckt propaganda och att det är onödigt att prompt skriva "den borgerliga regeringen" (min kursivering) men vafan - elever som läser samhällskunskap på gymnasienivå ska väl ha fått lära sig att vara tillräckligt källkritiska för att kunna se nyanserat på en sådan fråga? Särskilt som avsändaren är helt öppen med sina åsikter. Vore det inte värre om Ådin var garderobssosse? Eller borde han inte få ha någon åsikt alls?

Det verkliga problemet är ett helt annat: provet som Expressen publicerar en faksimil ur (har inte kunnat hitta i läsbart skick online) i pappersupplagan är späckat med språk- och stavfel.

En motherfrikking lärare ska inte ha fel som att använda Engelsk Rubriksättning (med multipel versal begynnelsebokstav) på ett prov - framförallt inte mitt i löpande text. Citationstecken ska användas där det är motiverat. Bindestreck är inget man hoppar över bara för att man känner för det.

Jag minns inte den exakta formuleringen men den löd ungefär som följer: "Varu/tjänstemarknaden, Arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är tre viktiga marknader för 'vanliga människor'. Utgå från dessa och diskutera hur en Renodlad Marknadsekonomi skulle fungera (...)"

Att en lärare får tillåtas misshandla språket så och dessutom tillåts visa sådan vårdslöshet för sina elever... DET, är fan inte okej.

UPPDATERING 5 NOV: Malin Siwe skriver kolumn i DN idag på samma tema - med ungefär samma slutsats. Men kom ihåg var du läste det först...

The Journey from Hell continues...

2009-11-03T20:30:00.000+01:00

Friday started out in the way of the Thursday (if you read my previous post, you ought to be gasping right now).
I got up at 5:45 (I don't even have those numbers on my watch) to be able to take a shower and not-not-not
miss my train. Better thirty minutes too much time, than thirty seconds too little, I figured.

I skipped the supposedly awesome breakfast included in my expensive hotel stay (instead I spent 2 euro extra
on an "okay" cappuccio at the station). Afterwards, I localize my train on the departing screens and go look for
platform 16. OK, that was easy, and oh, look - my train is already in and boardable! Let's see now, where is
car 1...? Oh... at the far back (where I am) is car number... 9. That's quite a stiff morning walk when you're
tired as hell (again; consult last post if you don't understand why).

I get on the train and figure that at least for some short time I'll have the compartment for myself, so I can
unpack the things I need for the ride in my own pace, stove my stuff where I want it and so on. And then my
possible co-compartmentees will have to play my game instead of the other way around. Nice.

The clock ticks toward and past seven. Five past. Ten past. What's this now? Ah, there, the familiar jerk of
a train starting up. But, no.

Screechy message in the train's loudspeaker system (probably installed by Mussolini or at least in his days)
in a language I'm too tired to try and hear out the few words I might understand. I get up and look for someone
with the Tren-motherfreaking-Italia uniform to get some information on what's happening.

The conductor doesn't speak much English, but enough to let me know that it's "something wrong" with "the...
the... motor---wagon..." and that we will suffer "a small delay" - AN HOUR.

I just started laughing. Out loud. For real. I'm tired of getting mad at things not going my way. So I just laugh,
head back to my compartment and flip up my laptop. Batman and the Joker make good company. Any day preferred
over Trenitalia personell, at least.

75 minutes late I arrive in Florence and after just a few detours and a 1 km walk that became about 2,5-3 kms,
I arrived at the hostel. I've never been so happy to spot a couple of random federalists...!

(Then of course my room key didn't work and there are only classic hostel four-posters in the room and so on
and so on, but what the hell. I'm here and I'm gonna have a ball!)

The Journey from Hell

2009-10-29T23:19:00.002+01:00

(IN ENGLISH, BECAUSE I WANT TO TELL MY FELLOW JEFFERS ABOUT THIS, BUT I DON'T HAVE THE ENERGY TO RE-TELL
EVERYONE I WANT TO HEAR IT IN JUST A COUPLE OF DAYS...)

Woke up this morning, feeling seriously better than yesterday and even a bit better than Tuesday.

I'm thinking "fine, this day might be the start of something good!"

Booooy, was I wrong...

it starts off with me, having done all the small pre-errands that are always necessary when going away for a while,
re-entering the Stockholm Central Station about 20 minutes before the airport shuttle takes off (and of course
it's between this and the next one that the only more-than-half-an-hour-gap of the day is set), my backpack's
right shoulder strap bursts, when it gets semi-stuck in the metro line gate.

No time to shop for a new bag, I figure I'll just have to take it and remind myself to look for a new one in
Milan or Florence. The fact that it gets seemingly heavier for each step (and mind you, I've been ill since
Sunday, so I'm not exactly my strongest self. Even 6 kgs are heavy to carry these days. Plus the laptop I also
need a free hand for...

The next bad experience comes on the plane. I get in line quite early, therefore I also get to board quite early.
Or well, I should have. The Ryan Air assistant asks me to pack the laptop bag into the backpack and
I try to explain that "I'll attach it to the flat side of the backpack when I stove it into the overhead
compartment". She looks at me like I'm nuts and says, with her supposedly top notch reprimanding-mother tone of
voice: OH NO, SIR! YOU DO IT NOW! I'm too exhausted to argue logically so I just step aside to start attaching
the laptop bag to my backpack. Then she just HAS to push in a "YOU KNOW THE RULES, SIR!"

I flip, look her straight into the eyes and mutter "thanks! I'd almost forgotten how totally non-service-minded
you low fare personnel are". Then SHE flips: "DON'T YOU TALK BACK! YOU KNOW THE RULES!"
(I know I do, you just unprovokedly told me so, only moments ago...)

Well, anyway, I'm on the plane which doesn't seem to get quite quite full. I'm almost daring to hope that I
will have the three-seater for myself for the journey...

Nay.

About fifteen seconds after the "...boarding completed" message is heard, two very funnily dressed men force
themselves between me (I always do aisle) and the seat in front before I can even react. The leg space on
Ryan flights aren't exactly overdone, even without other passengers in between.

At first, I get cranky. I had my hopes, and to top it off, they smell. Reek. A lot. Grotesquely. Like they haven't
showered for weeks. Or actually, only one of them. Of course the one in the middle seat. And, may I remind you
that I've got a cold that I caught almost a week ago. My nostrils are jammed. I couldn't even sense the aroma
of the coffee I had a couple of hours before. And I still get repulsed by the odour.

Well, I try not to give it any thought, I turn away and put my speechbook on. Only with one headphone plugged in,
since I don't want any further illogical arguments with Ryan Air staff members about "electronical equipment being
hazardous during taxi". That's when I hear the, in my ears, weirdly sounding jibberish from my co-seaters.

That's when I spot it. They have put on headwear that gives me really orthodox-religious vibes and they finger
on some kind of rosary-looking object while mumbling in a language I, when eavesdropping properly, vaguely
recognize as Arabic. Normally I suppose this wouldn't frighten me a bit but the kind of weak, paranoic state
of mind I am in, combined with the fact that within a radius of three rows, there are six or seven more people
doing the same. And they all (those that I could spot without it being too obvious) had the same
photocopy-page from what I assume was the Quran. And they all tapped their fingers and stomped their feet lightly;
classic nervous-tells. Plus that they were all checking their watches about once every five minutes.

I kid you not, I was freaking terrified, convinced that this would be my last flight. Mentally, I even went as
far as almost coming to terms with dying. I tried to make up plans for how I would possibly be able to send
a last text to both Alex and mom, telling them I love them and so on. I've experienced light-paranoia before
but this was something completely different. I'm rarely scared of anything but this almost ripped my soul open.

Of course the poor muddle-headed (do not confuse with mud-blooded!) men were just afraid of flying and prayed
to their supposed Savior to protect them. And yes, I did consider that alternative. I just couldn't convince
my brain to believe in it.

Writing this also takes all the sauce I have left, so I'll just briefly cover some details I really remember
(most of the flight is nothing but a blur): I'm afraid to go to sleep, because if I am the only one noticing
all this, they shouldn't get me that easily. I don't dare watching mobile movies or play around with my new
SonyEricsson Satio (review is a-coming), because I don't want to do anything that habit-wise or in any other
sense can provoke something (believe, I'm usually NOT let's-call-it the un-provoking kind). I remember longing
for turbulence so that the fasten seatbelt-sign will light up. Although almost elbow-tackling me in the back of
my head each time, I really enjoy the moments when a service crew member parks the snack car close to our seats
- because then my fellow travellers cannot get up. At least not without it being suspicious. And so on, and so
on...

Imagine the relief when the plane lands and I get out - alive. Shook like hell, but alive. The 45 minute bus
ride into Milan is not even half a match. I'm just so excited to be able to go to my 500-metres-from-the-central-
station-hotel.

...after I stood in line for a train ticket for tomorrow for THIRTY MOTHER--- MINUTES. Why I didn't just
buy it tomorrow? Well, because the train departs at seven in the morning and I don't know my way around Milan
Central Station - or the usual queuing time. Good choice to wait it out tonight, though. Why didn't
I just buy
the tickets off the Internet, back home, you say? Well frankly, beloved reader, because Trenitalia are a bunch
of [insert bad word]. That (this) is why.
(The linked post is in Swedish, but use Google translate and you'll understand fairly...)

I use at about 20% the map I've printed but mostly my eyes since I notice that Milan hotels near the Station
seem to be very fond of very, very big signs. I localize Hotel Cristallo quite soon.

- Buona sera, I've made a reservation for tonight. Nilsson.

The man behind the desk looks at my sweaty, snivelling self like I'm some kind of bug in his fancy (not so fancy)
parlour (not so much of a parlour).

- Sorry sir, no booking for a Nilsson. How did you book?

- Via [website name].

- Do you have a confirmation number?

I hand over my printed map, where I've also pasted the address in-case-of-taxi-need and the confirmation number,
to avoid situations like this one.

- I'm sorry, I can't find your reservation. Do you have a receipt?

- Yes, I have a combined confirmation and receipt in my e-mail inbox. Can I check my emails on Wi-Fi here?

- Of course Sir.

So I detach my laptop bag from my backpack, put it on the counter and I fire it up. When I'm denied Internet
access I look up and ask the scornful man in a badly fitting coat jacket and a strangely arranged tie why,
he looks at me like he's trying to hide a smile and says "Internet access is not complimentary". I'm sensing
my blood starting to boil.

- I don't want to send Facebook messages or watch YouTube, I just want to check my e-mail to show you the
confirmation!

- Sorry Sir, no exceptions.

- Fine, give me fifteen minutes access. How much?

- Minimum is one hour, Sir. Five euros.

- Then give me a freaking hour. And make it quick!

And very well, in my inbox there is a confirmation. For Cristallo. For October 29th/30th. Single room. And the
e-mail also contains a confirmation on about 50 euros having been debited my American Express credit card.

In short, what happens just next is this: he manages to pull out my booking and tries to not-at-all with
suitable modesty explain that my booking must have "slipped". And the only room they got left is a double room.
With king size bed and bathtub. For 130 euros.

- We apologize and we can offer you this room for only 70 euros extra instead of 80.

His eyes doesn't even look like he's apologizing. More like he just wants to focus on the Inter-Catania match on
the radio in the background.

After the day I've had and then this on top of it all, I'm about two inches from jumping the counter and
start punching his teeth out. I do however manage to restrain myself. Don't ask me how, because I honestly
I don't know.

- With all due respect, that is not an apology. That is nothing but a lousy offer. It's 9:30 PM, it's not like
you'll see any more new guests that will come now, take a 130 euro room, only use the bed and the shower and
then leave at 6:30 in the morning. I can pay half the difference because I don't want a fight. I just want
to sleep. I won't even mind that I just payed 5 euros for five minutes' Internet access. 40 euros and I take
that room for the night, okay?

- Sorry Sir, I cannot do that.

- Do you have ANY other room?

- No. (Not even "Sir" this time.)

- Okay, bye then. If I don't find ANYTHING else within an hour, I'll come back to sleep in your lobby.

The next hotel (only 100 metres away) would cost me the about same, but then it was a room with jacuzzi. Not
to mention it was a 4+ congress hotel (Cristallo 3). Still too much though, for both me and JEF Sweden,
so I excuse myself with having to get something to eat (which is in fact true, I'm so truly hungry
now that I have serious plans on roaming the mini bar...) And Internet access is 20 euro extra for three hours.

On to the next hotel, Bristol Hotel, just across the street from the Central Station. I see the four stars and
the super fancy lobby, so I'm almost turning around before I even stepped in. Luckily I didn't. Now I'm here.
Queen size bed double room was all they had, but the nice man did some tricks (or not, I don't care if he
straight out fooled me; he was at least seemingly service-minded) so I could get it for 100 euros. Including
unlimited Internet access.

Still too much (over 11 euros per hour I'm gonna use it!), but I had no damn choice. My whole body screamed
"beeeeeeeeeed!"; "reeeeeeeeeeeeeest!" and other ugly words. The breakfast doesn't start serving before seven
so I asked with a smile if I could have another 10 euro off since I'm departing before then.

He turned my request down - but, the key: he did it in a nice and professional way. Such manners means a lot.
So now, here I am. And at least the half-litre Pellegrino bottles in the mini-bar aren't more than 2,5 euros
apiece. I was afraid they'd be 6-7 or something.

Ladies and gentlemen, this was my saga "The One-Day Journey from Bloody Fucking Hell". Based on a true story.
Any real-life character resemblance in this story is completely intentional.

And I also notice that there is a risk that I've lost my bunch of keys...

Tomorrow: towards Florence. The best? The rest of my days in Italy just C A N ' T get any worse!*

(*Knock on wood...)

Regler och undantag

2009-09-29T00:00:00.003+02:00

Jag ägnade två timmar av den här mörka, regniga höstkvällen åt allsvensk fotboll. "Tvillingderbyt" AIK-Djurgården. Svart-blått. Råtta-Apa. Solna-Stockholm. Matchen slutade 2-0 till AIK, nuff about that.

Som gammal domare är det en sak som stört mig hela kvällen. VARJE ÅR på säsongsupptakten / kursen (jag var med om åtta sådana innan flytten till Stockholm naturaliserade bort dömandet), kalla det vad du vill, poängterades det SJUKT NOGA hur stenhårt det skulle dömas mot smädande, hot och efterslängar. Varje år. 1997, 98, 99, 2000, 01, 02, 03 och 04. Varje år.

Det lät förstås att det skulle gälla på alla nivåer. Från herr- och damallsvenskorna ner till flick- och pojkfotboll. Jag har svårt att tro att just den biten skulle förändras särskilt mycket, även om naturligtvis några skrivelser i de sjutton reglerna modifieras eller justeras.

Men antingen har så gjorts, eller så har det blivit tillåtet för domare att fega ur vid känsliga beslut. Tre minuter in i ovan nämnda match landar Djurgårdens mittback Peter Magnusson olyckligt på AIK:s anfallare Ivan Obolo efter en nickrensning. Hånfullt eller ursäktande (ingen aning), klappar Magnusson Obolo på huvudet innan han springer vidare, sekunden efter. Obolo får ett spel och smäller till Magnusson med knuten näve på låret, samtidigt som han ser väldigt arg ut.

Reglerna är solklara: rött kort och utvisning. Inga kompromisser, inget tolkningsutrymme. Oavsett var på planen bollen är och vad som hänt innan. Det märkliga är inte händelsen i sig, eller att domare Stefan Johannesson missar den (han tittar av förklarliga skäl i riktning mot bollen, vilken befinner sig på en annan del av planen). Det märkliga är att inte heller någon av hans assisterande domare (närmaste AD:s uppgift är i detta läge att hålla ett extra öga på spelare inblandade i föregående moment, just ifall det skulle bli gruff eller efterslängar), eller fjärdedomaren heller, verkar ha sett det.

Trots att det var de bilderna som kablades ut i Canal+ sändningar tar inte heller TV-kommentatorerna upp det. Ingen av kvällstidningarna har det i skrivande stund ute på nätet.

Domartrion (/-kvartetten) har missat en SOLKLAR utvisning och - ingen bryr sig? Är det för att man inte kan reglerna, för att man förstår att det är för känsligt att visa ut en hemmaspelare i tredje minuten inför 20 000 brölande AIK:are eller för att man behöver nya glasögon? Alla alternativ är ungefär lika illa; mittenalternativet kanske något värre.

Citat ur Spelregler för fotboll 2009 (den svenska versionen av FIFA Laws of the Game):

REGEL 12 – OTILLÅTET SPEL OCH OLÄMPLIGT UPPTRÄDANDE (...) Utvisning En spelare, ersättare eller ersatt spelare ska utvisas om han begår någon av följande sju förseelser: • allvarligt otillåtet spel • våldsamt eller obehärskat uppträdande • spotta på en motspelare eller någon annan person • förhindra ett mål eller en klar målchans för motståndarlaget genom att avsiktligt beröra bollen med händerna (gäller ej målvakten inom hans eget straffområde). • förhindra en klar målchans för en motspelare som rör sig mot spelarens mål genom en förseelse som bestraffas med frispark eller straffspark • använda stötande, förolämpande eller smädligt språk och/eller gester • få en andra varning i samma match

Titta särskilt på punkt två. Och observera att det inte står "bör" eller "kan" visas ut, utan "SKA" visas ut. Solklart.

Matchen är inget att snacka om, AIK höll okej allsvensk klass och Djurgården höll nästan god division II-klass. Men gissningsvis hade matchbilden blivit "lite" annorlunda om AIK:s bäste spelare (?) visats ut innan matchen knappt börjat och hans lagkompisar fått spela med en man mindre resterande 87 minuter.

Det är också en sak att ha marginaler med sig och att få tveksamma domslut i tveksamma situationer med sig (ex offsiden på samme Obolo vid 1-0-målet - lätt att se på TV-reprisen; inte lika lätt att se på en millisekund i verkligheten), men en missad utvisning för eftersläng - det är inte okej att missa. Inte okej någonstans.

Och varför är jag den ende som verkar reagera?

Ett inlägg i månaden

2009-09-27T16:57:00.004+02:00

Ja, typ så har takten varit på sistone. Det blir lätt så när livet offline rör sig i bra takt ändå...

Var och såg Flickan som lekte med elden igår. Äntligen. Den var rätt bra, satte en sjua på IMDB. Visst har jag sett bättre, visst är den inte i närheten av boken och visst var vissa av skådisinsatserna mer än lovligt taffliga, men på det stora hela bra. Jag fick nästan en liten tår i ögat vid ett av de första klippen från Millenniumredaktionen, när ett nummer av Expo toppade högen av "andra tidskrifter" sådär som de flesta tidningsredaktioner har. Ett ögonblinkningsklipp, men likväl synligt. Mycket snygg hommage till Stieg Larsson.

I övrigt borde någon på Arla få nobelpris för att äntligen ha tagit fram en laktosfri Keso som smakar just Keso. Jag var helt tokig i cottage cheese när jag var yngre men i takt med att jag insåg att laktobakterier inte var min mages tekopp, om liknelsen tilläts, så fick jag gå på avgiftning. Men nu är jag hooked igen. Jag räknade på det och insåg att på en dryg vecka har jag nu ätit keso för 200 spänn. Mycket glad att det inte kom när jag pluggade, eller första halvåret som renodlad lirare i arbetslivet när jag knappt hade till hyran. Bra timing också, alltså.

Annars har jag hunnit med att skaka på huvudet åt Anna Anka-debatten (ärligt talat, låt folk leva som de vill och sluta lägga er i andras liv), uppröras över Frankrike (igen) och HADOPI 2, försöka boka italienska tågbiljetter (det gick sådär) och planerat med Alex att ta en dagstripp till Berlin 9 november. 20 år sen murens fall och det lär vara streetparty hela dagen. Min hatkärlek Ryanair flyger för 10 spänn per person och resväg. Inga skatter eller övriga avgifter. 50 kr för två personer till Skavsta kostar deras egna flygbussar. Stockholm-Berlin T/R för under 400 kr, inklusive flygbussar på tysk mark - för två personer. Helt sanslöst! Som exempel kan nämnas att jag ska åka fram och tillbaka till Örebro i mitten av oktober för att fira en födelsedag. 300 spänn T/R. Med tåg. För EN person.

Full story om de italienska tågplåtarna följer. I slutet av oktober-början av november ska jag till Florens för att Europakongressa med JEF-folket. Det blir nån slags skön avrundning på en femårig "karriär" (med fetstilade citationstecken) inom Europafederalismens sfär. Flyg kostar både skjortan och resten av garderoben om man inte är ute typ ett halvår i förväg. Däremot fick jag tag i flyg till Milano med, gissa vilka, för 110 kr. T/R. Punkt. Inga skatter eller avgifter nu heller.

Förvisso får jag stanna en extra natt i Italien jämfört med vad jag tänkt, men hey: Milan-Napoli på San Siro i Milano under den extra kvällen - sämre saker har jag fördrivit min tid med...

Eftersom jag gillar att ha saker klara i förväg så bokade jag, direkt efter att jag fått bekräftelsen på flyget, upp en natt på hotell i Milano. Nära centralstationen då jag ska upp och ta 07:30-tåget till Florens. Dessutom vill jag gärna ha tågbiljetterna bokade. Jag surfar, efter tips, in på trenitalia.com (nej, jag länkar inte!), Ferrovio dello Stato, dvs Statens Järnväg. Italienska SJ, helt enkelt.

Efter att den engelska versionen av sidan ÄNTLIGEN laddat in (det tog ungefär 624 år) letar jag upp de tåg jag vill ta, Milano-Florens T/R med några dagars mellanrum. Konsulterar bankkonto och "current events"-sidor på webben och bestämmer mig för vilka tåg, vilka tider och dagar etc. Klickar i alla tillval och kommer till "slutför-och-betala-sidan".

Inser att jag måste skapa nåt slags medlemskonto för att få boka. Fine, det gick fort. Namn, användarnamn och epostadress. Enkelt. Logga in på mailen och klicka på aktiveringslänken. Enkelt. Tillbaka till bokn... nähä, då finns inte bokningen kvar. Göra om. Avsluta med att fylla i användarnamn och det lösenord de mailat mig.

Nähä, då måste lösenordet bytas INNAN jag kan "logga in". Inga instruktioner om det på ett tidigare stadium. Loggar in, byter lösenordet. Gör om, och skriver in allt på nytt med mitt nya lösenord. Ah, äntligen en betalningssida. Perfekt, de tar alla typer av kort, inklusive Amex. Eller, nej, när jag knappat in just Amexsiffrorna får jag upp en felsida på nåt obegripligt språk (rimligen italienska) och lyckas uttolka att de skickat mig ett mail på grund av att nåt knasat.

Dear Customer, the transaction has not been authorised by the payment circuit. You can request authorisation to buy on the site of Trenitalia with your credit card by sending the documentation indicated below, by either fax (06/44104036) or e-mail (areaclienti@trenitalia.it): - the content of this email, - your User ID, - a contact telephone number, - the photocopy/scan of a valid identity document of the person associated to the User ID, - the photocopy/scan of the tax code number Within 48 hours you will receive the outcome of your request on your e-mail address. With reference to the data you give us to enable the service, please remember that your privacy rights are safeguarded by Trenitalia in the respect of current Legislation (Italian Legislative Decree 196/2003). Trenitalia online Customers Area

Vansinne! Ska jag behöva skicka en fotokopia av mitt leg för att de där satans slöa pizzabagarna ska låta mig köpa tågbiljetter för 700 spänn med mitt eget kort? Ahja, jag snabbfotar mitt Schengenpass ("nationellt ID-kort") med W995:an och mailar över.

To Whom it May Concern: Dear Trenitalia agent, I need to book train tickets for a round trip Milano-Firenze in October/November. I cannot possibly understand why I am not authorized to purchase train tickets for 72€ with my American Express Credit Card? However, please find attached a photocopy of my Swedish National Identity Card (TimNil.JPG), issued in accordance with Schengen rules and guidelines. This is from, and for the User ID TimNil, registered September 12th, 2009. Contact Phone Number: +46 70 XXXXXXX Please handle my errand as soon as possible. Grazie! /Tim Nilsson, Stockholm, Sweden

Jag tror och hoppas ju ändå att allt ska lösa sig (man kan faktiskt vara både cyniker och optimist på samma gång!)... icke. Till slut får jag nedanstående mail:

from Area Clienti sito web till Tim Nilsson <[min mail, jag vill inte ha spam, jag skiter i FvdS]> datum 15 september 2009 11.52 ämne R: Fidelizzazione 15 sep (12 dagar sedan) Dear Customer, We regret to inform you that on this web site payments with an AMEX credit cards issued by a Foreign Bank (not Italian) are not allowed, due to a American Express choice. We advise you to try another purchase, if you can, with a different credit card. Best regards Trenitalia online Customer Service

VAR DET SÅ JÄVLA SVÅRT att bara skriva ut det på sidan? Satans lallare, de har redan kostat mig en massa tid. Ahja, bara att bita ihop, göra om hela bokningsgrejen, logga in (med nytt/bytt lösenord) och betala med Visa. Eftersom jag inte alls litar på den här sidan längre, använder jag Swedbanks strålande e-kortslösning (man skapar ett engångskortnummer för onlineköp med fast köpgräns) och nöjer mig med lite sämre biljetter: 52 istf 72 euro. Skapar ett kortnummer kopplat till mitt Visakort. Nu borde det vara löst.

Hell no. "PAYMENT DENIED, bla bla bla..." Jaha, har jag ingen koll på växelkursen nu igen, tänker jag och skapar ett nytt kortnummer med högre köpgräns (650 istf 550 kr). Samma felskärm. Får onda aningar och kikar in på bankkontot. Jodå, 2x 540-nånting kronor är "reserverat för köp", sådär som det blir om man handlar helg och nattetid.

Satan vad arg jag är vid det här laget. Och inte kan man spara bokningarna heller, som bekant.

Nästa dag ringer jag till deras kundtjänst. Bara instruktioner på italienska. "Prene uno" och så vidare, det fattar jag. Men inte fan fattar jag att de säger "1*" och inte bara "ett". Så jag lägger på och ringer upp igen. Samma sak. Ett försök till, och denna gången får jag möjlighet att press [something] for instructions in English. Halleluja.

Kommer till slut fram och får prata med nån pajas på en väldigt knastrig telefonlinje. Jag tror inte att han var skolans bästa elev i främmande språk om man uttrycker det så. Jag lyckas ändå snappa någorlunda att man kan inte betala online med något icke-italienskutfärdat kort ÖVER HUVUD TAGET. Och min fråga blir igen: HADE DET VARIT SÅ JÄVLA SVÅRT eller jobbigt att bara... skriva det? Allra helst innan man ens börjar boka... pengarna, säger han också, är bara just reserverade och inte dragna. I åtta dagar ligger de kvar så.

Kostnad för allt detta: räntefritt lån till Visa/italienska SJ på över en tusenlapp i en dryg vecka, cirka 25 kr i utlandssamtalskostnad samt totalt kanske fem timmar av min tid. Jag hade inte direkt förväntat mig ett tack för mitt kanske-något inte särskilt lugna eller ödmjuka påpekande att det could be bloody reasonable to put such a factor clearly visible on your lousy home page - men inte ens ursäkt. Varken per telefon eller mail. Jävla lallare.

Ferrovie dello Stato, VAFFANCULO!

Bara att hoppas att det finns några plåtar kvar när jag kommer ner. Och till Forex stora glädje lär jag pröjsa dem kontant. No doubt about that.

För övrigt är det snart oktober. SonyEricsson Aino och Satio. Samsung Galaxy. Och, framförallt, Nokia E72. Yummy!

Det är fint att peka

2009-08-16T16:28:00.010+02:00

Under det senaste halvåret har jag haft förmånen att använda - ringa och leka med - tre av marknadens bästa apparater med pekskärm. Det är måhända inte så exotiskt som för några år sedan, men det är fortfarande inte helt konventionellt. Och ja, det är därför jag bara kommer att jämföra just dessa tre nedan och inte någon av de "vanliga" telefoner jag haft i min ägo eller till låns sedan årsskiftet.

Först ut: Nokia 5800 Xpress Music, februari-mars

Betygsskalan går från 1-10. Slutpoängen är den sammanlagda summan av alla delbetyg. Alla betyg är givetvis helt subjektiva och det är jag som privatperson som sätter dem.

Skärm: 6
Inte den superba kvalitet och färgåtergivning de flesta av Nokias high end-terminaler skämt bort oss med de senaste åren. Resistiv skärm (reagerar på tryck, snarare än beröring) som kan vara klart seg när telefonen sätter den sidan till.

Prestanda: 7
Ganska klen processor känns det som, men å andra sidan har den också i princip konstant legat en tusenlapp eller mer under konkurrenternas närmaste motsvarigheter. Oacceptabelt seg i autorotationen i till exempel webb och meddelanden. Dock en superstjärna när det gäller att starta program och applikationer. Betyget dras upp av den fina batterikapaciteten. Höll för mig i nästan två dygn, trots excessivt användande; fullt synkad e-mail både via Mail for Exchange och timsvis uppdaterad Gmail, bluetooth nästan oavbrutet igång, musiklyssnande någon timme om dagen, prat, sms och mail under arbetstid...

Användarvänlighet: 6
Har man inte haft en pekskärmstelefon förut är nog 5800 ett bra första val. Har man inte haft en Nokiatelefon förut är den nog inte det. För den ovane kan Nokias arbiträra menysystem te sig väldigt komplicerat och det blir inte mindre så av det faktum att man ofta måste klicka två gånger för att bekräfta ett val - något som pekskärmar i motsats till konventionell knappsats annars snarare borde råda bot på, än förstärka. Fungerar av någon märklig anledning utmärkt tillsammans med alla bluetoothheadsets - utom de det står SonyEricsson på...

Kommunikation: 8
Fyra favoritkontakter med ett helt flödesschema direkt på startskärmen, svenskt tangentbord med egna knappar för Å, Ä och Ö, en uppsjö textinmatningsmöjligheter, kopplar snabbt både upp och ner samtal... här blir det finfint betyg. Autorotationen som nämns ovan och den tidsfördröjning det innebär vid växelvis knappsats- och tangentbordsinmatning samt att det inte går att få SMS-konversationer i "chatt-vy" är egentligen de enda två grejerna som hindrar en tia.

Musik och film: 7
Betyget är ett snitt av att 5800 är värd omkring 9 för musik men inte mer än 5 för film. 5800 klarar inte särskilt många videoformat; när jag använde den var operativsystemet i princip helt nytt och fungerande tredjepartsprogramvara som exempelvis CorePlayer gick inte att få tag på för en rimlig peng. Inte heller syns mycket av de miljontals färger skärmen har kapacitet för när man är hänvisad till hårdkomprimerad mp4 för video "out of the box". Som bärbar musikspelare är den kort och gott bland det bästa jag haft.

Kamera: 6
Ganska taskig färgåtergivning och laddar inte särskilt snabbt. 3,2 Mpix med autofokus och dubbla fotolampor är mer än godkänt - men inte tillräckligt mycket mer för att jag ska säga "bra". Kameran hade kunnat sorteras in under "svinigt bra" - om det hade varit hösten 2006. Våren 2009 krävs lite mer.

Bärbart kontor: 9
Förinstallerat QuickOffice (Word-, Excel- och Powerpointfiler) samt PDF-läsare. Enkelt att installera och hämta hem mail liksom bilagor till dessa. Och det går snabbt, så länge man har WLAN- eller HSDPA-uppkoppling tillgänglig.

Övrigt: 8
Ovi Store växer så det knakar och det finns tusentals program och applikationer att uppgradera sin enhet med. A-GPS:en är i mitt tycke överlägset bäst i klassen. Integrationen mellan telefonens olika funktioner är superbra. Superbetyg uteblir främst på grund av att telefonens "kryddor" enligt mig lagts på fel saker; inte där normalanvändaren skulle ha störst nytta av dem.

"Out of the box"-upplevelse: 9
8 GB minneskort, bra hörlurar, skyddsväska, medieställ, extra pekpenna, pekplektrum. Lådan är fullmatad med tillbehör och telefonen i sig är bara att lyfta ur, plugga i sitt SIM-kort och köra. Köper man en "svenskförberedd" telefon i Sverige så är telefonen redan programmerad med Internet- och MMS-inställningar för de fyra stora operatörerna. Hade fått en tia om det inte varit för alla onödiga saker man måste ange i början. Varför ska jag behöva skriva in vilken tidszon jag är i när telefonen borde kunna känna av det med hjälp av mobilmasterna, till exempel?

Total poäng: 60/90

Apple iPhone 3G, maj-juli

Skärm: 8
Reklamen lovar mer än telefonen håller angående Apples kapacitiva skärm (reagerar på beröring, snarare än tryck). Absolut en av marknadens bästa skärmar, men är närmare 7 än 9, främst för att skärmen är en av de sämre på att hålla sig opåverkad av flott från fingrar och kinder.

Prestanda: 6
Ganska klen processor även om det nog inte behövs så mycket mer än det som sitter i, då menysystemet är väldigt avskalat. Batteritiden är under all kritik för en multianvändningsterminal. Under de tre dygn jag körde Mail for Exchange med full synkronisering fick jag vara glad om det räckte med två laddningar per dygn. Ungefär tre timmar aktivt användande per laddning gick det att kräma ur den utan mailen igång. Det är helt okej - om luren ifråga kostar runt 2500 eller mindre. Kostar den det tredubbla är det absolut inte okej. Dock snabb i själva huvudmenysystemet.

Användarvänlighet: 7
Enkla och avskalade menyer som inte tilltalar en mobilnörd, men säkert Svensson. Konstig svenska och något som verkar som en ovilja att använda sig av allmänt vedertagen mobilterminologi samt de ologiskt krångliga inställningsmenyerna drar ner betyget. Enkelheten i "skalmenyerna" är i sig en fullpoängare. Jag satte 8 först men drog ner betyget ett snäpp då jag kom ihåg hur otroligt frustrerande det är att det enda sättet att ta bort eller lägga till filer är genom synkning med Itunes. Att dess bluetoothkoppling är den sämsta jag stött på på flera år hjälper inte direkt betyget uppåt heller. Av 19 olika testade headset (både mono och efter OS3 även stereo) hittade jag TVÅ som fungerade med telefonen. Ett som fungerade hjälpligt och ett som fungerade bra.

Kommunikation: 5
Hade denna jämförelse varit en skolklass hade iPhone varit den stökiga eleven längst bak som skryter högst men gör minst. En så enkel grej som att gå från låst läge till koppla upp ett samtal tar alldeles för lång tid om inte personen ifråga ligger under favoriterna - och där finns det max tio platser, punkt slut. SMS är ett mörkt kapitel i sig. Innan uppgraderingen till OS3 i juni var den snabb, men bökig. Inget svenskt tangentbord, en massa dolda funktioner som känns jättesmarta när man väl kommer på dem - men inte förrän då. Efter OS-uppgraderingen blev det lättare, men otroligt mycket trögare. Nej, själva telekommunikationen är inte Apples starkaste sida...

Musik och film: 9
Vi lämnar överföringskrånglet dator-telefon utanför och koncentrerar oss på själva uppspelningen. Vad ska man säga; världsklass! Det är ingen slump att iPod nästan har blivit ett begrepp för MP3-spelare överlag. I filmvisningen går det att vrida och vända på telefonen nästan hur man vill. Telefonen hänger med helt okej snabbt och visar videon åt "rätt" håll oavsett. Tian uteblir då maxvolymen kan upplevas lite väl låg och då i alla fall jag gärna vill kunna låsa skärmen under filmtittande.

Kamera: 3
2 megapixel. Ingen autofokus. Ingen extra ljuskälla. Om det inte vore för att jag en gång tog en (!) bild som blev riktigt bra, i fullt dagsljus, så hade det blivit 1 eller 2. Oacceptabelt urkasst för en sjutusenkronorsmobil.

Bärbart kontor: 4
Det går enkelt att installera i princip vilken som helst av de vanligaste maillösningarna. Där var det slut på positiva omdömen i denna kategori. Ingen dokumentlösning, mailsynk drar alldeles för mycket batteri och det finns ett inbyggt stopp mot att ladda ner bilagor/andra filer större än 10 MB via mobilnätet. Oavsett om du har fri datatrafik i ditt abonnemang eller inte.

Övrigt: 9
En GPS som överträffar mina förväntningar och många smarta program förinstallerat men det som ger åttan nästan helt på egen hand är naturligtvis App Store. Den är nästan en tia. Utbudet är gigantiskt - men det betyder inte att man vill ha allt som finns där - och man kan slösa bort timmar på att bara kolla igenom listorna. Det mesta är dessutom billigt och köps enkelt (om man har angett sina kortsiffror hos Apple).

"Out of the box"-upplevelse: 1
Underkänt, underkänt, underkänt. Jag var jätteglad när jag hade skaffat min telefon och ville naturligtvis börja leka direkt. Icke. Innan telefonen ens kan användas så måste den synkas med Itunes. Och eftersom den laddar via USB-kabeln och första uppladdningen helst inte ska göras med den begränsade kraft som USB-uttaget ger jämfört med direkt i vägguttaget, blev det till att låta den bara ligga i fyra-fem timmar - för att sen tillbringa ytterligare ett par timmar med synkåtgärder, innan det var playtime. För tro inte att Itunes ligger med på någon CD i förpackningen heller. Nej, den ska man ladda ner från apple.com - en sida som inte direkt sätter samma värde på användarvändlighet som deras fysiska produkter. Därtill är det ganska kasst set med hörlurar som följer med. För att betyget 9 på film och musik skulle uppnås, ska jag tillägga, pyntade jag 550 spänn ytterligare för att få ett vettigt headset signerat Sennheiser. Med originalet kan du glömma 9/10-ljudkvalitet. Eller komfort.

Total poäng: 52/90

Samsung S8000 Jét, augusti-

Skärm: 8
Efter Apples telefon har mina reflexer vant sig vid kapacitiva skärmar och den typen av pekning, så må vara att det är en ofördelaktig tidpunkt för Jét att jämföras - men så kan det gå. Av de resistiva skärmar jag provat ligger den klart i topp. Snabb reaktionsförmåga och utmärkt färgåtergivning (svärtan!) - kanske borde den rentav få högre betyg. Dock är det min personliga upplevelse som ligger till grund för betyget och perfekt tycker jag inte att den är... men inte långt bort. Färgåtergivningen och skärpan tillskrivs fenomenet Active Matrix OLED (AMOLED), vilket Jét är den enda av testobjekten som har. Den är reptålig och inte lika känslig för "skit" som övriga två testade modeller. Det ger pluspoäng.

Prestanda: 8
Strålande. Samsung är generellt inte den tillverkare man förknippar med starka batteritider och snabba telefoner men nu är det dags att ompröva den teorin. Trots att jag ännu befinner mig på "innan 20 laddningar"-stadiet (någonstans därefter når batteriet generellt sin optimala kapacitet) håller telefonen i ungefär ett och ett halvt dygn. Då pratar vi aktiv bluetoothanslutning i princip från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Mailen synkad med drop en gång i timmen. Videotittande ungefär 60-90 minuter per dag. Musik ungefär lika mycket - och så talet, messandet, surfandet och det rena lekandet på det. Var tvungen att tjuvkolla specarna och jodå - 800 MHz är processorn på. Det märks. Det finns fortfarande bitar att förbättra; Samsung är inte hemma än. (Kanske skulle man ha haft Symbian S60 istället för sitt eget TouchWiz-system?) Men man är en bra bit på väg.

Användarvänlighet: 7
Gränssnittet i TouchWiz 2.0 är inte bättre än Apples och inte bättre än S60 v5 (som i Nokia 5800). Inte fruktansvärt mycket sämre heller, men en gnutta mer ologiskt än Apple och ungefär på samma nybörjarkrångelnivå som Nokia. Samsung plockar dock en hel del pluspoäng hos mig på de tre olika startskärmar man kan ha (oblyg Apple-ripoff?) som man kan fylla med olika widgets och snabbgenvägar efter önskemål. Huvudfunktionerna; ringa, SMS:a och menygenväg finns alltid tillgängliga längst ner. Lysande. Den inbyggda Facebookklienten är kanske den bästa jag sett i en mobil. När man "låst" skärmen kan man låsa upp den genom att antingen hålla ner en punkt på skärmen, den fysiska låsknappen - eller att skriva en i förväg vald bokstav direkt på skärmen. (Själv har jag valt C; en enkel, flytande rörelse som är svår att göra fel...) Telefonen fungerar (naturligtvis?) klockrent med alla Samsungs bluetoothheadsets (tur att just de då är bäst på just det) men även acceptabelt med övriga testade.

Kommunikation: 7
Klart bättre än Apple, något sämre än Nokia. Det är lite för många steg och för mycket plotter ibland för att göra en så enkel sak som att ringa ett samtal eller dra ett snabbt SMS. När man lärt sig bemästra genvägarna går det dock som en dröm. Att betyget inte speglar senast skrivna mening handlar helt enkelt om att jag inte tror att den processen går fort för normalanvändaren. Jag skulle påstå att den är en god vän till mig redan efter fyra dagar - men vore inte så, borde nog jag byta jobb. Autorotationen i meddelandeskrivandet håller världsklass. Det går snabbt som as och det är barnsligt enkelt att slå på och av T9. Minus för att Å, Ä och Ö inte har egna tangenter och för att vissa av de vanligaste skiljetecknen är lite bökiga att snabbt slänga in. Stort plus å andra sidan för att man för enhandsläget kan ställa in om man kör höger- eller vänsterfattning, så att telefonen lättare kan gissa vad du ville om du exempelvis råkar trycka mitt emellan två alternativ.

Musik och film: 8
Vi börjar med minusen: Gränssnittet i mediespelaren är inte i närheten av Apple eller SonyEricssons Walkmanspelare. Det är funktionellt, men inte mycket mer än så. Svårbegripliga ikoner som man måste gissa eller läsa sig till vad de betyder. Ljudet i de inbyggda högtalarna är rätt klent, men de medföljande hörlurarna är rätt bra. Jag kör förvisso trådlöst och använder omväxlande SonyEricssons DS200 och Samsungs eget SBH650 till musiklyssning och filmtittning och framförallt med Samsungs eget går det att få rätt bra kräm. Filmvisning är dock det den här telefonen multimedieledes är riktigt, riktigt bra på. Jag har en favorit-TV-serie lagrad i vanliga hederliga .avi-filer med Xvid-codec på min hårddisk. Drag-and-drop över till minneskortet; minnet in i telefonen; pang; titta. Och bild- och ljudkvaliteten är amazing. En gång på åtta timslånga avsnitt märkte jag nånting som nästan kan ses som att den laggade lite. Annars briljant. Den bärbara någratusenkronorsmediaspelare från Creative som jag äger har hamnat lite på undantag, kan man säga. Jét ger faktiskt bättre bild!

Kamera: 7
5 Mpix, dubbla fotolampor, autofokus. Mer än acceptabelt givet prisklassen. Riktig blixt hade inte skadat, men då hade väl å andra sidan inte telefonen varit centimetertunn som den nu är. Inte mycket att klaga på kvalitetsmässigt; den ger de bilder man förväntar sig enligt specen.

Bärbart kontor: 6
Enkel att installera mailen på, läser utan krusiduller PDF och Powerpoint även om jag saknar den typen av Officekopia som till exempel 5800 har. Dock är tangentbordet så skönt att jag skulle säga att ett mail eller en "stor anteckning" upp till 1000 tecken skriver man nog utan problem.

Övrigt: 7
De tre startskärmarna, där man själv kan välja bakgrundsbild för respektive sådan, bidrar till högt betyg. Likaså den sidopanel som är fullmatad med prylar att slänga ut. Däremot har telefonen inte just särskilt mycket... övrigt. Det man ser är det man får, mer eller mindre. Samsung har självklart, som alla andra tillverkare idag, en egen liten "butik" där man kan shoppa spel och program men den verkar inte ha något strålande utbud än. En HSDPA-telefon med bara 0,52 W/kg i SAR-värde får också ett högt "övrigt"-betyg.

"Out of the box"-upplevelse: 8
Fabriksladdad till cirka 50%, förinställd med Internet- och MMS-inställningar, bra hörlurar i lådan och snabb att starta upp. Inte så mycket inställningar som avkrävs användaren utan det är mycket packa upp och kör. Bra/dåligt är det stora inbyggda minnet på 2GB men inget medföljande minneskort. Bra, för att normalanvändaren kanske inte behöver ett extra minneskort - dåligt, för att det krävs en sladd för att kunna föra över låtar och annat och det är utan extrakort inget som kan göras hos vem som helst, bara sådär. Å tredje sidan kostar MicroSD-minnen väldigt lite idag.

Total poäng: 66/90

Vinnare: Samsung S8000 Jét.

Återigen: detta är helt ovetenskapligt och inte representativt för vare sig Nokia, Apple, Samsung, The Phone House eller någon annan i branschen. Det är enbart mina personliga uppfattningar och upplevelser som ligger till grund för bedömningarna. Men å sjunde sidan; tro mig, jag vet vad jag pratar om...

Dagens bästa!

2009-08-12T19:29:00.001+02:00

(What it's all about? This.)

Varken kul eller tur

2009-07-27T21:00:00.005+02:00

Jag vet inte om jag direkt vill förbjuda någon att hålla en eritreansk kulturfestival (om du som läser detta av någon anledning inte känner mig: att jag ens nästan vill förbjuda någonting är ett rätt stort steg... låt oss kalla mig hyfsat livsstilsliberal) men jag får lite ont i magen av att det ska hållas just en sådan i Stockholm om några dagar.

Detta samtidigt som en svensk medborgare och journalist sedan snart åtta år (ÅTTA ÅR!) suttit fängslad i landet utan vare sig rättegång eller kontakt med sin familj. På reklamaffischerna i tunnelbanan står i sammanhanget härliga budskap som Never Kneel Down! (nedan; för det svenska "mediala förtrycket" då, eller vad avses...?)

© www.festivaleritrea.se

Än värre är att den här festivalen sponsras med mina skattepengar! Inte bara då i områdesupplåtande, utan i reda jävla pengar. Summan de fått bara av Stockholms stad (låt mig gissa, gräva orkar jag inte, att fler kommuner har skjutit till cash?) motsvarar väl typ hälften av vad jag betalar i skatt per år. Tro mig, jag hade gärna behållit de pengarna själv - eller åtminstone sett att de gick till sjukvård eller nåt sånt. De hade sökt TVÅHUNDRATUSEN för tramsigheterna. De fick "bara" femtio. Alltid nåt...

Festivalhemsidans avdelning för seminarier och berättande vittnar inte direkt om att det här är något som görs för att nyansera bilden av landet som - jag upprepar - HÅLLER EN SVENSK MEDBORGARE FÄNGSLAD UTAN RÄTTEGÅNG, heller.

Första listade talare är "Honorable" Mr. Abdela Jaber,
Head of Organizational Affairs PFDJ (det enda tillåtna partiet i Eritrea. Så mysigt!) Rubriken på hans tal - tillåt mig gissa att det inte är ett seminarium med öppet meningsutbyte - är Present situation in Eritrea and the Horn by high level delegation of [Government of Eritrea]. Blir säkert en nyanserad och objektiv bild. Sådär som sånadär jobbar... vahettere nu... aaaa, just det! JOURNALISTER...

Jag tycker fan inte att det är OK. Eritrea har inte ens haft orken att döma Isaak för nåt hittepåbrott, som diktaturer (ja, det är en diktatur. Spare me.) annars brukar vara så duktiga på. Staten och staden har strypt bidrag till odemokratiska rörelser, eller organisationer som leker i samma sandlåda som odemokratiska element, förut - det går att göra igen.

"Festivaler" som bjuder in regeringstjänstemän för ett land som håller svenska medborgare olagligt (enligt valfri internationell konvention) fängslade - framförallt om dessa är journalister, biståndsarbetare, MSF-läkare eller andra yrken som av demokratier borde värnas rätt högt när de utför sina arbeten i diktaturer - bör inte få några svenska skattepengar att strö omkring. Så enkelt är det.

För några år sedan, när jag var partipolitiskt (läs: sekteristiskt) aktiv, krävde vi i ungdomsförbundets Stockholmsdistrikt att om inget hände på Dawitfronten borde vi förklara krig mot Eritrea och angripa landet militärt. Hade Dawit varit amerikan hade han varit hemma, eller vi där, för länge sedan (eller nåt sånt) var en av catch-raderna. Det känns inte, trots att jag idag är off-brainwash och en rätt vanlig människa, som en helt främmande åsikt att fortsätta ha.

Stryp biståndet till utländska diktaturer och stryp bidrag till inhemska diktaturhyllande "festivaler". Nyss.

Dubbelmoral for dummies

2009-07-10T23:52:00.001+02:00

Jaså, det är till att vilja ha sitt digitala privatliv ifred...

Och hur hände det här?

2009-06-13T21:28:00.003+02:00

Eftersom du som läser just nu, bevisligen kan hantera informationssamhällets viktigaste redskap - och förstår svenska - lär du knappast ha missat "Sturebymordet".

(Inledande parentes: i motsats till vad du kan komma att tro när du läser nedanstående vill jag starkt poängtera att jag håller principen om oskyldig till dess att motsatsen bevisats extremt helig. SÄRSKILT när det gäller 16-åringar.)

Själv var jag, det ska erkännas, måttligt intresserad de första dagarna. Jo, det är så med den förstörda värld både du och jag är en del av, att man blir faktiskt avtrubbad. Oavsett om man vill det eller inte. När inte ens ett mord "på öppen gata", "i dagsljus" (även om det var i skogen och det hade börjat skymma) bara någon mil hemifrån direkt får en att bli helt utom sig av förskräckelse, då är det ett allvarligt tecken på allvarlig avtrubbning.

Men i takt med ökad rapportering ökade också mitt "intresse" och jag började läsa på mer och mer om det. Nej, jag är inte en sådan som stannar till vid olyckor för att titta. Men det här engagerar mig, om uttrycket tillåts.

Min innersta känsla är faktiskt varken vrede eller bestörtning, utan mer... förvåning. Hur i hela helvete kan en sån här grej hända? På vilket sätt har världen ändrats så mycket att två personer som inte ens har gått ut högstadiet kan bestämma sig för att döda en jämnårig person; en människa av kött och blod; som man dessutom känner; som man går i samma skola som?

Nog fan kan man tänka, kanske till och med önska med glödande hat, att man ska ha ihjäl någon. Absolut. Jag är helt övertygad om att jag själv SMS:at andra med både mer och mindre seriösa önskemål om någon annans frånfälle. Framförallt och absolut när jag var 15-16 och en förhållandevis aggressiv person (jämfört med idag).

Jag minns särskilt ett avskum till människa som gick i en parallellklass till mig på högstadiet. Jag la ner så otroligt mycket energi på att verkligen hata (trodde jag då i alla fall...) och önska livet ur henne. Med 99% säkerhet var det förmodligen vice versa också. Och det fanns säkert ytterligare andra som tyckte precis samma sak om mig. Lägg därtill alla perifera personer man önskat livsgnistan ur; människor man inte känner personligen, typ "alla nazister", "fransmän", "kaxmuppar på stan"... etc, etc.

Men, och det är ett väldigt stort men, inte aldrig no way inte ens nära eller nästan och inte en snöbolls chans i helvete att vi skulle planera och genomföra ett MORD på någon annan. Det... fanns, liksom inte. Generationsfråga? Nja, alltså, i all seriös mening ingår väl jag och min namne (han som åtminstone på Flashback utpekas som den misstänkte mördaren) i samma generation. Men jag tror inte, även om min årskull innehåller en stor drös galenpannor, att det här skulle ha hänt bland oss 2001.

Vi hade också triangeldramer (ta det för vad det är i 16-åringars huvuden), svartsjuka, ogillanden, mobbning, "skogsfester", folköl och häxblandning, SMS (vi var väl till och med första högstadieårgångarna med SMS?), slagsmål och dumma grabbar som gjorde som tjejerna sa. Vi hade kanske inte Facebook men vi hade Lunarstorm och Hångelguiden (det som kidsen idag alltid tror har hetat Playahead). Vi hade väl så lagom börjat med MSN även om det i huvudsak var ICQ som var the shit. Alltså, inte särskilt stor skillnad på niorna anno 2001 och -09. Men inte fan mördade någon av oss någon annan. Än mindre var det väl någon som drog upp seriösa riktlinjer för ett avdagatagande - som det kan heta i tongångar anno 1909 - av någon annan.

Så, igen: HUR I HELVETE HÄNDE DET HÄR?

Även om man inte accepterar det, så kan man ändå "förstå" dödsfallen Riccardo Campogiani och Marcus Gabrielsson. Fylla, fajt, vårdslöshet och "tuffa killar" (läs: fega jävla as). Sånt har alltid hänt och kommer nog tyvärr alltid fortsätta hända. Men ett kallblodigt planerat och utfört MORD, av två 16-åringar, på en tredje 16-åring... I'm speechless.

* * *

Nästa punkt: förutsatt att de två som häktats är skyldiga (enligt kvällspressen har killen i alla fall erkänt) och döms, så kommer de sannolikt dömas till det strängaste straff som lag och praxis medger. Det vill säga, fyra års sluten ungdomsvård. VAD ÄR DET FÖR JÄVLA TRAMS?

Nej, jag är inte alls för att slänga in en 16-åring på Kumlas säkerhetsavdelning (även om han enligt de förvisso inte alltid säkra källorna på Flashback är en rätt biffig typ), men vad fan... fyra år? Den mördade Therese skulle väl ha levt i säkert 60 år till? Fyra år? FYRA ÅR? För MORD?

Kan man begå en vuxen persons brott kan man ta en vuxen persons straff. Så jävla enkelt är det.

Aftonbladet har idag en artikel om 17-årige Niklas (läs; det är omöjligt att inte bli berörd) som efter ett (ett!) slag i huvudet i ett bråk för två år sedan lider av grava neuropsykotiska symptom. Niklas är kvar på vårdinstitution. Han är "dömd" till förmodligen ett livslångt lidande. Killen som slog är ute, som en fri man (läs: fegt jävla as). Något års sluten ungdomsvård. För GROV MISSHANDEL? Vafan?

Kan man begå en vuxen persons brott kan man ta en vuxen persons straff. Så jävla enkelt är det.

* * *

Jag har också läst ett par av de 2000 kommentarer som lämnats till sista inlägget på Therese Johansson Rojos blogg... och man blir nästan än mer förstummad.

Jag tror att det kan vara skön, om än minimal, lindring för hennes anhöriga att läsa alla kondoleanser, men går det inte lite över styr när nästan alla skriver typ "inte för att jag kände dig, men du verkar fin"...?

Sen finns det ju snäppet värre... alla hungriga jävla nätgamar som tar tillfället i akt att länka (läs: göra reklam) för sina egna skitbloggar.

Och ytterligare en grad ner i helvetet, trollen som skriver helt okänsliga och utstuderat elaka inlägg. (Jag tolkar det som att det är antingen rena idioter, eller den anstiftansmisstänkta tjejens kompisar.) Folk säger ibland att jag saknar empati. Uppenbarligen är jag långt ifrån värst. Tyvärr tror jag att det i juridisk mening inte kan klassas som brott mot griftefriden - men det borde! Annars känns spöstraff rimligt. Minst.

* * *

Avslutningsvis: Jag har full förståelse för Therese kompisar som hänger ut de häktade personerna till höger och vänster, skriver hatiska saker om dem lite varstans på nätet och så vidare - men det är inte okej heller. Jag vet helt och hållet vilka de misstänkta är. Med hjälp av Google, Flashback och Upplysning.se är det rätt enkelt. Men det är inte min sak att publicera namn och så. Läs själv om du är nyfiken. Oskyldig till dess att motsatsen bevisats.

Jag hoppas för deras skull också att de vet att det kan vara lika mycket förtal att hänga ut en skyldig person som brottsling, som en oskyldig. Det är inte skulden i sig som avgör om det är förtal.

Inte för att jag en sekund tror att jag själv hade tvekat en sekund på att riskera ett halvår i fängelse för att få chansen att hänga ut min kompis mördare (antagligen vet kidsen betydligt mer än både polis- och åklagarmyndigheter) trots mitt annars rätt solida rättspatos, men ändå. Jag hade åtminstone varit beredd på att ta en vuxen persons straff för en vuxen persons brott.

Jag tror inte på himmel och helvete, men jag hoppas verkligen att Therese Johansson Rojo kommer till det förra stället, om något sånt existerar. På samma premisser är det redan rätt avgjort var de skyldiga hamnar...

On Request: "Kick Out France!"

2009-06-03T12:41:00.002+02:00

On request from the few non-Swedish readers I have (jeffers only, basically), here is my SVT-Opinion article, translated into English.

Read; enjoy; agree.

Before the new, upcoming term in the European Commission and Parliament, and before the Swedish EU presidency it feels relevant to put focus on the European Union's biggest problem.

Today, the top priorities is the common environmental efforts and financial crisis struggle. Can't say that it's really wrong to prioritize as such but it still annoys me greatly that none of the men or women of power even seem remotely interested in securing a future with a European Union that works.

For a European community to work at least somewhat painless there actually is a quick solution: France out. May be so that the country is one of the founders and one of the Union's largest economies but the collaborative business would most
likely flow so much better if France was simply tossed out, head over heels.

For hundreds of years France has been the continent's cultural centre but if speaking about present days, France is incomparably the biggest troublemaker in our part of the world.

The veritable transporting circus between the two parliamental cities Brussels and Strasbourg could end more or less in the same moment that France leaves the Union. There is a popular opinion to remain with only one European Parliament - commonly suggested the Brussels one - in all other member states. But as long as France remains a member this stupidity will not cease, since they fight with tooth and nail to keep Strasbourg as a seat for the European Parliament.

The fact that this costs the EU's taxpayers somewhere around 200 million euro a year doesn't seem to bother France one bit. And the environmental lavishness is almost impossible to even imagine.

What can be said about the Common Agricultural Policy, CAP, is so much it could fill a giant warehouse but I will just touch the subject in the very context of France and the EU. CAP, the biggest single expense in the EU budget does of course help farmers and growers in the unions poorer members - but one of the biggest net profitmongers on EU generally and on CAP specifically, as well as the biggest assistance receiver is - France.

Yes; it's madness. One of the worlds twenty wealthiest countries. Only counting agricultural assistance, France receives about eight hundred million euros a year, which is about a fifth of all of the EU's agricultural funds.

France step the brakes for all big projects or reforms that the EU tries to launch. The constitutional treaty is merely one example - but a big and important one. The fact that the country always seems keen on gradually chipping international free trade is another one.

France violates, or is close to violate, the Stability and Growth Pact - a maximum budget deficit of 3% of the GNP - "and so further" could I really finish this paragraph with. The HADOPI bill wears me out just thinking about it.

Furthermore has, for some peculiar reason, the French language an oddly unique position in the European community. English and French may both have about the same number of native speakers on the continent. The difference in the number of people who understands the two language is however brutal. Even so, the status of the French language is totally comparable with English when it comes to working language within the EU. And any attempt to reform or change this leads to a number of french lips pointing to their owners' knees.

Summarized: France displays in general a very negative attitude to everything within European collaboration that does not directly strengthens their own power-, influence- or economic situation. This is without a doubt the EU's biggest problem.

To handle this issue diplomatically and try to negotiate solutions and consensus has shown to work... not so well. The European Parliament is still physically situated in two places. French is still fully passable as a working language within the Union. France is still able to block all innovative proposals that could get the colossus that is today's EU moving forward, without any sanctions from the other member states.

The only remaining solution is to simply declare France "non grata" within the EU. Withdraw their membership immediately effective, take back the subsidies and work out a new constitutional treaty that we, the remaining members hopefully can consider adopting without having to take Europe's own braking system.

This is a nice and relatively simple recipe for "a future working European Union".

Trygg-Hansa kan dra åt helvete

2009-06-01T21:30:00.002+02:00

Känns som att det är stora "lacka ur på idiotiska företag"-månaden. Först Com Hem (nej, jag tänker inte länka) som inte lyckas med sin enda, enda uppgift: att leverera fungerande bredband och TV.

Nu: Trygg-Hansa (fortsättningsvis TH eller öknamn). Inte särskilt tryggt, sa Bull. Otryggt är vad det är, sa Bull.

Allt började redan när jag hoppade på deras tåg, i samband med att vi köpte den lägenhet som nu är bostaden vi lever i, för ganska prick ett och ett halvt år sedan. Jäkligt bra erbjudande; 300 spänn för hela första halvåret på hemförsäkringen. Därefter fick jag en faktura för hela perioden 1 juli 2008-30 juni 2009. Jag ringde upp och förklarade att jag inte var intresserad av vare sig bindningstid, helårsfaktura eller autogiro:

TH: Visst, inga problem, vi ordnar månadsbetalning åt dig, men vi tar tolv kronor i fakturaavgift då...
Tim: Helt lugnt, det kan jag nog avvara.

Så de ordnade det. Eller; ja, först skickade de halvårsfaktura. Sen kvartalsfaktura. Och slutligen månadsfaktura. Så det kanske inte löste det pronto, men ändå. Jag är inte omöjlig; det är okej att det blir fel nån gång. Dock: Inte ett ljud om att ett års bindningstid var det som gällde ändå.

Så, i januari (i år) någon gång så ville jag byta bolag, av diverse anledningar. Meddelade TH att det fick vara nog och att de kunde sluta skicka räkningar. De sa typ okej, är du verkligen säker, bla bla bla... och jag trodde att saken var ur världen.

En månad (typ) senare dyker ännu en räkning upp. Ahja, skitsamma, en sista faktura får man ju alltid, tycker jag - så trots att jag redan betalat det nya försäkringsbolagets första sifferpapper, så trycker jag in 130 pix till i TH.

Ytterligare en månad senare kommer - yes, du gissade rätt: en ny faktura! Jag ringer upp de jävlarna, berättar ungefär det jag skrivit härovan. Blir då vänligen upplyst om att våra försäkringar har tolv månaders bindning och det kan man inte förhandla bort - vilket jag i min enfald trodde att jag gjort.

Jag försöker att lirka med dem och till slut får jag faktiskt ett konkret och i sammanhanget vettigt svar på frågan hur fan kan jag bli av med er?

Handläggaren upplyser mig om att du kan ju helt enkelt låta bli att betala räkningarna.
Tim: Jovisst, men jag är så lagom sugen på att hamna hos inkasso och fogden för att några på ditt företag är idioter och/eller fulsäljare.
TH: Ahmen asså, du hamnar inte hos inkasso. Vi skickar inte obetalda månadsfakturor vidare.
Tim: Vad händer då? Jag vill inte betala påminnelseavgifter heller, för fakturor jag inte ens vill betala ursprungligen...
TH: Ja, då säger vi helt enkelt upp din försäkring.
Tim: Va? Säkert?
TH: Ja.
Tim: OK, och vad händer med fakturorna jag inte betalt?
TH: De kommer ligga som en fordran på dig, så om du någon gång återvänder som kund* så får du betala dem då, det första som händer.
Tim: Fair enough, skriv ut mig! Tack, hej då.

Vad händer ett par veckor senare? Oh yeah, damn right. Ännu en räkning. Ännu ett samtal till CP-Hansa. Jag ska bespara dig hela dialogen denna gång men essensen är att vi avslutade din försäkring per den x [jag kommer inte ihåg exakt datum] och vi har rätt att ta betalt till och med den dag försäkringen upphör att gälla.

Fine, det är också fair enough. Men jag förhör mig för säkerhets skull, så att försäkringen inte börjar ticka igång igen eller att jag får ny bindningstid eller nåt sånt. Nej, nej, försäkras jag. Icke då. Så än en gång betalar jag hela restbeloppet och tror att det är ur världen.

Vad smyger sig likt en skabbig strykarhund genom brevlådan i början av maj? Fuckin' right, ett jävla kuvert med en livboj på. Räkning från Stygg-Hansa. Mer betalt ska de ha. Fast vi kan säga att jag är av en gnutta motsatt åsikt. Jag skiter i räkningen. Så någon vecka senare kommer en påminnelse. Då rinner det över. Jag ringer upp dem och under väntetiden i luren så mår jag väldigt märkligt. En härlig häxblandning av extrem frustration och pre-sympati för den stackars handläggare som någon minut senare ska få bli den som hanterar mig, pulserar genom min kropp.

Av det följande samtalet framgår att enligt FAL ska försäkringarna vara med minst ett års bindningstid och på min invändning om att jag under första perioden fick ett halvårs försäkring svaras det att jo men i vissa särskilda fall så är det okej... (Så varför kan ni inte fixa det igen?) Bla bla bla, ord fram och tillbaka. Kärnan i samtalet är i alla fall att jodå, jag kan mycket riktigt ge fullständigt fan i att betala för inget kommer att hända ändå. Tommy, som han hette, lovade det. Så jag bestämmer mig för att lita på honom. Trots allt.

Jag meddelar också att de kan sluta att skicka såväl räkningar som påminnelser eftersom jag ändå inte har för avsikt att betala dem: spara den tian det kostar att expediera varje brev, och spara lite på miljön på samma gång. Nå, det går naturligtvis inte. Men Tommy talar om att han lägger in en uppsägning per den 30 juni, när försäkringen gått ut.

Jag tackar för hjälpen, beklagar att en så duktig medarbetare ska tvingas jobba för ett sånt skitföretag och lägger på, något mer betryggad om att det här faktiskt ska lösa sig nu. Jag bestämmer mig för att lugna ner mig och släppa allt ur tanken.

Idag när jag kom hem från en dags tungt knegande låg ett tjockt kuvert från Trygg-Mongo på hallmattan. Super, uppsägningsbekräftelse tänkte jag och öppnade kuvertet, mest för att se det med egna ögon; så att jag hade det svart på vitt.

Eh, nä.

Kuvertet innehöll, förutom propagandabroschyrer på lyxigt papper i fyrfärgstryck, ett försäkringsbrev och en faktura för perioden 1 juli 2009-30 juni 2010.

Nej, jag skojar inte. Och jag skojar inte heller när jag säger att om inte det här är ett mycket bra skämt (för det är det, om det är det!) och om nästa person jag pratar med inte bildligen slickar mina skor och löser det här nyss så kommer jag att bryta nacken av någon ansvarig motherfucker på det där nasarbolaget.

Jag är nästan sugen på att slå sönder nån dyr pryl hemma, bara för att belasta deras kassa. Jag har ju rimligen en aktiv försäkring enligt deras sätt att se på det...?

Summa summarum: TRYGG-HANSA ÄR FRÅN BÖRJAN TILL SLUT ETT OSERIÖST FÖRETAG. VARNING UTFÄRDAS!

* = för det lär ju hända efter de här månaderna, att jag "återkommer som kund"... aaah, eller också inte. Då går jag hellre oförsäkrad. Jävla idioter.

Män och kvinnor av folket?

2009-05-24T23:08:00.004+02:00

Redan från och med i onsdags kunde man börja förtidsrösta i valet till Europaparlamentet - alltså, inte EU-valet. Säger du Sverigevalet om det till Riksdagen; Stockholmsvalet om kommunalvalet och Gävleborgs länsvalet om landstingsdito också?

Rösta kan man göra till och med själva valdagen 7 juni. Inga konstigheter. Det är som det brukar. Men vem och/eller vilka ska man rösta på? Jag vet själv vartåt jag lutar. Eller rättare sagt, jag har bestämt mig till 90%, men kanske ändras det. Man vet aldrig.

Istället då till frågan om vilken kandidat som är värd ens kryss? Det är trots allt inte helt omöjligt att någon ung och driven kandidat faktiskt kan kryssas förbi någon gammal betonghäck i toppen av listan (vilket jag personligen hoppas på framförallt i fallen S (Ardalan Shekarabi, plats 8) och MP (Zaida Catalán, 5).

Något som är viktigt för mig personligen är att åtminstone i viss mån kunna identifiera mig med den kandidat jag kryssar. Antingen i uttalade åsikter eller i personlighet, livserfarenheter och så vidare. Tyckte därför att det kunde vara på sin plats att kartlägga makthavar- och pampgraden på de diverse partilistorna.

Den första kartläggningen av partilistorna utgår från frågeställningen hur mycket makthavare är kandidaterna redan?

Det som mätts är plats 1-10 för de sju partier som har representation i både riksdag och Europaparlament), plats 1-6 för Junilistan (nuvarande antal EP-mandat plus lika många ersättare) samt plats 1-2 för de i min mening tre främsta utmanarpartierna: Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Arbetarinitiativet. Totalt 82 ledamöter.

Resultatet, som är rätt nedslående ser du i cirkeldiagrammet nedan.

Fälten innebär följande:
GULT RIKSDAGSLEDAMOT
Nuvarande eller tidigare ledamot av Sveriges Riksdag
23 nu sittande ledamöter med mandat till 2010, 2 f d.

MÖRKBLÅTT EUROPAPARLAMENTARIKER
Nuvarande eller tidigare ledamot av Europaparlamentet
Tolv (12) nu sittande parlamentariker, 2 f d.

GRÖNT KOMMUN, LANDSTING, REGION "A"
Politiker på lokal toppnivå; landstingsråd eller liknande
Åtta (8) kandidater.

RÖTT KOMMUN, LANDSTING, REGION "B"
Lokalt förtroendevald på "näst högsta" nivån, exempelvis kommunfullmäktig
Sex (6) kandidater.

LILA MAKT INOM PARTI ELLER UNGDOMSFÖRBUND
Hög maktpost inom partiorganisationen, exempelvis ledamot av parti- eller ungdomsförbunds centralstyrelse
Sju (7) kandidater.

LJUSBLÅTT PARTIANSTÄLLD
Jobbar någonstans inom partiorganisationen; för partiet i Riksdagen, hos statsråd, på lokal nivå, för partiets internationella centrum, för LO (om socialdemokrat) etcetera
Tolv (12) kandidater.

VITT EJ MAKTHAVARE
Inga poster med politisk makt som faller under någon av kategorierna ovan
Tio (10) av kandidaterna.

(Vissa, eller rättare sagt en hel del, av kandidaterna faller in under flera kategorier. Jag har helt enkelt valt den som innebär/inneburit mest makt, formellt eller påverkansmässigt.)

Totalt är det alltså bara 12% av kandidaterna (10/82) som inte redan är formella makthavare och därmed kan sägas vara män och kvinnor "av folket". Och det blir värre.
Dessa tio är följande:

Per Andersson (V)
Erik Berg (V)
Anna Maria Corazza Bildt (M)
- utrikesministerns hustru, i fem år ledamot av Röda Korsets centralstyrelse, ett ton olika uppdrag för FN...
Christina Doctare (KD)
- läkare, f d medicinalråd vid Socialstyrelsen...
Christian Engström (PP)
Peter Lilja (JL)
Isabella Lövin (MP)
- journalist, belönad med Stora Journalistpriset 2007
Sofia Modigh (KD)
- f d ordförande för Ungdomens Nykterhetsförbund)
Roland Utbult (FP)
Peter Widén (AI)

De av ovanstående som fått en kursiverad kommentar under sitt namn är de som jag personligen anser har liiiite för stor informell makt, även om de inte är förtroendevalda, för att kunna anses vara "vanliga människor". Återstår alltså följande:
två vänsterpartister, en pirat, en junilistad, en folkpartist och en arbetarinitiativ-ist. Sex av åttiotvå. 7,3%. Inget bra facit.

De etablerade partierna må tro att de är lika folkliga som stor stark, Dressmann och falukorv men det är betydligt mer Moët, NK Herr och oxfilé som trängs på listorna.

Kartläggning "nummer två" är själva pampgraden. Där har jag utgått från följande värderingsmodell:
Riksdagsledamot och/eller Europaparlamentariker, 3 poäng
Lokal makthavare och/eller anställd inom rörelsen, 1 p
Maktpost inom partiorganisation och informell makthavare, 0 p
Ej makthavare, -1 p.

Dessutom viktas poängen enligt följande:
De x första kandidaternas poäng (x = det antal EP-mandat partiet har idag) räknas trippelt.

Kandidats x+1 (dvs, förste ersättare om antal mandat står sig) poäng räknas *1,5.

För partier utan mandat idag (AI, PP, SD) räknas toppkandidatens poäng *1,5.

För att slutligen bedöma pampvärdet har alla partier rangordnats efter sin sammanlagda poäng, delat med antal kartlagda kandidater. Vilket värde den poängen i sin tur ska delas med bestäms enligt placering (1-8) i valet 2004 (procentandel röster).

Alltså: Siffrorna i kolumnen till höger om partiloggorna innebär följande:
poängsumma delat med antal kartlagda kandidater gånger värdet av valplacering delat med poängplacering. På matematiska P / a * (y / z)
P = poäng
a = antal
y = placering i valet 2004
z = poängplacering

Exempel 1: S fick 44,5 poäng. Delat på 10 (P/a) blir detta 4,45. De var största parti 2004 och 4,45 var också den högsta poängsumman. Alltså är y/z här = 1/1. Pampvärde 4,45*1 = 4,45.

Exempel 2: MP var näst minsta parti men hade femte högst poängsumma. Summan på 2,6 ska då multipliceras med (7/5 = 1,4) och pampvärdet blir då inte 2,6 utan 3,64.

Så mycket pamp är partiernas kandidater:

De oetablerade partiernas värde har inte delats med antal mandat (av förklarliga skäl). I övrigt har värderingen gått till på samma sätt, med följande resultat:
AI 2
PP -0,5
SD 0

Ut med Frankrike!

2009-05-20T16:41:00.001+02:00

Har idag en debattartikel på SVT Opinion, vilken går ut på att hals över huvud slänga ut Frankrike ur EU.

Läs!

Skärpning!

2009-03-21T01:05:00.005+01:00

Ja, jag vet att jag kan vara oerhört elitistisk ibland. Nej, jag är inte alltid stolt över det. Så, nu var det sagt. Men, helt seriöst... via Johan Ingerö hittade jag till detta sammelsurium av bokstäver och konstiga idéer.

Självklart får man ha problem med ord, stavning och meningsbyggnad. Självklart får man vara socialist och självklart får man vara lite allmänt dum i huvudet. Men om man är en någorlunda officiell representant för ett parti (vilket man väl får anses vara om ens blogg ligger kanaliserad under partiets "officiella" bloggportal) så kan väl någon form av kvallegranskning vara på sin plats?

Missförstå mig rätt; det är utmärkt att S inte (ännu?) censurerar sina medlemmars bloggar men tycker verkligen ledningen att det är OK att Monica Greenar, Nina Drakforsar och andra stollar spyr ur sig vilka tokigheter som helst i partiets namn?

Citat härifrån:
I USA när Bush styrde så skickade 350 av USAs rikaste människor in en protest mot de sänkta skatter han genomförde. De ville betala mer skatt för de ville att deras pengar skulle hjälpa fattiga i USA.

OK... och? Vissa vill betala mer skatt, andra mindre. Men OK, OK. Vi utgår från att det faktiskt är intressant: Spännande! Har du källa på det? Jag kanske är helt web-obegåvad men jag lyckas inte hitta någon artikel eller liknande som är ens nära att bekräfta det du skriver. Men så använde jag ju bara Google...

Jag vet att om jag inte får tillgång till fri skola (menar du en friskola eller för dig kostnadsfri utbildning? "TANSTAAFL!"), fri sjukvård, bostad där jag har råd att betala min hyra, fri högskole utbildning (skrivihop.nu), osv...Så kommer jag att saknas (stryk s:et ;) dessa elementära delar i mitt liv, likt som det är i andra U-länder. Sen ska man aldrig kasta skattepengar i sjön genom att det är oeffektivt. Rätt i sak. Men det heter ändå "ineffektivt". Jag litar på att socialdemokraterna inte tar ut för hög skatt (eeeh... just det skulle väl jag kanske inte göra...) och att de prioriterar välfärdsatsningar före skattelättnader. (Varje gång? Vart dras gränsen för vad som är en "välfärdssatsning"? Skattesubventionerade operabiljetter? Nähä du, ge mig hellre tillbaka mina egna pengar då!) Jag vill inte hamna i ett läge som i USA där man kan bli utan vård. Vet du någonting om USA som inte är hämtat direkt från Ung Vänsters partiprogram? Har du sett Mikael (Michael. Med C-H. Han är inte svensk.) Moores film Sico (glöm inte k:et. Tänk på Köttberg så minns du!), den handlar om de som har sjukförsäkringar men som inte får ut den vård som de behöver för försäkringsbolagen måste hela tiden se till att få ökad vinst. Se filmen och kommentera gärna till mig sen. Because why? Nu har jag förutfattade meningar men jag trorinte (WTF is "trorinte"?) att du sett den och tror inte att du kommer att se den för det ligger inte i ditt intresee (två S och ett E i slutet...) men jag kan ha fel (No shit, Sherlock...). Undra vad Reinfeldt säger om den filmen... jag hoppas att han säger nåt i stil med att "bara för att det är en skickligt gjord film ska man inte okritiskt svälja all info den serverar. Inte ens om man är sosse.

Och nej, det här är ingen demonstration i härskarteknik, so spare me that. Det här är en demonstration i hur konstig argumentationsteknik och en språklig jordbävning kan samverka och göra att intrycket av det man läser blir mycket värre än vad de båda bristerna sedda var för sig skulle göra med innehållet.

Ja, jag skriver också långa meningar. Och jag börjar meningar med "men" och "och". Yes, sometimes I mix up languages in mid-sentence. Men jag kan skriva. Och argumentera. Och det stör mig faktiskt när andra inte kan det. Man som kvinna, fattig som rik, ung som gammal. Politruck som polis, säljare som sopåkare. Etc, etc. Ingen ska hindras från att skriva sitt hjärtas mening bara för att man inte råkar vara en vandrande ordbok - men publicerar man en text offentligt får man fan också vara beredd på att dess innehåll och/eller formatering kommer att granskas. Kanske hyllas, kanske sågas. Annars får man faktiskt avstå. Jag må vara elitist ibland, men jag är åtminstone fair play-elitist! =)

European Kaleidoscope

2009-03-18T18:12:00.003+01:00

Blev hastigt och lustigt inbjuden till en fototävling, European Kaleidoscope. Självklart ställde jag upp. Flera hundra euro i resecheckar (om man vinner) för att ta några bilder, plus att de blir publicerade i en fotobok som den danska Europarörelsen har för avsikt att publicera.

Uppgiften var att ta och skicka in fyra bilder för i boken att kunna sammanfatta what Europe really looks like.

Bilderna skulle avspegla mitt land (1), mitt lands historia (2), mitt lands framtid (3) och slutligen en porträttbild på någon i landet. Nedan följer mina bilder tillsammans med de motiveringar jag skickat in (på engelska). Observera att namnet på personen på porträttbilden är fingerat.

1 - My Country

Sweden is - by Swedes ourselves - often referred to as the "Middle Milk Nation". For one, Swedes are large milk consumers, internationally only second to Finland. Also, Middle Milk is obviously an in-between kind of product (as opposed to Standard Milk and Low Fat Milk, the other two leading milk products in Sweden) and should therefore in this context be seen as a metaphor for the "Golden Mean"- and "just enough"-philosophy which could almost be considered unwritten law in Sweden.

2 - The History of My Country

This is Stortorget (Grand Square) in Old Town, Stockholm. In November 1520, this was the scene for the Stockholm Bloodbath, where almost a hundred people were executed after Christian II and his Danish forces successfully invaded Sweden and got Christian crowned King of Sweden. The main part of the victims were noble people and their servants. The legend has it that blood "flooded the streets, in every direction from the square". To tie it up with more internationally recognized history, the present Nobel Museum is seen in the background.

3 - The Future of My Country

Sweden is a vast and spacious land. Hence, most buildings, including those in central Stockholm are only a few stories high. This has begun to change only in the past few years and a good example of this is this skyscraper (both apartment complex and shopping mall in one) which was built and opened up only a couple of years ago. Since physical land and property only becomes more and more expensive - as opposed to its digital equivalents - the future for Sweden is the same as for other countries: don't build widely - build highly! Note the older buildings in its surroundings and how low they are.

4 - A Portrait

This man, Jong, is just doing his job. He stands on a cold and windy street in central Stockholm equipped with a sign mounted backpack which markets a buffet restaurant with Thai food. In Sweden, it's not allowed to advertise on just any empty space, so this kind of advertising has grown more and more popular. Salaries for the "sign people" are probably hundreds of times lower than the cost for an ad in a big or semi-big newspaper. And much more visible.

Inte i februari

2009-03-15T14:02:00.002+01:00

JA, jag vet att jag inte publicerade ett enda inlägg på hela februari... men klipp mig ett par byxor, den månaden är ju så kort...

Hursomhelst, är man fortsatt intresserad av min handel och vandel så spana i högerspalten. Där ligger sedan någon månad och ett hundratal inlägg tillbaka min mikro-blog-in-blog, courtesy of Twitter.

På max 140 tecken mikrobloggar jag om vad som händer eller vad jag är arg eller glad på för tillfället. Read away...

Fem timmar kvar

2009-01-29T22:13:00.003+01:00

Yes yes. Flyget går halv sju imorgon. Alltså måste man vara på Skavsta (jodå, än en gång blev det Ryan...) omkring klockan fem. Alltså måste man ta en flygbuss omkring klockan fyra. Alltså måste man ta en nattbuss hemifrån omkring klockan tre. Oerhört flådigt och glassigt sätt att inleda en långweekend i fotbollens förlovade land. Inte.

Två gånger har jag snart åkt nattbuss till stan. Två. En gång i oktober 2006 när jag skulle ta ett alldeles åt helvete för tidigt plan till Aten - dock, tack och lov, från Arlanda den gången. Detta blir tillfälle två. Varför går inte tuben dygnet runt alla dagar? Det är inte 1923 längre och alla jobbar inte fast mellan soluppgång och -nedgång längre. Om jag inte kan ta en taxi? Jodå, visst kan jag det. Men så slösaktig och lat är inte ens jag. Det är inte ens 100 meters promenad till busshållplatsen och bussen går utan byten till Sergels Torg på dryga 20 minuter, varifrån det är cirka fem minuter att knata upp till Cityterminalen där de silvriga regnbågsbussarna rullar ut från. Taxi där vore lite väl, va? Vi sparar den till en skön utekväll senare i vår/sommar istället.

Fokus på fantastisk fotboll. Mål i massor av makalösa Manchester (United). Och en himla massa andra anaforer jag säkert skulle kunna komma på om jag ansträngde mig. Old Trafford, Theatre of Dreams, Manchester, England. 2 februari kl 17:30 lokal tid. Manchester United - Everton. Merseyderby. Jag, Cribba och säkert 70 000 till på Old Trafford. Det kommer att bli en magisk kväll - förhoppningsvis och sannolikt värd allt strul, stress och alla bortkastade pengar.

Bakgrundsstoryn till det sista: på en Halloweenfest bestämde jag och C - som en sån där grej man ofta "bestämmer" - att den här våren var det fan dags att åka över och se United spela. Det hade vi båda suktat efter alltför länge. Så vi gjorde slag i saken i mitten av december och bestämde en match som
1) verkade intressant;
2) spelades på en "bra" dag;
3) vi kunde ta oss till och bo relativt billigt i samband med.

2 februari. United - Everton. Perfekt med måndagsmatch. Man åker till England på en söndag, stannar över matchdagen och åker hem nästa. Ryan dit, SAS direkt från Manchester I A hem. Arlanda non-stop i ordentliga säten - perfekt sätt att avrunda. Allt var frid och fröjd fram till i söndags. Då behagade Everton och lokale storebrorsan Litterpool spela oavgjort i FA-cupen, något som enligt dess antika regler renderar omspel. Alltså flyttades den viktiga (ja) matchen till 31 januari. Småpanik.

Dels tvingas jag missa en och en halv jobbdag extra. Sen fick jag ett helsike den här veckan med att inte sy ihop ett hjälpligt fungerande bemanningsschema för helgen och måndag-onsdag nästa vecka. Dessutom behövde vi boka nya flygbiljetter dit (20 spänn billigare att boka nytt än att boka om), ringa hotellet och fråga om vi kunde byta datum (med resultat att vi får betala ungefär samma pengar men får sämre standard), avbryta incheckningen till första ditflyget, checka in på nytt, köpa biljetter till flygbuss i Sverige och flygbuss i England.

Nu är den stressen över i alla fall. Nästa gnagare är hur hemresan ska lösas. C har tack och lov en släkting som jobbar med att köra luftbuss så han kan glida hem när han vill för rimliga pengar. Jag har inte riktigt samma situation. Och jag är måttligt pigg på att skänka åttahundringen den första biljetten kostade plus ytterligare 2xGustav Vasa till statens flygbolag för en ny biljett. Det går i stort sett på ett ut (och även om jag går back får jag ändå två dagars semester till) att ta tåget till London (och sen tillbaka för hemresan) och bo hos någon man känner - eller t o m, har jag räknat ut, att bo på ett billigt B&B om man lever halvsnålt i övrigt.

Nu är jag förvisso katastrofalt dålig på att leva halvsnålt just när jag har semester, men ärligt talat skiter jag i. Okej, resan gick på 1500 mer än beräknat. So what? Hellre det och faktiskt njuta av det, än att bara bittra över att kasta varenda krona i sjön. Sen är det alltid (okej, men oftast) kul att träffa andras släktingar och/eller gamla kompisar. Framförallt när man gör det utomlands. Av nån anledning.

Soft, nu har jag slagit ihjäl ytterligare en kvart på att redogöra för mitt liv den senaste veckan. Bara cirka fyra och en halv timme kvar nu.

Jag tror jag fortsätter svamla, således. Jag är grymt besviken på vår engelska systerkedja som har ett vansinnigt dåligt (läs: obefintligt) system för att kontakta enskilda butiker. Jag tänkte fjäska till mig en schysst rabatt på en SonyEricsson-laddare "U.K. Standard" mailledes. Det gick inget vidare. Jag får väl helt enkelt knata in i en butik och förlita mig på mitt vanligen så välsmorda munläder. Det brukar generellt gå bra - men chances are, förvisso, att jag springer in i en säljare ännu duktigare än jag själv. Det bådar i så fall inte gott. Sådär, ytterligare fyra minuter till nerräknade.

Jag kommer att vara kontaktbar på Skype från och till, beroende på tillgång till WiFi-spots i Manchester och London. Annars, vänligen ring inte. Ha det bra. Det ska jag ha. Två minuter till borta.

Ärtor.

That's How You Run a Country

2009-01-25T12:20:00.003+01:00

På Ansiktsboken finns en störtskön applikation vid namn Nations där man kort och gott skapar sin egen stat. Du får välja namn, statsskick (mitt land Lightbulb är naturligtvis en Timokrati - ja, med versalt T), valuta, klimat etc.

Sen baseras utvecklingen av ditt land; tillväxt, befolkningsökning och så vidare på hur du väljer att hantera olika issues som uppkommer. Jag har lirat på det här ett tag nu och är rätt stolt över saker som 0% arbetslöshet, totala tillgångar på i skrivande stund nästan tolv biljoner (heter det så, när de första siffrorna följs av tolv andra?) dollar. Men mest gillar jag "attributen"; man kan skärskåda hur landet sköter sig inom specifika områden. Som synes nedan prioriteras viktiga saker i Lightbulb...

T-shirts

2009-01-22T16:23:00.002+01:00

Eftersom jag lökar hemma med ett enda mål: att bli "fully restored" så tillbringas mycket tid på det globala nätet. De senaste dagarna har jag inventerat de många sidorna som säljer T-shirts med roliga och(/eller) provocerande motiv. Insikten om att jag nästan bara har skjortor i garderoben numera och bara en handfull t-shirts (rena "undertröjor" räknas inte) och ett par hoodtröjor, var inte så kul. Fråga mig för tre-fyra år sedan så kanske jag hade två, tre skjortor och i övrigt enbart motivtryckta t-shirts eller hoodies.

Favoriten är som alltid T-shirt Hell (...where all the bad shirts go) men jag tyckte att det kunde vara värt att snoka runt och se om man kunde hitta fler ställen. Det fanns en hel del.

Problemet är bara att de allra flesta bra sidor är hemmahörande i det där stora Obamalandet. Ett land vars valuta har skjutit genom taket jämfört med den svenska peson. I somras kändes det som ingenting att handla tishor för 20 dollar styck - vill man ha sex-sju åt gången (det vill man, fraktavgifterna kostar hund) är det en markant prisskillnad när det skiljer 2,50 per dollar.

Vad göra? Spana in brittiska motsvarigheter förstås! Dels ligger pundet bara i cirka 11,50 (I know, jag dödssläpade mig upp ur sängen och växlade inför pilgrimsresan till Old Trafford idag), dels kostar frakten oftast mycket mindre (sex pund på den order om tre tröjor jag slutligen lade) och dels slipper man /riskera/ den där satans jävla tullavgiften då Brittland är medlem i EU.

Hittade som sagt tre sköna tröjor. Två softies som kommer att förgylla sommaren och en som jag bara inte kunde motstå och som jag säkert kommer köpa fler (varianter) av:

Under 700 pix för tre tröjor inklusive frakt, med åtta dagars beräknad leverans. Det är definitivt ett helt okej pris. Mer än så, till och med.

...och jag hade rätt igen

2009-01-20T09:51:00.004+01:00

I mitten av oktober 2000, alltså för lite drygt åtta år sedan, hade vi i min klass på högstadiet en särskild uppgift i samhällskunskapen: håll ett föredrag om ett aktuellt ämne och starta en relaterad diskussion efteråt.

Jag valde givetvis, fascinerad av det stora landet som jag var redan då, att summera Clintons presidentperiod och prata lite om Bush, Gore och det stundande valet av Clintons efterträdare. Den följande diskussionen skulle startas med en halvprovokativ fråga. Jag valde (även om jag tror att jag ordagrant formulerade den annorlunda, det minns jag inte hundra) när får USA en president som inte är en vit man? som startfråga.

Klasskompisarna (många ännu mer vänster än till och med jag själv vid den tiden) var i stort sett överens om att "det kommer ta låååång tid" eftersom "USA är rasistiskt" och så vidare. Att man inte riktigt trodde det, köper jag än idag. "Ingen" kände till Obama, Palin - eller kände Hillary som något annat än Bills fru - till och med Ralph Nader kändes nästan som ett mer trovärdigt alternativ på 1600 Penn. Av.

Jag höll dock inte med majoriteten (déjà vu?) - redan femton år gammal förstod jag (eller åtminstone tyckte jag mig förstå, det är väl egentligen inte så mycket man egentligen hajar vid den åldern även om man tror att man vet allt?) de mekanismer som spelade i USA; hur landets historia avspeglades i det som händer idag (eller hände för åtta år sedan). Jag försökte föra fram min synpunkt att vit-medelålders-man ändå inte är norm till den extrem i USA som det är i Sverige. Jag föreslog förvisso inte 2008 som årets år, men att det 2012* skulle kunna utropas en kvinna eller någon av asiatiskt, latinskt, afrikanskt eller karibiskt ursprung till valvinnare kändes inte orimligt.

Idag är det 20 januari 2009, Inauguration Day för Barack Obama - svart, kanske du missat det - Förenta Staternas 44:e president. Jag tycker mig se mönstret gå igen: jag var "ensam" om min åsikt då - men historien gav mig rätt.

(Och nej, för en gångs skull är jag inte sarkastisk.)

* Ingen trodde att Bush skulle sitta åtta år, men däremot att näste kille skulle göra det...

Bra skrivet

2009-01-18T01:55:00.003+01:00

En av de mest koncisa kommentarer jag någonsin läst om Mellanösternkonflikten (som den israelisk-palestinska fnurran brukar kallas) kommer från Unga S-kvinnors ordförande Tara Twana på Newsmill:

De palestinska kvinnorna attackeras varje dag från två håll; av Israels missiler och av Hamas ideologi.

...och det är väl det som i mina ögon lyfter henne till den klart mest sansade röst som höjts hittills. (Åtminstone från vänster, även om fanatiker på konfliktens båda "sidor" undanbedes.)

The Web Genius

2009-01-10T10:55:00.005+01:00

Bäst på nätet just nu: Akinator - The Web Genius. Sjukt bra 20 frågor-sida där anden i lampan frågar klassiska ja/nej-frågor för att lista ut vem du tänker på. Det är inte bara en gång jag tänkt den här fixar han ALDRIG!, för att sekunden senare stå med hakan vid knäna.

De enda av mina tanketroll sidan inte fixat hittills är:

Joe Sakic (gissning: Wayne Gretzky

Prinsessan Lilian (gissning: Madeleine)

Gud (gissning: Allah)

Men å andra sidan fixade han utan problem (och på max 20 frågor) exempelvis följande:

Selma Lagerlöf

Ronald Reagan

Blondinbella

Zlatan

Alex Ferguson

Micke Persbrandt

Jay Leno

Tzipi Livni

Jon Arbuckle (Gustafs husse)

Mycket nöje!

Gaza, inte Bromza

2009-01-08T20:41:00.003+01:00

Låt mig bara inleda med följande: jag hatar krig. Jag hatar krig, vapen, slagsmål och allt annat tänkbart våld som inte utförs med den i mina ögon ovillkorliga nödvärnsrätten som grund.

Fortsättningsvis vill jag bara säga att jag håller på att spy på den mediala intifada som råder i Sverige (och säkert hela världen - men jag läser inte särskilt många utrikiska tidningar regelbundet) nu. På debatt- och ledarsidor, kulturuppslag (framförallt!), insändarplats och i TV:s morgonsoffor. Överallt pratas det om Stora Stygga Israel, deras "omänskliga" attacker och "vidriga" politik. Israelkritiker och/eller -hatare syns och hörs överallt. Palestinas (eller snarare Hamas) kritiker sparkas från statliga verk för sina åsikter.

Sorry, men den riktiga världen är ingen Bamsetidning. Den som är stark måste inte alls nödvändigtvis vara snäll. Inte om den klene jäveln i sammanhanget ideligen skjuter Qassam-raketer mot den starkes bostad.

Jag betvivlar egentligen inte för en sekund att Israels offensiv är allomfattande, hårdför och extrem - men jag har ärligt talat svårt att tro på "övervåld" när vi stuffmatas med den infon i varannan mening, i varje tidning. Det känns ungefär som när en politisk rörelse ständigt bräkar sitt huvudbudskap, för att det ska sjunka in hos folk - för att göra sina åsikter till de rätta, oavsett den egentliga sanningshalten. Jag lider med de som förlorar sina barn, föräldrar och vänner - självklart. Men - svensk media blockerar mycket av mina sympatier för de civila dödsoffren (på båda sidor). Cyniskt? Visst, men sorry: även civila dör i krig. Vapenvila; vapenstillestånd och - helst - verklig fred är naturligtvis ALLTID (ja, ALLTID!) att föredra, om valet ges. Då slipper man civila offer. Nu är dock så inte fallet. Nu råder krig. Och jag har en dagishemlighet att avslöja för den samlade svenska press- och vänstermaffian: Det är inte ens fel att två träter. Hört den förut?

Och, för att vara ännu mer krass och cynisk (dock inte mer cynisk än de Hamasföreträdare som bör hållas ansvariga för vapenvilans uppbrott): Klart som fan att Israel inte kan avstyra attacker mot områden där någon annan säger just här kan ni väl låta bli att bomba?
(IQ-test för kommunister: gissa var Hamasföreträdarna skulle gömma sig om en eller flera byggnader utsågs till fredade zoner?)

För att ta en till synes abstrakt jämförelse:
I Sverige bor svenskar. I Norge, Finland, Danmark och baltstaterna bor huvudsakligen olika grupper av folkslaget nordeuropéer. Etniskt och kulturellt ganska lika folkslag, men det finns en historisk och antropologisk fiendskap mellan folkslagen (även om den i dagsläget mest existerar på regeringsnivå).

För något år sedan uttalade sig Finlands president Vanhanen om Sverige med orden det borde utrotas från världskartan! och det är ungefär alla andra grannländers officiella eller inofficiella ståndpunkt också.

Om inte dagligen, så åtminstone veckovis eller månatligen, roar sig en cynisk, dansk rörelse kallad Normo (Nordeuropeiska motståndsrörelsen) - vilken nyligen också framröstades till styrande parti i Danmark, mest tack vare sin antisvenska agenda - med att urskillningslöst avfyra missiler och raketer mot södra Sverige och då främst de skånska städerna.

I södra Norge har nätverket Gudapartiet sin bas. De samarbetar tätt med Normo och proklamerar ofta för den som vill lyssna att svenskar är avskum, att det är alla nordeuropéer och troende kristnas plikt (oavsett vad den enskilde nordeuropén tycker och tänker) att mörda dem som råttor. För något år sedan barrikaderade de sig några städer alldeles vid riksgränsen och började skjuta in mot svensk mark. Återigen, helt urskillningslöst.

Till slut tröttnar svenskarna och dess regering på de ständiga verbala och paramilitära attackerna. Alla svenska partier sluter upp bakom regeringens ståndpunkt att slå tillbaka. Sahlin och Reinfeldt visar större enighet än de eller deras partier någonsin gjort förut. Sverige har tappat tålamodet med att ständigt hotas av förflugna raketer, den allmänna psykiska press det utgör att Finland kan ha utvecklat kärnvapen att användas mot Sverige (eller Storbritannien, Sveriges till synes enda vän på världskartan).

Sverige slår tillbaka. Man börjar med att bomba Ålborg och Köpenhamn. Sen tar man vattnet och Öresundsbron och iscensätter ett fullskaligt krig. Man vill helst inte att vanliga, hederliga danskar ska behöva stryka med - men man har helt enkelt inget val. Minsta tecken på svaghet så kommer de nordeuropeiska staterna och terroristgrupperingarna att likt en kamphund ta det som en invit att hugga till. 90% av svenska folket stöder kriget även om de helst vill leva i fred (och ifred). Svenskarna orkar helt enkelt inte mer.

Man gläds åt att äntligen kanske omvärlden inser vår desperata situation, när vi till och med tvingas skicka in våra knappt byxmyndiga militärer i fullskaligt krig. Icke sa Nicke. Resten av världen tävlar i att högst och skrikigast fördöma "det svenska övervåldet":

Sverige har dubbelt så många invånare som Danmark!

Nordeuropéerna var där först! Sverige ockuperar dansk mark!

Det var Sverige som började, de kan inte kalla det självförsvar!

Sverige får inte slå lilla Danmark, de har ju stöd av stora, starka Storbritannien!"

...och från Storbritannien hoppas de saktmodiga svenskarna på kanske lite, lite stöd. Nepp. Knäpptyst. Åtminstone till den tillträdande premiärministern skruvar obekvämt på sig och ger en enda kommentar till media: Om skolor bombas och civila skadas, är det olyckligt. Det är allt.

Utsatt läge? Icke då. Vi förtjänar det bara, eller hur?

Allvarligt - det får mig att kräkas.

Den icke-religiösa staten

2009-01-04T01:42:00.003+01:00

Att staten inte ska ta ställning för eller mot en eller flera enskilda religioner eller livsåskådningar, det är de flesta överens om - åtminstone i Sverige. Tror jag, i alla fall. Låt mig uttrycka det såhär istället då: den sekulära statsapparaten gör sig bäst i par med ett annars liberalt, demokratiskt statsskick. Det finns mig veterligen inga demokratiska länder som (formellt) bygger på gudomligheters styre. Oavsett hur mycket man predikar gudarnas stöd för någon kandidat eller något parti i valrörelsen så är varken Italien, Indien eller Irland (bara I-länder... =) - eller för den delen USA - direkt några teokratier, för att ta några exempel.

Vad de flesta dock inte vet, är varför de offentliga maktinstitutionerna måste vara sekulära. Egentligen är det jäkligt enkelt. I Sverige (som kristet land) skulle våra maktens boningar implodera om man applicerade ett bibliskt fundament på den verksamhet som försiggår där.

Tänk dig själv att i domstolsbyggnader sätta upp budskap som Du skall icke ljuga... kom igen, liksom. Ska en advokat inte kunna göra karriär i det här landet?

Kändisar, journalister eller andra makthavare skulle också tvingas uteslutas ur verksamheten efter att de haft begär till sin nästas hustru, oxe eller åsna (eller vad/vem det nu är de haft begär till när den sjunde torsdagsölen kickat in).

Men framförallt skulle det bli anarki av hela landet efter att alla politiker tvingats avgå då de en masse, upprepat och helt uppenbart brutit mot Du skall icke stjäla...

Prospero año nuevo!

2008-12-31T15:55:00.002+01:00

2008 var kick-ass (årskrönika kommer kanske ;) - hoppas 2009 blir even better.

Ett riktigt gott nytt år ska du ha! Ta hand om dig!

Jag vet, jag vet

2008-11-08T17:04:00.004+01:00

Ja, jag är dålig osv, etc. Vafan, jag som knappt har en skolklass full med regelbundna läsare får arga mail om icke-bloggande...? Kom igen, klart det är kul med en "fanskara" men alltså... den här bloggen är fortfarande primärt i självterapeutiskt syfte. Eller nåt.

Tillbaka på jobbet. Ny lön. Betala räkningar. Bråkig katt. Halloweenfest. Kalmar tar SM-guld i fotboll. Köpa klockor på webben för första gången. Beställa måttsydda skjortor via nätet för första gången. Köpa Saints Row 2. Lira Saints Row 2. Obama ny president i USA. Fixa födelsedagspresent till mormor. Jobba. Nå kassa resultat. Nå fantastiskt bra resultat. Ta veckobudget. Tvätta.

Ovan: en sammanfattning av de två veckor som gått sedan jag senast hamrade in tecken på skärmen i Blogger-verktyget.

Finns väl inte så mycket mer att tillägga? Eller? Jag är fortfarande världsbäst och alla andra är antingen bara aningen, väldigt mycket, eller nånstans däremellan, sämre. Så det så. Och ja, jag svamlar. Om man nu kan göra det i skrift? Well, jag kan uppenbarligen.

Dagens webbtips: GratisSMS.se - sparade många sköna spänn under Europaresan...

Hemma i vardagen igen

2008-10-22T23:25:00.003+02:00

Skönt att vara tillbaka på jobbet. Igår var en märklig dag. Vakna i Budapest, vistas i Bratislava och somna hemma i Stockholm. Tre länder inom loppet av tolv timmar.

Jag frågar dock mig själv, liksom jag alltid gör: varför utsätter jag mig för Ryan Airs flygande sardinburkar gång på gång på gång? Okej att plåtarna kostade en spänn den här gången, varken mer eller mindre, men annars - när man ändå betalar några hundra? Jag tjänar väl tillräckligt för att kunna lägga på tre, fyra hundra och kunna flyga med SAS? Eller?

Hursomhelst, vi kom hem levande. Och det var som sagt skönt att vara tillbaka på jobbet igen. Makalösa siffror idag. Näst bästa dagen av alla sedan jag tog över butiken! Riktigt, riktigt kul!

Mycket skoj som händer framöver nu: snart kommer julhandeln så smått igång; det är en hel drös med fester att anordna / bevista, en massa folk att träffa och inte minst det konstanta upprätthållande av gott humör jag måste sysselsätta mig med för att inte bli höstdeppig. Då blir det så djupt att det inte funkar med nånting.

Happy face on. Två dagar kvar till lön. Nu ååååker vi!

Dag sex: Budapest

2008-10-21T09:34:00.000+02:00

Sista tågresan för den här gången. Drygt två och en halv timmes färd till Bratislava för lite lunch och hemfärd.

Budapest är en grym stad. Trevlig, mysig, ungefär lika stor som Stockholm. Kanske inte så vansinnigt mycket att göra, men åtminstone en hel del att se på.

Drösvis med restauranger, cafeer och fina byggnader har stan att erbjuda, liksom sköna promenadadstråk. Vi gick lätt över en mil bara igår, varav säkert en halv enbart för att se parlamentet - vilket verkligen var så maffigt som alla säger.

Gårdagens förmiddag tillbringade vi i saluhallen där vi handlade krimskrams, käkade langos (äntligen!) och drack den mest fantastiska färskpressade-manuellt-inför-våra-ögon apelsinjuicen typ... någonsin.

Generellt var väl engelskkunskaperna här... sådär. Men billigt var det mesta (med svenska mått mätt) och man kan väl inte få allt. Taxin från hotellet till tågstationen kostade 800 forinter = drygt 30 spänn (ca 2 km). "Helt okej." =)

Vi har ätit gott och bott flott. En dryg kilometer från "huvudturistgatan" Nazi-ots-ots-ots (Vaci utca) sov vi trestjärnigt för knappt 450 kr/rum/natt - inklusive grym frukostbuffe. Synd att klaga...

Både här och i Zagreb fick vi handskrivna tågbiljetter. Charmigt!

Det finns en massa smådetaljer kvar att redogöra för såklart, som jag märkt att vi inte rapat upp. Men hur kul blir åh-ni-måste-berätta-om-resan-fikorna om man redan avslöjat ALLT?

Om nio timmar är vi i Sverige. Jag saknar min lilla katt...

Dag fem: Zagreb - Budapest

2008-10-19T16:13:00.001+02:00

Äntligen framme på Hotel Anna i Budapest. Den sju och en halv timme långa tågresan gick faktiskt oerhört smidigt. Känslan var att den här resan var mycket kortare än sextimmarsutflykten Wien-Ljubljana - trots att två timmar av den resan ändå käkades upp av tappade hakor inför alpvyerna. OK, en stor del av dagens färd kunde vi spana ut över Balatonsjön och samhällena runtomkring - också mycket storslagen utsikt.

Det underlättade förvisso en del att vi hade en kupe helt för oss själva under hela resan minus de första 1,5-2 timmarna. En 2 klass-kupe med säten så sköna att SJ:s "1 klass"-säten inte är i närheten (inte ens på de gamla tågen; definitivt inte på de nya). Family Guy, sudoku och yatzy hjälpte också till att fördriva tiden.

Vi provianterade ordentligt inför den här trippen på en liten supermarket igår kväll. Det gjorde nog sitt också. Nu ska vi fräscha upp oss och vila av oss resan lite grann, sen blir det ut och se Beautiful Budapest, som någon affisch på centralen omnämnde stan.

Tack Gross för hjälp att hitta till hotellet! Tur att nån man känner pratar finsk-ugriska...

--BY THE WAY--
Ni minns den kostymklädde kaffemannen på tåget Ljubljana-Zagreb? Jag glömde att skriva att han kom förbi en timme senare också. Med iskall serbisk öl. För 2 euro flaskan. Tack, bock och slurp. Den satt fint.

Dag fyra: Zagreb

2008-10-19T07:28:00.001+02:00

Vi kom till Zagreb vid halv fem igår eftermiddag och nu sitter vi redan på tåget härifrån. Inte för att staden inte är fin - för det är den - men inte särskilt mysig, "hemtrevlig" eller ens levande. OK att det var lördagskväll men då lär det inte bli bättre på en söndag. Då tar vi hellre ett snortidigt tåg och får en extra dag i ett förmodat turistvant Budapest.

Sammanfattning: hostellet var skräp. Visst, man får vad man betalar för osv, men vi betalade ju med pengar, inte med löv och kottar. Sängarna var klassiska hostelsängar, rummen så omysiga det bara gick, den ena toaletten gick det inte att tända lyset på och den andra gick inte att låsa. Duscharna ville vi inte ens prova.

Stan var totalt död. I princip ingenting öppet. Middagen intogs på Restaurang Sista Utvägen: Mickey D. Så shitty var läget. Props till stan dock för att de (unga) generellt verkar bättre på engelska än folket i såväl Wien som Bratislava.

Nu rullar vi ut från tåg-kolodvor i Zagreb och det var nog sista gången vi och den här staden umgicks på mycket länge...

Mer Ljubljana

2008-10-18T14:30:00.001+02:00

Nu sitter vi på tåget som skulle kunna ta oss till Belgrad, men tanken är att det är i Zagreb vi ska hoppa av och ta ett dygn innan färden fortsätter mot "tvånattsstaden" Budapest, sista huvudstaden på vår rundresa.

Idag har vi ätit en underbar frukost på ett icke-turistifierat cafe och strosat på den lokala lördagsmarknaden för frukt och grönt, kläder, hantverk, souvenirer och annat krimskrams.

Vid 11-riden hookade vi upp med Borut som idag har visat oss sitt jobb, det slovenska liberala partiets huvudkontor, och Grad, slottet som tronar mäktigt över staden.

--FLASH--
En kostymklädd man kom precis förbi med en kaffebricka med vit duk och erbjöd kaffe. SJ, läs och lär! Service!

Vi hann också träffa Mitja och hans flickvän i en timme i alla fall, innan det var dags att åka vidare. Vykorten är skrivna, vännerna är hälsade på. Mission accomplished. Om två timmar: Zagreb!

Dag tre: Wien - Ljubljana

2008-10-17T23:15:00.001+02:00

Vi hann fram till stationen i hyfsad tid. Fem över halv åtta, tåget gick 0757. Helt ok. Ingen direkt stress men inte lång väntan heller. Vi hann skaffa mackor, vatten och lite korvsnacks. Tur var väl det, priserna ombord på tåget var inte, som man säger, att leka med.

Med ca 2 h kvar till Ljubljana blev jag törstig igen och eftersom vattnet var slut var det bara att masa sig iväg mot restaurangvagnen. Jag tänkte också att då kan man ju klämma in ett snabbt toabesök också - så behöver man inte lämna de sköna kupesätena mer på resan. Long story short: 1,5 liter bubbelvatten ville ÖBB ha 7,5 euro för. Över 70 spänn! För kolsyrat jävla vatten i plastflaska! Dra åt helvete, tänkte jag men uttryckte det i något mer diplomatiska termer. Jag struntade i toalettvisiten också i tanken att bibehålla status quo. Förlåt SJ, för alla onda tankar jag tänkt om era överpriser i bistron. Aldrig mer!

En upplevelse jag dock bjudits (nåja, 29 euro per plåt) på av ÖBB men aldrig av SJ, är den helt makalösa utsikten under cirkelpassagen genom något slags bergmassiv i sydöstra Österrike. Så vidunderligt vackert att man nästan blir religiös och naturintresserad på samma gång. Det går inte att beskriva med ord, kanske inte ens med alla de bilder vi tagit. Enkelt uttryckt: ta tåget från Wien mot Ljubljana. Pallar du inte sex timmar på Hogwartsexpressen (nu förstår jag hur det känns) så hoppa av i Graz innan gränspasseringen, efter cirka tre timmar, om du vill ha ditt livs naturupplevelse. Svenska fjällen och norska naturlandskap i Sör-Tröndelag - sorry, men ni kan slänga er i väggen.

Fortsätt dock gärna hela vägen till Ljubljana. Vilken sjukt mysig stad! Efter att ha varit i tråk-Bratislava och sen rulla in till en verklig öststatskuliss med nedgångna betongkolosser till hus, minimalistisk tågstation och allmänt gråtrist var väl förväntningarna... sådär.

Vi hoppade in i en taxi, åkte till hotellet och chillade där i någon timme i väntan på att vår privata guide Borut skulle ringa. När inget samtal kom (alltså, han skulle sluta jobba vid kl 16, klockan var kanske 16:02), började vi gå på egen hand. Efter ungefär en minut hade vi hamnat i ena änden av nåt som kändes som ett stråk i gamla stan hemma. Vi följde det mot vad som kändes som centrum, kom fram till ett stort torg, vilket vi senare fick reda på var något slags central allmän mötesplats - tänk Monastiraki i Aten eller "Spottkoppen" på Sthlm C...

Vi fortsatte längs den gata som såg mest trafikerad ut av de fyra som fanns att välja på och kom ut till någon slags huvudled. Där vek vi av åt vänster och in på en mysigare gata igen. Åter till fönstershoppingen i butiker, cafeer och restauranger. Framförallt ett cafe såg både pampigt och hemtrevligt ut, med stor men glesbefolkad uteservering. Där satt en handfull slovener och sörplade kaffe. Jag observerade dem på avstånd, en efter en och såg - Borut...

Jag känner två personer i Ljubljana - varav den ene är i Bryssel och kommer hem imorgon, lagom för en snabbfika med sina tilltänkta gäster - och den som både bor och är här och som vi ska till att precis träffa, bara sitter där. Mycket roligt... och lite spooky.

Att anlita Borut som privat guide till det facila priset av en middag på 12 euro - på en restaurang han handplockat i förväg med traditionell slovensk mat och dryck - var nog det bästa vi gjort på hela resan. Vi fick veta en massa saker om allting, fick se gamla stan och andra normalt halvdolda smultronställen.

Efter något hundratal meters promenerande längs ett mysigt stråk vid Ljubljanica, floden genom stan, rycker Alex i min jackärm och pekar ovanför huvudena. Där sitter ett skelett i en fågelbur modell större och det är klart att jag vill plåta. Borut skiner upp, mumlar nåt om att det hade han knappt tänkt på och drar med oss tio meter inåt i halvgränden. Där ligger Pr' Skeleti, Hos skelettet, en bar på källarplan med bara skräck-, dödskalle- och skelettinredning. Borut, som jag lärt känna framförallt på två JEF-events i Norge till vilka jag nästan uteslutande packat t-shirts med dödskalletryck, vet att detta är ett ställe vi inte får missa.

Ställets nisch, förutom inredningen, är "2 for 1". Beställ någon av de över 150 drinkarna/shotsen (4-12 euro) och få en likadan på köpet. Said and done. Alex tog en Skeleton Kiss, jag en Sex in Disabled Toilets och Borut en Nuclear Waste. Vi drack upp, fotade lite grann och gick vidare till ett schysst utomhuscafe mitt på det stora torget. Coca-Cola och kaffe tillsammans med en massa prat fick avsluta kvällen.

Imorgon ska vi ses på torget kvart över nio. Då ska vi gå till nån slags marknad, få en förortstour per bil och se slottet som ligger på en maffig kulle ovanför stan. Återkommer med rapport om det. Godnatt!

Dag tva: Bratislava-Wien

2008-10-17T06:29:00.002+02:00

...och en liten bit om att klockan ar typ ingenting och jag sitter i Hotel Geblergasses lobby i Wien och knackar in de här raderna pa ett tangentbord utan ett sant där a med ring ovanför och där y och z "bytt" plats jämfört med svenska tangentbord. I övrigt ser det ut precis "som vanligt". Oerhört förvirrande.

Wien är en fantastiskt vacker stad. Som vi konstaterade redan pa sparvagnen till hotellet; "jag är ju inte arkitekturintresserad, men här skulle jag kunna bli". Tyvärr upptogs en stor del av gardagen av ett mindre skyfall, sa den senare halvan av var sightseeing i Wiens "core zone" gjordes per ringlinjessparvagn men det funkade det ocksa. Vi hann se bade Schwedenplatz och parlamentet (manga kort, vilket snyggt byggnadsverk!), en massa kyrkor och till och med österrikiska män i mustasch (ni vet, de som gjort sa mycket för mänskligheten).

Till lunch/middag blev det naturligtvis wienerschnitzel med "classic Austrian potato salad" - riktigt gott. Dryck till det för mig nagon slags mixtur av 60% lemonad och 40% österrikiskt öl - gott - och för Alex en spritzer pa lokalt vin och sodavatten.

Vi hann ocksa med att besoka ett klassiskt österrikiskt café där vi förlustade oss pa chokladbakelse med den där kompositören i hästsvans pa (de är inte alls galna i honom här, oh no...) och den godaste tiramisu jag ätit i hela mitt liv.

När regnet inte ville upphöra retirerade vi till hotellrummet med en pase godsaker fran lokala snabbköpet (ölprinskorv - salami snacks; frukt (honungsmelon, kiwi och jordgubbar och Mozartkulor - saklart) och en citrongräsläsk respektive Bacardi Breezer.

Att vi överhuvudtaget lyckades komma till Wien är i och för sig en historia i sig själv. Att ta sig till Hlavná Stanica, centraltagstationen i Bratislava, var inga problem. Tricken gick hundra meter fran hotellet och raka sparet. Väl där var det heller inga problem att se när och var taget skulle avga.

Vid biljettluckan fick vi först köa i cirka hundrasju dagar - medan alla andra köer gick snabbare. Jag gissar att tantens indiannamn är Hon-som-jobbar-langsamt...

Till slut bytte vi kö - och kom fram tidigare. Artig som jag är, börjar jag med ett leende och Hello! Do you speak English? Till svar far vi - en huvuskakning. Jag haller pa att explodera, men andrar mig pa en sekund och gar igenom spraken jag atminstone borde kunna bestalla en biljett pa i huvudet: Deutsch? Français? Espanol? (Sen tog det stopp.) Huvudskak pa alla. Sa jag säger bara "Wien" och haller upp tva fingrar, samtidigt som vi far hjalp av en gubbe som (säkert inte helt utan viss förnöjsamhet) talade bade engelska och slovakiska att fa veta att biljetterna galler för alla tag till Wien. Hundra spänn styck. Skitsamma. Nu kör vi, typ.

Vi tackade för hjälpen, tog vara biljetter och gick för att lämna staden där officiell tagpersonal i en lucka märkt International tickets (!) inte pratar engelska.

Men först köpte vi äkta slovakisk (sic!) frukost: varma mackor med lök och kyckling respektive fläsk. Gott som fan.

Over and out för nu, vi maste börja dra oss mot Südbahnhof. Tjing.

Då kör vi...

2008-10-16T09:09:00.002+02:00

Uppe med tuppen... Nu ska vi bara se till att slänga i oss lite frukost, sen är det dags att säga hej då till Slovakien och Wienerschnitzel till Österrike. Do the Fritzl!

Dag ett: Sthlm-Bratislava

2008-10-15T22:31:00.004+02:00

Det gick rätt smidigt allting idag, måste jag säga. Smidigare än jag räknat med. Allt från att hinna hemifrån i tid, hinna med planerad flygbuss och inte behöva vänta på Skavsta i fyra ljusår till att åka med rätt buss (inte nån jävla airport shuttle, vi kör the real deal) till rätt stopp inne i stan och byta till rätt spårvagn.

Väl framme vid vårt tilltänkta natthärbärge (förhandsbokning is for woussies), City Hostel, inser vi varför gatorna är belamrade med öldrickande och sjungande polacker: VM-kval, Slovakien-Polen. Fuck, fuck, fuck. Varenda litet någorlunda centralt beläget hostel/hotell lär ju vara fullt.

Men lite flyt får man ha. Ett ledigt dubbelrum hade de kvar. ETT! Under 600 spänn och hur fräscht som helst, mitt på huvudgatan (?) Obchodna och mycket trevlig personal. Som hittat.

Middagen förtärdes på den lokala specialitetskedjan KFC då varken fötter eller mage orkade vänta längre. "Allt utom Donken", var vi rörande överens om.

Avslutningsvis parkerade vi oss på uteserveringen rakt över gatan (ca 15 grader kl 20-21) med en pint Budvar respektive ett glas vitt. 40 pix. Knappt. Tillsammans. Dessutom kom ägarinnan - som inte direkt var någon fena på engelska - ut och bjöd på "Slovenska Schnapps"; slovakisk snaps. Ganska likt vanligt svenskt kryddat brännvin. Inte särskilt gott, alltså. Men shotbart. Och inte tackar man nej när man blir bjuden... Hela dialogerna; beställningar, diskussion om det är "tillåtet" att smutta på snaps etc etc, skötte vi i princip helt på tyska. Det låter måhända inte så imponerande...? Betänk dock för en sekund att - jag kan inte tyska... (trodde jag i alla fall.)

Allra allra sist på kvällen skrivs denna summering. Bratislava är fint, mysigt och med svenska mått billigt - men en dag här räcker. Möjligen möjligen två.

Godnatt Alex. Godnatt läsare. Godnatt Alaska (hoppas du har det riktigt bra hos J&G). Godnatt E71. Godnatt världen.

Snart bär det av

2008-10-13T21:32:00.002+02:00

På onsdag så går äntligen flyget. Omkring kl 14 lyfter vi mot Slovakien och första stoppet på Eurotrip-08. Bratislava-Wien-Ljubljana-Zagreb-Budapest - på sex dagar. En natt i varje stad förutom Budapest där det blir två. Hotell i alla städer utom Ljubljana, där vi ska crasha hos Mitja (en störtskön snubbe jag lärt känna genom JEF.

Kattvakt är fixat, liksom lägenhetsdito. Mycket skönt. All taken care of. Vi har till och med checkat in. Ska bara tvätta och packa imorgon, sedan är det helt klart. Jag kommer att köra resdagbok här, oerhört spännande on site-reportage. Rafflande stories från tågen mellan östeuropeiska huvudstäder, kanske en intervju med en konduktör?

Följ i våra fotsteg via www.timnilsson.net. Maila om det är nåt. Men ring helst inte. Roamingsamtal kostar fortfarande hund. EU-maxtaxa eller inte...

Xperience

2008-10-10T04:40:00.002+02:00

säljstart på SonyEricsson Xperia X1 idag kl 10. Tar de slut idag eller imorgon?

Nu slog det väl slint ändå?

2008-10-08T17:35:00.001+02:00

En av gratisblaskorna ska tydligen ha en miljöupplaga den 15 oktober, med särskilt fokus på - ja, gissa vad?

Att dela ut en papperstidning i flera hundratusen ex för att påtala problemen med vår överkonsumtion av planetens resurser, är inte det lite som att sälja sin TV för att ha råd med en DVD-spelare...?

Ingen ursäkt

2008-09-28T12:02:00.002+02:00

Har du tio minuter över? Knacka in dig på FreeRice.org. Konceptet är i sig inte nytt; våra annonsörer pröjsar mat till fattiga om du surfar/klickar/tittar här men förutom att man inte är begränsad till ett klick om dagen, finns en möjlighet att lära sig själv nåt samtidigt.

Det finns massor av olika frågekategorier om man inte gillar engelsk ordförståelse (vilket är default-alternativ). Själv kör jag som standard på World Capitals, något av min lilla specialnisch inom onödig (until now...?) allmänbildning. 5 kilo ris inbringade 20-25 minuter av klickande bland Ljubljana, Dusjanbe och Libreville i morse...

Oavsett om man är sugen på att lära sig nåt eller inte, finns det faktiskt ingen ursäkt för att inte lägga åtminstone ett par minuter i veckan på liknande saker. Ingen alls. Du kan ge bort mat (i detta fall ris) till någon som har det betydligt värre än du* - och du behöver inte ens pröjsa, mer än möjligen någon tioöring i elkostnader.

* Om du kan läsa detta tillhör du nämligen någon av de ska-vi-säga-max-20-miljoner människor i världen som kan läsa/förstå/hjälpligt hänga med i svenska språket; således är du med mycket stor sannolikhet född i Skandinavien eller övriga västvärlden och därmed har du, oavsett hur shitty ditt liv är just nu, det vansinnigt mycket bättre än de människor dessa insatser syftar till att hjälpa.

Blank bringa

2008-09-22T08:12:00.003+02:00

Bara en tanke: Om AIG går i konken, blir Darren Fletchers (bilden) Manchester United då den enda av världens stora klubbar utan reklam på bröstet (Barça kör ju med Unicef numera)?

Rimligen måste väl sponsavtalet med United falla liksom alla andra avtal AIG tecknat, om bolaget upphör att existera?

Kuk-blogger

2008-09-21T22:04:00.002+02:00

Jag brukar normalt inte klaga på sånt som är gratis. Men nu gör jag det i alla fall. Jag ville bara byta ut det röda mot blått (typ som Telenor...) och då pajar Blogger hela min layout och jag får mer eller mindre göra om det från scratch. Kuk-Blogger.

Om jag har missat nån blogg/sida i länklistan, säg gärna till. Jag fick ta det som huvudet kom ihåg.

Dödsstraff?

2008-09-21T01:12:00.003+02:00

Nu får det vara nog.

På engelska säger man spend om såväl att göra av med pengar som att slå ihjäl tid.

På svenska säger vi ett liknande ord, spendera, när det handlar om pengarna.

När det gäller tid används ordet tillbringa. Man kan "spendera, en kväll på krogen" men inte "spendera en kväll på krogen". Capisce?

Jag börjar nästan tro, eftersom den här språkmisshandeln sprider sig mer och mer, att dödsstraff är en rimlig åtgärd och grov ordfridskränkning är en rimlig brottsrubricering.

(Och ja, det finns en massa andra exempel på utbredda felaktigheter också, exempelvis skärde, användandet av karaktär istället för roll; rollfigur och så vidare. Men spendera-idiotin är den jag upplever sprider sig mest och fortast.)

PSTT! Pengar spenderas, tid tillbringas!

Bet a pet?

2008-09-19T19:14:00.001+02:00

Är du också Alfapetnörd? Fick tips om en bra sida av en tidigare motståndare: Betapet. (Kul namn!) Kom dit, så tar vi en fight.

Två dagar hos vården

2008-09-17T21:32:00.003+02:00

Benet blev inte bättre, trots en veckas knarkande av allergipenicillin. Sökte upp Liljeholmen igen i måndags, delvis för att kolla benet men också för att få nåt mot den envisa hosta som parkerat i halsen. Det är rätt skönt att få sova om nätterna.

Mitt ben och jag remitterades, efter en timmes väntetid på blodprov (tre nålstick - jag hatar nålstick) och miljoner gnälliga panchisar som var där för nåt ödletest, till SöS. Det enda som är värre än panchisar på väg ombord på kollektivt färdmedel eller där det finns gratissaker, är panchisar på vårdcentral. Du vet varför. Man borde införa åldersgräns på allmänna vårdcentraler. En miljard plus, vänligen vänd dig till dinosaurieakuten.

Till SöS således. Blev inskriven vid 16-tiden, fick åka hem strax före 23. Jättekul. Särskilt som Men, om inte annat hann jag botanisera i ungefär halva den svenska tidningsfloran under alla väntetimmar mellan blodprov, sprutor, läkarsamtal, klämma-på-ben och så vidare. Igår hann jag vara både förvuxen fjortis (Glamour), 17-årig bonnlurksfjant (Bilsport), sosse (Aftonbladet), folkpartist (Expressen), fattiglapp (Metro), desperate housewife i 32-årsåldern (Hus & Hem), DN-kulturare (Lasermannen på ljudbok, ett enda kapitel innan headsetet dog), 104-årig tant från Eksjö (Hemmets Journal och superfattiglapp (måndagens Metro). Fördomar, moi? Icke. Det jag skriver är ju sant...

Summa nålstick: Nio. Tre blodprov i vardera armveck och två på vänster hand plus en spruta.

Idag var jag åtminstone förberedd. En av böckerna jag beställt hade kommit, så jag svängde förbi och plockade upp den innan jag gled in för min planerade röntgentid. 100 sidor ungefär hann jag avverka under hela dagen. Lite försenat fick jag komma in till strålningsrummet. (Och folk klagar på de maskiner jag jobbar med? Pfft...) La mig på en brits och fick veta att nu skulle det bli mera leka nåldyna. Tydligen måste man ha någon kontrastvätska (som, vill jag minnas från barndomen, är svindyr). Då är det ju lämpligt om man hittar ett bra kärl på första försöket - om man har en patient som tycker att stickande saker är obehagliga.

Tyvärr är det en grej man inte kan säga till vårdpersonal, att man inte direkt tycker om det. Genast ska det ömmas och daltas. Jag förstår dem förvisso, de träffar antagligen på en ganska stor hög fobiker varje dag. Jag är inte ett dugg rädd för sprutor/nålstick och de gör inte ont - men av nån anledning tycker jag att det är maxat obehagligt.

Jag försöker alltså slappna av och bara ta det lugnt medan personalen jobbar. Ett stick. Aj. Så, nu är inte det ett problem längre. Stick två, pffuuuu, gjorde faktiskt lite ont. Inget kärl nu heller.

- Vi kommer behöva sticka på insidan av foten, uppe vid tårna. Det här kan göra lite ont.

(Grattis, ni har just vunnit pris för dagens sämsta kommentar! Det enda som gör att jag inte är downright rädd för nålar är just vetskapen om att det inte smärtar. Jaja, inga problem, djupa och lugna andetag bara...)

Det gjorde lite ont. Och med lite menar jag förbannat helvetes jävla kuk-mega-ont. Det var om inte den värsta så åtminstone topp 5 värsta smärtan jag någonsin upplevt. NÅGONSIN. Om de träffade en nerv eller vad som hände har jag ingen aning om. Men något liknande har jag aldrig varit med om. Undrar om jag snart är stickrädd på riktigt...?

Så de fick helt enkelt använda andra metoder för att kolla hur mitt ben mår. Efter ytterligare totalt cirka tre timmars väntan, ett blodprov, en spruta och två antibiotikumpiller till så fick jag äntligen gå hem. Före 19 idag, till och med! Wow!

Summa nålstick: Fem. Tre sprutförsök i foten, ett blodprov i fingret och en spruta.

Totalt fjorton nålstick och ett duktigt antal hundralappar för besök och mediciner. Verkligen de roligaste två dagarna i hela mitt liv....

16 september

2008-09-15T16:27:00.002+02:00

Glöm inte att demonstrera imorgon, du som är frisk och av endera anledning inte behöver vara på ett jobb hela dagen.

Som V skulle ha uttryckt det, vore han verklig - och svensk:

Giv mig DIF eljest giv mig döden!

2008-09-14T23:35:00.002+02:00

Höstkvällar är mörka. Och kalla. Och gå-på-match-kompisen har flyttat till Glennmark för att jobba åt Satan.

Så jag beställde Canal Plus-paketet i förra veckan. Inte enbart för Allsvenskan såklart, men visst inverkade det en hel del. (Även om den första match jag såg med mitt ny"vunna" kanalpaket var Liverpool-Man U igår - och den glömmer jag helst fort.) Och så har jag blivit sjuk igen. Eller rättare; det har blossat upp igen.

Perfekt, känns det ju då, att kunna krypa ner under ett täcke och se bataljen mellan makrillar och apor imorgon. Icke då. En skitmatch som Bajen-Kalmar går an att visa, men inte Djurgården, tydligen. Juve-Udinese i Mesligan passar tydligen tittarna bättre? Gratisätarna på TV4 visar den inte heller. Inte i huvudkanalen (I C Y), inte i +, inte i Sport.

Va fan culo!

En timmes väntan, tre minuters vård

2008-09-07T22:03:00.002+02:00

Också känd som "privatisera skiten".

First things first: Har haft en i stort sett skön semestervecka. Oskönt har varit att jag dragit på mig en redig packe sjukdom. Brukar bli så när jag jobbat intensivt (cirka 240 timmar i augusti) och sedan tar ledigt. Det vet jag. Men jag hoppades att någon gång få slippa det...

Icke så. Och den riktiga peaken varade ungefär tisdag kväll till torsdag förmiddag. Vad, kan man fråga sig, gjorde jag då under onsdagen? Svaret borde i alla avseenden ha varit "låg hemma och drönade på soffan, kollade film, spelade onlinespel (etc)". Det är inte rätt svar. Jag hade bokat in en tripp till Örebro för att hälsa på mamma. Icke ombokningsbara biljetter. (Helt okej pris förvisso; 300 spänn T/R - med 1 kl på hemvägen.) Och om det är någon jag inte ger bort mer pengar - även om det bara är 300 spänn - så är det staten. Staten, som snodde mer i skatt för 2007 än jag tjänade brutto hela 2006, ska få slita för mina pengar. Det måste ju jag göra...

Så jag åkte. Det gick ganska bra. Lyckades till och med somna (efter en natt med "lätt söndertrasad" sömn) någonstans i höjd med Bålsta. I Västerås (ungefär halvvägs) vaknar jag av att en hopkrympt herre i 50-talsrock och ungefär motsvarande ålder själv står och "pickar" mig på axeln med sitt pekfinger. Vresigt sliter jag ur lurarna ur öronen, låter Anselmos vrål eka ut i luften. Ögonen landar på nämnda herre efter att snabbt ha svept yrvaket över den, nota bene, halvtomma vagnen. Jag har den där platsen! säger han på äkta gnäll-västmanländska.

På "den där platsen" har jag, eftersom ingen satte sig där på någon av Stockholmsstoppen, parkerat en stor och tung papperspåse med present till mamma, min väska, en flaska vatten, dagens Expressen och en påse lakritsnappar. Blir först fly förbannad men lugnar ner mig lika snabbt: Skärp dig Tim, det är hans jävla plats. Du hade inte heller velat stå upp om du hade platsbiljett... även om vagnen är halvtom... jomen, det kan ju komma fler... jamen... inga men, packa ihop och släpp in mannen nu. Lyfter upp grejerna, ställer mig upp, låter gubben ta sin plats. Sjunker ner på sätet igen, trycker in lurarna i öronen, gottar ner mig i dagens Sportbladet och börjar så sakteliga gå ner i varv igen. Känner ett knack på andra axeln och gubbjäveln gestikulerar att han ska gå av!

Tåget börjar bromsa och vi rullar in i (En annan del av?) Köping. Det vill säga nästa stopp på resan. Tjugo minuter från Västerås. Och vagnen var som sagt halvtom när det förbannade aset klev på. Hur fan tänker man då? OK om han skulle åkt hela vägen till Göteborg, klart som fan att man vill ha sin bokade plats då. Men tjugo jävla minuter när det fanns andra platser lediga!? Var det värt att väcka mig för det?

Kommer i alla fall fram till Örebro helskinnad. Har dessutom lugnat ner mig för en bra stund sedan. Mamma möter mig på stationen och följer mig de tre minuternas gångväg (sjukt jobbigt...) till hennes nya lya. Febern har dock slagit till ordentligt så något vidare sällskap för mamma var jag väl inte. Äter bara några tuggor av den goda maten (mammas mat, always!) och halvligger och halvsover mest därefter i hennes sköna fåtölj. Svarar i stort sett enstavigt på tilltal, nästan oförmögen att föra sammanhängande resonemang. Hinner träffa C (mammas gubbe) i ungefär fyra minuter efter att han kommit hem från jobbet. Mamma erbjuder sig att följa med tillbaka till stationen. Jag tycker inte att det är nödvändigt och svarar att det är her call. Men mamma vet väl bäst, som vanligt. Det var nog tur att jag hade med mig nån som kunde kolla spår, förseningar och sånt medan jag kunde sitta och kallsvettas och feberyra på en bänk i lugn och ro.

Hallsbergståget (det skulle bytas) skulle avgå 17:10. Klockan blir 17:08. 17:09. Inget tåg. Ingen information. Till slut, meddelande om försening. Avgång klockan 17:14. Inga problem, fortfarande tio minuter på mig att byta. De ondskefullt lysgröna siffrorna ändras minut för minut. 17:16, 17:17, 17:18, 17:19. Jag vet inte säkert, men jag tippar att tåget rullade ut cirka 17:22. 20 minuters restid. Således framme 17:42 om inget annat oförutsett inträffar. Stockholmståget avgår 17:45. Fortfarande kvar i Örebro har jag hastat fram till 1 kl-vagnen, sista två vagnarna på tågets insida för att inte missa det. (Tåget var knökfullt, så det var inte att jag gjorde en Västeråsgubbe, utan jag hittade ingen annan plats och pallade verkligen inte att stå i 20 min.)

grått = spår
vitt = stationsyta
blått = tåg

Strax efter Kumla (sex, sju minuter från Hallsberg) meddelas det att vi kommer in på spår 5A och Stockholmståget går från 5B (markering C, skiss av berörda spår på Hallsbergs station ovan. Nedåt = söderut, dvs färdriktningen för det tåg jag färdas med). Jag kan Hallsbergs station som mina egna fickor efter tre år på gymnasiet där. Eftersom jag inte har någon lust att krypa hela den sträckan (jag sitter alltså nästan längst fram i tåget, markering A, och ska bakåt) i mitt tillstånd samlar jag kraft och går en två, tre vagnar bakåt i tåget. Hoppar av och börjar knata mot 5B så fort det går. Jag ser inget tåg på 5B, däremot ser jag halvvägs (markering D) hur en diger hop människor vänder. Tittar bakåt och på spår 4 (parallellt och bredvid 5A) står 1745-tåget mot Sthlm. Jag har plats i tåget ungefär vid markering B.

Hade jag suttit kvar på min plats hade jag kommit nästan perfekt för att bara gå rakt över perrongen (~10 meter?) in i det tågets 1kl-vagn. Dels fick jag gå en massa (säkert inte mer än 150 m, men det kändes som en massa) i onödan. "Når" loket 17:44 och stressar in i första vagnen för att gå genom tåget till rätt vagn längst bak, då tåg- och stationspersonalen ser måttligt roade ut av att jag inte springer. Har sen hunnit igenom ungefär halva första vagnen när de ropar ut att "vi blir stående här i cirka tre minuter till" (pga desinformationen och X2000-omkörningar)...

Jag har varit argare. Men det är inte många gånger. Det blev en lång historia. Punchlinen och kontentan är dock densamma: Staten ska inte köra tåg! Privatisera så att det blir någon ordning på skiten!

Och nu, till dagens issue: Har en elak svullnad, förmodligen en infektion, i benet och när Alex oroade ihjäl sig gick jag med på att åka och kolla upp det. Trots att jag svurit på att försöka utnyttja den offentliga vården i så liten utsträckning som möjligt, ringde jag ändå närakuten. Visst, du kan få en tid 17:10 idag. (Borde jag inte ha lärt mig vad 17:10 innebär denna vecka...?) Kommer dit cirka 16:55, då det inte finns mycket jag ogillar mer än människor som inte är i tid. Väntar. Och väntar. Får höra nåt mummel om halvtimmeslånga förseningar. Suckar och skickar SMS till Alex. Verkar som att de bara har en läkare där. Väntar mer. Och mer. Jag skulle kunna dra åtminstone tre side stories om vilka idioter som sitter i väntrummet.

Hursomhelst. Efter en timme får jag åtminstone träffa en läkare. Han tittar på mina ben, klämmer på dem och frågar. Jag svarar och talar om när det gör ont, och inte. Efter två minuter fäller han omdömet: Infektion! Penicillin! Recept, tack och bock, hej då. En timmes väntan, tre minuters vård. Betalt hade de mage att ta också. Skatt plus patientavgift... Privatisera så att det blir någon ordning på skiten!

Libertarianerna tar Texas gratis?

2008-09-05T19:18:00.003+02:00

Tydligen har både demokrater och republikaner missat att anmäla sitt intresse för att kunna vara med och vinna Texas elektorsröster i november.

Enligt delstatens lagar ska man ha anmält vilken häst som ska vara med i loppet senast kl 17:00 den sjuttionde dagen innan valet (i år; 26 augusti). Då hade, som Libertarian Party påpekar, Obama inte hunnit bli officiellt nominerad - och McCain hade inte ens hunnit plocka Palin som vicekandidat.

Nu blir det väl ändå som det brukar bli när de stora elefanterna (sic!) bjuder upp till dans: skitsamma. Lagar och sånt, vad är det? De finns ju till för att hålla folket i schack, inte för att reglera politiker....

Så om inte annat, "kul" som kuriosa.

Sovjetsverige

2008-09-04T08:41:00.002+02:00

Mår verkligen som en påse skridskor. När man är så här sjuk så skulle jag hellre bo i Norge där man kan köpa receptfria läkemedel i närbutiken. Lokala Ica (cirka 50 m bort) öppnar om 20 minuter. Hade varit minst sagt bekvämt att "bara" (det är inte så bara, det är snarare som ett kilometerlångt sprintlopp) gå ner, tanka upp ett lager Fisherman's och Ibumetin och sedan kunna stanna inne. Men icke då. Vill jag ha värktabletter så är det minimum 10 minuters bussresa enkel väg (nästan som ett marathonlopp) - och då har jag ändå tur. Sätter en hundring på att det nog finns ett antal människor i såväl länet som övriga landet som har betydligt längre till närmaste apotek.

Only in Sweden...

Skatterna

2008-08-31T11:38:00.003+02:00

Tycker du att för lite av din lön hamnar i din plånbok och för mycket i någon annans? Du har förmodligen rätt. Testa vilket skattetryck just du har, på Skattebarometern. Jag hamnade på 52%, vilket märkligt nog får anses vara lågt.

Only in Sweden...

We Don't Need No...

2008-08-27T22:23:00.003+02:00

(Jag snodde bilden från expressen.se)

Men snälla rara... för i helvete! Under Polar Music Prize-galan har Herr Statsminister tydligen "sjungit med" i Pink Floyds gamla hit Another Brick in the Wall, och textraden We don't need no education... har upprört Lärarförbundet, vars ordförande Metta Fjelkner - som jag annars ofta tycker är rätt vass - med gråten i halsen verkar kräva någon form av ursäkt, eller åtminstone en förklaring.

Hur upprörd lär hon då inte vara på Roger Waters som hade mage att skriva texten!? Nä, nu får det nästan vara stopp för vad man får känna sig kränkt av.

(Den här gjorde jag själv...)

Fattiga studenter

2008-08-26T04:56:00.002+02:00

Precis som när jag var student så gnäller dagens studenter över att man "får för lite pengar" som student. Jag vet inte men... hur kan någonting man får vara för lite? Okej att man kunde stå som sjuåring och kolla snett på upplevt snåla släktingar som tyckte att 50 kr var en lämplig present (hallå, knappt en halv Turtlesgubbe!) men nu pratar vi om människor mellan 18-30. De har, liksom alla andra intressegrupper en sammanslutning på Facebook. Där skriver gnällspikarna att

De studenter som inte har välbeställda föräldrar som kan stötta dem ekonomiskt, och som inte har tid eller möjlighet att jobba vid sidan av sina studier, tvingas leva under socialbidragsnormen.

Såhär svarade jag på det:

Det handlar inte om att "inte ha tid eller möjlighet" att jobba extra. Har man inte välbeställda föräldrar (ungefär som jag) och vill ha extra cash när man pluggar (ungefär som jag), då skaffar man sig "tid eller möjlighet". Kanske får man tentaplugga på nätterna ibland, skippa en fyllerunda eller två (för allvarligt: har ni någonsin druckit öl så mycket ofta som under pluggtiden, stackars "fattiga" studenter?) och kanske avstå en fika för att istället jobba.

Det känns lite konstigt att innan ens fyllda 25 behöva hälsa en massa äldre människor "välkomna till livet"...

Ingenting är gratis. Det lär vi som inte har välbeställda föräldrar oss ganska snabbt. Sluta gnälla, börja jobba.

Och det tycker jag sammanfattar det hela rätt väl. Nej, det är fan inte lätt att klara sig på 7 000 i månaden. Men antingen säljer man den fritid man har för mer pengar - skaffar sig ett extrajobb - eller så bortprioriterar man att bo i innerstan, eller så äter man makaroner istället för på Mickey D...

Och faktum är att empiriska studier ;) visar att vi som kommer från en bakgrund där föräldrarna kanske inte ens efter flera år har femsiffrigt på sparkontona (so much för två månadslöner är de som gnäller minst. Just som jag skrev; man är redan medveten, från "dag ett", att ingenting är gratis.

Av mamma fick jag som liten så mycket hon kunde ge mig - dvs, inte alltid så mycket - när det behövdes. Men ibland vill man ha mer. Man vill ha den där tröjan, se den där filmen på bio, etc etc. Ungefär samma nöjen som när man är 20+, alltså. Jag började jobba extra 1997. Då var jag 12. Oj oj oj, förstörd ungdom, barn-ska-vara-barn, bla bla bla... Inte då. Jag dömde fotboll. Och älskade (älskar?) det. Betald träning! Om en 12-åring kan räkna ut lite pengar = skaffa jobb = mer pengar, tycker jag inte det är för mycket begärt att en dubbelt så gammal akademiker ska kunna fixa den ekvationen också.

Summa summarum: sluta gnälla, börja jobba.

Nisse fyller halvfemtio...

2008-08-23T07:18:00.003+02:00

...så idag/ikväll blir det skönt häng och förhoppningsvis bra fest på hans lantställe, låååångt utanför betongen, mänskligt liv och busslinjer med normala intervall. För den i bekantskapskretsen som är nyfiken på vad som händer, kommer jag att "livebildblogga" via mobilen/Facebook. Första bilden kommer upp vid 11-snåret, sen är det bara att spana till då och då.

Never forget how much hi-tech products improve our lives...

PS. Ibland får jag blandade känslor inför min favoritmobiltillverkare.
Titta här, på en kommande mobil och försök gärna se var den specmässigt skiljer sig från den (W760) jag går runt med i fickan?

Sen kommer det ju andra lurar också... T700 ser tyvärr ut som en vill-ha-produkt... jättemycket.

...liksom W902 (nästan ännu mer)...

Liberala tankar

2008-08-22T22:26:00.002+02:00

Efter att ha följt en fängslande debatt i Johan Ingerös kommentarsfält är det en gammal visdom som återvänder till mig:

Alla politiskt engagerade människor är dubbelmoralistiska hycklare. Oftast gäller "ju mer engagerad/högt uppsatt, desto mer dubbelmoralistisk hycklare". Alla låtsas (?) att de bara vill alla väl och att just de kämpar för världens frälsning. Egentligen vill man bara gynna de egna intressena. Skillnaderna i hyckleriet är moraliskt kanske inte så stor, men tänkbara konsekvenser av dem är milsvid. Något förenklat skulle man kunna sammanfatta det så här:

Frihetligt inriktade (liberaler, libertarianer, anarkister m fl) slåss för att avkriminalisera sådant de själva gillar. Kollektivistiskt inriktade (socialister, fascister, konservativa m fl) slåss för förbjuda det de ogillar.

Generaliserar jag? Visst. Vinklar jag resonemanget till min fördel? Absolut. Har jag olika värdesyn på kollektivism och individualism? Oh yeah. Men försök motbevisa min tes. Sakligt. Du har inte en chans, kompis. Prove me wrong, I dare ya!

Mobilt bredband

2008-08-18T08:18:00.003+02:00

Jag vet att "säsongen" snart är över men eftersom jag både i jobbet och privat får så ruskigt många frågor om mobilt bredband, tänkte jag kort redogöra för vad de olika innebär, prismässigt, användarvillkor och så vidare. Kampanjerbjudanden kommer och går, naturligtvis, men i stort sett har priserna legat hyfsat stadigt i cirka ett år. De priser som anges här är de som gäller just nu (åtminstone t o m 31 augusti). Angiven bindningstid är inom aktuell kampanj, eller bara kortaste möjliga för att få USB-modemet (värde ca 1000-2000 kr) på köpet. Jag har valt att bara jämföra "fri surf"-abonnemangen, då de är klart mest prisvärda (samt att jag tippar att få av mina läsare är i den åldern att de önskar en tillbakagång till då det var dyrt att surfa dagtid, eller kanske till och med före det att "surfa" betydde något mer än att "stå på bräda på vatten").

Surfbegränsning innebär antingen att
A) att du får betala för surf utöver angiven datamängd

eller

B) att din hastighet stryps till nästan ingenting vid surf utöver angiven datamängd.

Exakt vad den operatör du väljer, har för villkor, är det lämpligt att ta reda på innan du signerar avtalet. Fråga säljaren, telefonisten, webbkundtjänsten eller hur du nu beställer.

Viktigt är också att poängtera att jag blandar fakta med egna tankar samt information/åsikter från källor. Är det oklart vad som är vad, kommentera/fråga!

Ordinarie pris: 189 kr/mån i 18 månader.
Kampanj: fritt året ut, dvs just nu 189 kr/mån i 13,5 månader.
Anslutningsavgift: ord 299 kr, just nu 0 kr.
Maxhastighet: 3,6 Mbit/s (7,2 Mbit/s)
Surfbegränsning: 5 GB/mån (för +100 kr får du surfa ytterligare 5 GB i full hastighet)
USB-modem: Option Icon 225, operatörslåst (kompatibelt med Windows XP och Vista, med Mac OS via extra drivrutiner)
Webbsida: www.glocalnet.se
Kundtjänst: 0775-75 75 75
Kommentar: Jag skulle hellre välja Telenor, i vars nät, Glocalnet kör. Tio spänn mer i månaden, men ingen surfbegränsning.

Ordinarie pris: 199 kr/mån i 18 månader.
Anslutningsavgift: 0 kr
Maxhastighet: 3,1 Mbit/s
Surfbegränsning: 5 GB/mån inom Skandinavien
USB-modem: D-50, op.låst (Windows XP och Vista, Mac OS samt Linux)
Webbsida: www.ice.net
Kundtjänst: 0774-42 42 43
Kommentar: Enligt egen utsago Sveriges bästa turbo-3G-täckning; över 90% av landytan. Fick dock urusla resultat i Mobils täckningstest i våras.

Ordinarie pris: 189 kr/mån i 12 månader.
Kampanj: fritt året ut vid 18 mån bindning, dvs just nu 189 kr/mån i 13,5 månader.
Anslutningsavgift: ord 295 kr, just nu 0 kr.
Maxhastighet: 7,2 Mbit/s
Surfbegränsning: 5 GB/mån
USB-modem: Huawei E220, ej op.låst (kompatibelt med Windows XP och Vista, med Mac OS via extra drivrutiner)
Webbsida: www.tele2.se
Kundtjänst: 0200-22 20 40
Kommentar: Enda operatören som erbjuder olåst modem. Bra! Gemensamt 3G-nät med Telia.

Ordinarie pris: 199 kr/mån i 12 månader.
Kampanj: fritt året ut vid 18 mån bindning, dvs just nu 189 kr/mån i 13,5 månader.
Anslutningsavgift: 250 kr.
Maxhastighet: 3,6 Mbit/s (7,2 Mbit/s)
Surfbegränsning: ingen
USB-modem: Option Icon 225, operatörslåst (kompatibelt med Windows XP och Vista, med Mac OS via extra drivrutiner)
Webbsida: www.telenor.se
Kundtjänst: 020-222 222
Kommentar: Bygger ut sitt nät till 7,2 Mbit/s och för bredare täckning. Utanför storstäderna gemensamt 3G-nät med Tre.

Ordinarie pris: 199 kr/mån i 18 månader.
Kampanj: fritt året ut, dvs just nu 189 kr/mån i 13,5 månader.
Anslutningsavgift: ord 250 kr, just nu 0 kr.
Maxhastighet: 7,2 Mbit/s
Surfbegränsning: 5 GB/mån
USB-modem: Huawei E220, operatörslåst (kompatibelt med Windows XP och Vista, med Mac OS via extra drivrutiner)
Webbsida: www.telia.se
Kundtjänst: 90 200
Kommentar: Var först med att lansera sommarkampanj med "fritt året ut". Gemensamt 3G-nät med Tele2.

Ordinarie pris: 199 kr/mån i 12 månader.
Anslutningsavgift: ord 250 kr, just nu 0 kr.
Maxhastighet: 7,2 Mbit/s
Surfbegränsning: ingen
USB-modem: Huawei E220, operatörslåst (kompatibelt med Windows XP och Vista, med Mac OS via extra drivrutiner)
Webbsida: www.tre.se
Kundtjänst: 0771-735 300
Kommentar: Bästa täckning såväl i Storstockholm som i skärgården och i Sverige generellt. "Bäst i test" två år i rad enligt Mobil.

Nu är de sådär dumma igen

2008-08-18T06:05:00.003+02:00

Klickade mig runt lite på Anarchopedia nu på morgonen. Och som så gott som alltid när jag läser vänstergrejer på nätet blir jag sådär mysigt upprörd. Ibland för att jag chockas över hur människor kan resonera på ett visst sätt, ibland för att de bara är dumma i huvudet. Idag det senare.

Anarkismen är en ideologi som, ska vi säga, inte ligger helt långt från min egen världssyn. Jag hatar dock bara när den kidnappas av folk som inte har en jävla aning om vad den innebär. Man skulle kunna jämföra det med när svensk politisk elit kallar sig feminister hellre än realsocialister (för att det klingar bättre), när de bombglada kallar sig neokonservativa (för att det klingar bättre), när Mp:s vänsterfalang kallar sig gröna hellre än trädgårdskommunister (för att..) och inte minst då, när nykommunister kallar sig anarkister. Klart jag fattar att man hellre vill se sig själv som en frihetskämpe än en diktaturkramande, blodspillande fascist. Inget konstigt.

Men, kompis, det spelar ingen roll hur många gånger du slaviskt upprepar att "anarkismen är kommunismens slutmål" eller "kommunismens mål är att avskaffa sig själv". Has not happened, does not happen, will not happen. Kommunism är kommunism och anarkism är anarkism. A = A. CP = CP.

Och vad har jag då för belägg för att det förhåller sig så, då? Att anarkismen som begrepp och rörelse får utstå att uppblandas med diverse olika röda strömningar (sätt två trotskister i ett rum tillsammans så har du snart tre olika falanger)? Well, ett ganska bra är att räkna 1+1=2.

På Anarchopedias huvudsida står följande att läsa:
Anarchopedia är en anarkistisk encyklopedi som behandlar anarkism-relaterade ämnen.

Anarkism alltså. Återigen: raka motsatsen till stora byråkratikolosser och politiskt förmynderi.

Detta fick jag fram genom att slumpa sidor. (För dig som inte orkar klicka: det är Mona Sahlins "egen" sida.)

Anarkism alltså. Ännu en gång: raka motsatsen till stora byråkratikolosser och politiskt förmynderi. Låter det som någonting som har det m i n s t a med något av de svenska riksdagspartierna, och framförallt socialdemokraterna, att göra? Nää, inte direkt.

Det är okej att höra av er om ni vill ta en riktig diskussion om vad anarkism är. Till dess kan ni väl bara lägga ner, eller åtminstone försöka med lite intellektuell hederlighet?

Do it over, do it right!

Vill ha!

2008-08-17T19:41:00.002+02:00

Ligger bra till i en "auktion" på Bidster om en HTC Touch Diamond (slutar om knappa 20 min). Vill ha! Hoppas ingen förstör för mig nu (jag vet iofs att det kommer att hända, men man kan ju alltid hoppas)...

Som alla reklamfinansierade sajter har de också ett sånt här "värva en vän"-program. Det bästa av allt är att de faktiskt premierar den som värvas. Sånt gillar jag. Så för både min och din skull, klicka på denna länk, registrera dig och aktivera ditt konto. Inga betalningsförpliktelser - men du får 40 spänn att buda för (2 bud). En resa? Presentkort på IKEA? En ny Audi TT? The choice is yours...

Det är bARA roligt...

2008-08-15T20:38:00.003+02:00

Det var nästan som ett mantra, under mina år som engagerad i Sveriges elevråd - SVEA, även om uttrycket i sammanhanget i sig, sades ha en historia som inte ens de som "kom in" i organisationen före mig kom ihåg ursprunget till. Vad som än hände under aktiviteter så sa man det är bara roligt, helst på klingande gôttebôsska.

Nå, det var ju inte det det skulle handla om. Ara Abrahamian däremot. Vilket namn! Vilken kille! Jag är inte helt hundra på att jag odelat sällar mig till hyllningskören men imponerad är jag. Alldeles för många gånger har jag fräst åt elitidrottare som inte kan greppa den slitna men ack så gångbara klyschan domar'n dömer, så det vore ruskigt inkonsekvent av mig att plötsligt höja Ara till skyarna när han är likadan.

Men sättet domar'n dömde på...? Allvarligt? Jag såg inte matchen live och jag har aldrig brottats. Lägg dock ihop ett synnerligen välutvecklat sinne för att snappa upp sportregler, en spongebrain* som minns de flesta av de brottningsmatcher jag sett och läs- och se-bilder-på-tv-kunnighet så nog fattar jag att inte alla malda vetekorn i påsen var helt rena hos domarna.

Minnen kommer tillbaka av när jag såg Micke Ljungbergs (tack för allt!) semifinal och final i Sydney (2000), när kommentatorerna flera gånger påpekade att det var "märkliga domslut" och "konstiga poäng" (eller liknande) till hans motståndare. Halvt självnöjt, halvt förbannat, smålog jag när jag läste kommentarerna i gårdagens tidingar; ...de försökte ta Ljungberg redan i Sydney, men han var för stark. Minnet sviker inte.

Självklart gör Ara helt rätt. Maxad respekt för att han verkligen står upp för sin tro. Även om han har fel i sak - vilket jag då inte tror att han har - så står han rakryggat upp och pekar ut den internationella brottningscenen som genomkorrupt, rättar inte in sig i ledet, bockar och tar i hand när adrenalinet lagt sig. Han tar sig samman inför bronsmatchen, åker till arenan och brottar skiten ur den stackars fransosen knappt utan uppvärmning och på ren jävla ilska. Inte ett ord om FILA (inte klädmärket; internationella brottningsförbundet), inga kommentarer till den matchens domare utan bara ren idrott där den bäste och mest motiverade vinner.

Vid prisutdelningen: lugnt och städat. Han agerar som en medaljör, låter den smutsiga (Aras förmodade perspektiv) bronspengen hängas runt halsen, tar prisutdelarna i hand, gratulerar en icke-italiensk motståndare till dennes medalj. Inte ett ord eller ostädat uttryck i övrigt. Han går bara därifrån, lägger enkelt medaljen på mattan. Inga vrål, inga överdrivna gester. Bara ett bevis på att bronspengar med solkiga fingeravtryck på inte är något att ha när man kanske eller kanske inte är värd en finalplats, och/eller ett guld.

Jag påstår inte att Ara "förlorade ett givet OS-guld". Det kan väl ändå ingen veta, hur det gått i finalen. Eller ens i tredje semifinalronden om en sådan fått utkämpas. Jag påstår dock att min slutsats är densamma som Aras och svenske förbundskaptenen Mylläris: f-u-s-k.

Det som gör att jag ändå inte helhjärtat faller för mitt underdog-/fighterblödiga hjärtas ingivelser är den lilla gnagande känsla jag brukar definiera som omväntperspektivet. För att avgöra för mig själv om jag "tycker rätt" brukar jag försöka se en situation där jag och/eller mina åsikter är inblandade, ur en annan synvinkel. Ett litet vardagstrick som gör det enklare för en halvmisantrop som jag själv att förhålla mig till omvärlden. I detta fall handlar det om att försöka tänka diametralt motsatt: om brottningsledarna, mattdomarna och mattpresidenten varit skandinaver och en italiensk brottare med team anklagat Norden för korruption, fusk och unfair play, hade vi inte bara garvat åt dem? Kanske blivit smått indignerade över anklagelsen, men inte mer.

Minns du hur det var när Sverige och Danmark lirade 2-2 i sista gruppspelsmatchen i fotbolls-EM för fyra år sedan? Exakt det resultat som inte tog Italien - men väl både Sverige och Danmark - till slutspel. Upprörda italienare, avfärdande svenskar och svenska medier. Men samma där: om Italien och Portugal "varit" Sverige och Danmark, och Sverige Italien - då hade det blivit liv i luckan här uppe.

Nåväl, summa summarum: Ara gjorde rätt - och jag håller med Anrell. Ge karl'n bragdguldet.

* Spongebrain = en hjärna som bara suger upp information på information.

Början till slutet för en hög med bajs?

2008-08-13T22:23:00.005+02:00

Stockholm City, dynghögen bland storstadsmedia; tidningen som inte förtjänar att läsas; en ren förolämpning mot journalistisk verksamhet, etc etc, lägger inte ner. Säger de. Men nästan.

Mikael "Dumpucko" Nestius. Hans arbetsgivares bild.

Toapappret i tabloidformat ska bli tredagarstidning. Mikael "Gummiryggrad" Nestius menar att man bryter ny mark när det man egentligen gör är att erkänna att reklamintäkterna inte täcker fem ex per vecka.

Inte att jag har något emot det som är kostnadsfritt, inte alls. Men jag har sjukt svårt för tidningar som kallar sig tidningar men inte är tidning. Tidning innebär för mig ett slags regelbundet utkommande kompendium med journalistiskt innehåll, gärna med en tydlig ideologisk ledstjärna. City har genom åren gärna PK-predikat, må det gälla Robin Hood-skatt, mångkulturellt samhälle, jämlikhet eller whatever - men när det blåst snålt (framförallt kring Sakine) så har man vikt sig likt ett lågkvalitetspapper i sandstorm. Ideologisk ledstjärna? Pfffft. Möjligen en pateologisk snedhjärna.

Sakine, hennes egen bild

Efter senaste turerna kring nämnda f.d. krönikös slutade jag helt att läsa City. Jag försökte också få med bekantskapskretsen på det, gärna med tydliga, utåtriktade ställningstaganden. Ju fler som "aktivt vägrar" att läsa blaskan, desto fler följer och desto mindre villiga blir annonsörer att punga ut för platsen. Ergo: tidningen tvingas in i en nedåtgående spiral och försvinner förhoppningsvis så småningom. Som romarna sa: sic (så går det)! Elakt att hoppas på? Inte då. It's the economy, stupid!

Tisdag och torsdag är bra dagar. Nu ska vi bara spöa de intoleranta och fega jävlarna tre dagar till. Hej då, City. I won't miss ya. Heja Metro!

"Dead Babies" Jokes

2008-08-11T11:00:00.002+02:00

I luv'em. Råa. Känslokalla. Smaklösa. Just like I like it.

Humor!

Inte lika kul...

Man har ju hört några genom åren... jag bjuder på ett urval nedan. Huvudsakligen på engelska. De blir mycket bättre då, tycker jag i alla fall. Tack till alla som lärt mig nya... =)

- What's worse than finding ten dead babies in a trash can?
- Finding one dead baby in ten trash cans.

- What's worse than finding a pile of dead babies?
- Finding a pile of dead babies, and among them, one alive baby trying to eat its way out...

- How do you fit ten dead babies into only one little bowl?
- Put on the blender.

- How d'you get them out of the bowl?
- Nachos!

- What difference is there between a pile of dead babies and a Beemer?
- I don't have a BMW in my garage...

- What does it feel like, fucking a dead baby at night?
- Pretty similar to daytime.

- Which way to kill a baby is more fun?
- Turning them on their bellies and letting them drown in an inch of water.

The Name of the Game

2008-08-10T20:02:00.002+02:00

Totalt kaos med jobbet nu. Folk är sjuka, på semester - och vem vet vad mer? Lutar i nuläget åt att jag får kämpa ensam imorgon. Solo. I tio timmar. Jag försöker naturligtvis att alltid agera professionellt, men jag hoppas verkligen att det inte kommer någon kund med obefogat gnäll vid låt säga halv sju imorgon kväll. För kundens skull alltså.

Hade sjukaste hemresan inatt. Beställde en taxi hem från Jimmy men insåg i ungefär samma sekund som jag satte mig i baksätet att det var en ekonomiskt sett dum idé - så jävla trött var jag ju inte. Jag hade ju inte ens jobbat... kändes dock inte som läge att bara skicka iväg honom, så jag bad honom att köra till Gullmars. Hundra spänn. Helt okej ändå. Tajmade bussen där perfekt, liksom tuben vid Hornstull och dessutom sista anslutningen också (nästa buss). På bussen inser jag dock att jag kanske var rätt trött ändå - när tittar upp och ser att vi är ungefär tio meter från hållplatsen. Ändhållplatsen.

Inte så illa som det kanske låter - bara två-tre hållplatser hemifrån. Men. Kvälls-, lördags- och veckotrött. Klockan är närmare 01:30. Och, tamtaram, uppförsbacke. Inte någon av de bra typerna (jättebrant men jämbördigt kort eller knappt märkbar lutning) heller. Utan den där käka-upp-vaderna-jobbiga lutningen. Fucking shit. Regnar gör det också. Och väl nästan hemma kör en bil förbi mig i en sisådär 420 km/h (OK, men det kändes så). 15-20 sekunder senare, något långsammare, följer en blåvit bil med ilskna saftblandare efter. Har försökt spana på nyhetssidorna idag för att få reda på mer, men icke. Nån som vet vad det kan ha varit? Welcome to Stockholm!

Söndagen har tillbringats hemma, där jag nu äntligen är tillbaka på ömma fötter som ska få vila med skräp-TV i ett par timmar, och på Skarpnäcks sportfält. Bortsett från ett halvjippo på några timmar förra våren med kollegor från hela länet var det första gången på en sisådär fyra år jag ställde mig på en fotbollsplan. Nu förstår jag hur det känns att bli gammal... stel i rygg, stel i ben, ett duktigt antal kilon mer än sist... helt sjukt att huvudet kommer in i spelet på bara några sekunder egentligen. Med bibehållen fysisk form är jag lätt lika bra som de sista åren jag spelade på riktigt. Utan tvekan. Men kroppen hänger liksom inte med. Jag har fortfarande en utmärkt spelförståelse (det enda -?- som gjort att jag alls varit ens en hyfsad fotbollsspelare), men det är en skum känsla att upptäcka att huvudet är minst tre steg snabbare. Man vill bryta en dribbling och är på G att sträcka ut tårna - när man upptäcker att man är två meter bakom. Skumt, mycket skumt.

Football's Coming Home

Bra system

2008-08-09T19:32:00.002+02:00

Jimmy och Nisse i väntan på tåg söderut

Jag kör nog vidare på det här systemet... att först uploada bilder - och sedan, när mer tid ges, faktiskt också kommentera dem. Eventuellt också, som nu, skriva en tillhörande liten textslinga.

Slöade bort första halvan av gårdagen. OS tog upp en del tid, gårdagens Expressen likaså. I övrigt inte så mycket. Drog senare in till ett regnigt city, mötte upp en jobbtrött Nisse och en semesterslö Jimmy. Vi drog en kortfika (kaffe respektive hallon-/mangosmoothie) innan vi tog ett varv runt Plattan för att landa på I Love Kebab, vilka fick stå för middagen.

Sedan färd söderut till Jimmys lya i Bajenland. Soft, spel, snack, skratt. Typ så, tills klockan började slå lite väl sent och jag begav mig hemåt.

Idag: fotboll!

Första med ShoZu

2008-08-09T12:20:00.002+02:00

Alaska låg och sov jättesött, men den klickande teknikprylen störde visst...

Har signat in på ShoZu, den hittills klart bästa tjänst jag provat på för direktpublicering av bilder. Så fort en bild är knäppt är det bara att skicka den till bloggen, eller för den delen också Facebook och/eller Flickr på en gång. Möjliggör sköna resedagböcker, festbloggar, fotbollsinlägg... ja, det mesta faktiskt. Smidigt var ordet, sa Bull.

(Funkar för de flesta moderna telefoner, se dock till att inte ha sämre än åtminstone 1.3 Mpix kamera om du inte vill att bilderna ska se för jävla illa ut online...)

Krängarkung och fotbollsorakel

2008-08-07T22:16:00.003+02:00

Börjar komma in i gammal god form på jobbet - nu när jag måste. Mycket kämpa blir det. Duktigt med personalunderskott på grund av sjukdom, semester och andra sådana budgetovänliga otyg. Men det är bara att ta i från tårna - och garva eller gråta efteråt.

Imorgon hade jag tänkt att leka krig, eller åtminstone hade jag tänkt det för ett tag sedan. Jag tror jag skippar det. Inte minst för att jag behövs på jobbet från öppning till stängning. Men jag kör i röd skjorta imorgon, för att visa mitt stöd för Armé Syd. Istället hoppas jag kunna fira stockholmarnas dag, 080808, med god mat i glada vänners lag. Är också rätt sugen på att kika förbi Stureplan senare på kvällen. Stor fest utomhus istället för att det är flera olika bratställen mellan väggar - dansgolv för upp till 35 000 personer. Grymt! Enligt vad jag förstått kommer också Biblioteksgatan att bli en enda lång uteservering/bar. Supernajs!

Har också börjat sidoblogga. Finns från och med denna vecka även på fotbollsoraklet.blogg.se, där jag kommer att blogga om Djurgården ett par gånger i veckan. Kolla in den.

Slutligen: efter mycket tvekan och viss plånboksvånda bytte* jag min vackra W890 mot en G900. Hittills lovar den gott, men jag saknar redan Smart sökning. Webbläsaren får dock MVG+.

Bollen är rund (a.k.a. All Star 2000)

2008-07-30T22:07:00.003+02:00

Har precis spanat in IFK Skattefusks hemmamatch i dubbelmötet som utgör andra kvalomgången (av maximalt tre) till den europeiska klubbfotbollens finrum: Champions' League. (Och ja, jag vet att det inte är någon apostrof i det officiella namnet, men en gång språkfascist, alltid språkfascist.)

Tråkig match, men lite spännande är det ändå att sitta och hålla på Glenn. Jodå, jag håller alltid - med ett enda svartgult, norrförortsanstruket undantag - på det svenska lag som för tillfället är inne i UEFA:s ekorrhjul. Inte av några direkt nationalpatriotiska skäl.

Jag är helt enkelt "dying" att någon gång få se mitt älskade Manchester United på en svensk arena. Dels för grejen i sig, men mest för att jag då kan få en chans att stå i Unitedklacken utan att behöva ta ut ett helt knippe semesterdagar - och naturligtvis också för att slippa lägga halva månadsbudgeten på flyg, hotell, Europaspelschockhöjd matchbiljett à la Glazer. Så heja Glenn!

För övrigt slösade jag och Krohnman bort både en söndagseftermiddag och veckopengen på en stjärnkrog (sic!) på Kungsholmen. Vår gemensamma utomäktenskapliga kärlek svek oss. Båda. Igen. Nåja, den här gången försökte de åtminstone. Nästan.

Ju sämre det går, desto fler öl brukar det bli. Och ju fler kalla öl som slinker ner, desto bättre blir idéerna. Min kanske bästa var att pausa med Allsvenskan i sitt nuvarande skick efter denna säsong och nästa köra en "All Star 2000" (nej, jag har inte snott namnet från your everyday infomercial) - alla lag får helt enkelt sätta ihop sitt All Star-lag från 2000-talet och sen är det bara att köra. Efter lite - men väldigt lite - dividerande enades vi om att Djurgårdsuppställningen (3-4-3) skulle bli något enligt följande:

Målvakt:
Vi kom aldrig riktigt fram till nåt annat än att det skulle vara ett hyggligt angenämt problem att behöva välja mellan Isak, Rami och Dembo.

Försvar:
Mikael Dorsin - Marcus Johannesson - Fredrik Stenman

Mittfält:
Mattias Jonson - Andreas Johansson - Kim Källström - Tobias Hysén

Anfall:
Johan Elmander - Søren Larsen - Geert den Ouden

Bänk: (favoriter av delvis andra skäl än de strikt fotbollsmässiga)
Jan Tauer
Aki Riihilahti
Jones Kusi-Asare

Tränare/managers:
Zoran Lukic - Siggi Jónsson. Fotbollskunnande och vikingaattityd i ett och samma par. Zoran skulle nog hellre bli kallad manager än tränare. Zoran ska alltid ha kavaj. Siggi ska alltid ta av sin.

Eftersom de flesta andra lag redan har plockat hem "sina" stjärnor (och "våra"; Hysén och Rami, t.ex.), men "våra" fortfarande härjar ute i Europa skulle det kunna bli rätt angenämt. Bara att hosta in gulden. Jag ska nog dra ett mail till UEFA i veckan och pitcha idén...

2008-07-27T05:11:00.000+02:00

Sluta GNÄLL!

2008-07-26T12:00:00.004+02:00

Hela världen gnäller. Kanske framförallt svenskar. Antingen är man kränkt, eller så är något orättvist. Kanske är det grannens fel, kanske regeringens (ofta sant, förvisso!) eller kommunalpolitikernas, kanske chefens eller kollegernas eller någon helt annan. Aldrig är det ens eget fel i alla fall.

En sak som det gnälls en hel del på, även om kritiken går i vågor är kvaliteten på utbildning skolelever får i Sverige. När det tas upp i av-nyhetstorka-drabbade-sommarupplagor av pappersmedia handlar det då oftast om sex- och samlevnadsutbildning. Ingen klagar på att annars vettiga svenskar som utan förbehåll scorar ett jobb och skaffar barn eller husdjur, inte verkar förstå ett skvatt av grundläggande marknadsekonomiska principer. Jag vet inte om det är skolans, eller kanske grannarnas fel.

I pappersupplagan av dagens Expressen (hittar dock ej artikeln på nätet) ägnas en 3/5-kolumn åt en snyftartikel om att singelföräldrar inte kan utnyttja samma rabatter som par med barn - för att charterbolagen inte erbjuder det. Den i artikeln huvudporträtterade Stockholmsmamman Natasja Gaudy tycker att det låter "helt bisarrt".

Johan Tideskog, 28, från Skövde som avbildas med sin dotter svarar följande, hårresande gnällkommunistiska, på frågan om vad han "tycker" om att inte "samma villkor" gäller för singelföräldrar:

Det är jättedåligt, antingen ska man ha barnrabatt för alla eller ingen. Min fru är mammaledig och hon skulle ju kunna åka själv när som helst - men det blir för dyrt.

Aha. Undra på att de som är 15-30 idag kallas för "gratisgenerationen", "ska-ha-generationen" och liknande? Det här är alltså en familj som delvis lever på att staten går in och pyntar för deras arbetsbefriande med barn. Den ena av dem kan inte åka för att det "är för dyrt". Tough shit, det finns nåt för nästan alla som är "för dyrt". Jag har inte heller råd att ta ledigt en vecka när som helst och lägga mina besparingar på att resa. Vad man gör? Jobbar hårdare och sparar. Så jävla enkelt är det. There ain't no such thing as a free lunch. Och hur man paketerar sina rabatterbjudanden måste väl för helvete vara upp till bolaget självt att välja? Eller?

Och, nu till den grundläggande marknadsekonomin: I många fall där en familj om två vuxna med tillhörande barn får rabatt beror det, som jag ser det, främst på tre saker:

De flyg som ingår i liknande paketresor vet bolagen av erfarenhet sällan är fyllda (det här har jag förvisso inte fått belagt, men mina mattebetyg från gymnasiet till trots är jag inte dummare än att jag kan lägga ihop två och två).
I ett dubbelrum kan man ofta knöka in en eller två barnsängar. Barnen tar i det läget upp "mindre" plats än en vuxen, eller rättare; de "stjäl" inte en vuxens - som charterbolaget kunnat tjäna extra pengar på - plats.
Om en vuxen reser till fullpris höstar resebolaget in x kronor med y marginal. Om två vuxna reser till fullpris höstar resebolaget in 2x kronor med 2y marginal. Dubblad vinst = större möjligheter att rabattera den tredje resan. Vuxna har dessutom mer pengar att röra sig med på planet och resmålet. Det är större (minst dubbelt så stor) sannolikhet att två vuxna med ett barn spenderar mer, än en vuxen med två barn.

Gissa, bara en gång, varför ta 3 betala för 2-erbjudanden är vanligare än ta 2 betala för 1-dito? Varför en hel meny på snabbmatsstället är styckmässigt billigare än att köpa burgare, pommes och dryck var för sig? Varför jag i min butik är betydligt mer benägen att ge dig rabatt om du köper tre mobiler, än en?

Hur svårt (eller fel?) vore det egentligen att införa en lag om att människor som inte förstår vissa grundläggande principer har förverkat sin rätt att gnälla (alternativt att de får gnälla, men att det ger böter och samhällstjänst)?

Na na na na na na...

2008-07-26T10:19:00.003+02:00

Fick så tummen ur igår, gick med Alex upp på Sturegatan och svängde in på Park som airade Batmanfilmen på en bekväm tid. Softa platser med extra benutrymme är alltid uppskattat men igår var det mest filmen. Jävlarimamma vilken grym rulle! Nog för att jag hade förväntat mig en bra film, men det här var nästan lite att ta i...

Fantastiska rollprestationer (av de allra flesta, framförallt Ledger - jag ska erkänna att jag mest trodde hyllningarna berodde på att det var hans sista film och så, men han är riktigt bra som trippskurk), aldrig en död sekund, spänningen hela tiden närvarande, totalt oförutsägbar film, fristående men ändå anknytande till Batman Begins, uppenbara skämt, totalt subliminala skämt*, mycket svart humor, någorlunda realistiska actionscener, thriller-komedi-action-drama oerhört snyggt samförpackat till en enda produkt, foto, klippning... jag skulle säkert kunna fortsätta hur länge som helst. Igår kväll betygsatte jag den till 9,5/10. Jag har säkert en mer nyanserad bild idag, men den får ligga kvar på det. Den sista extra halvpoängaren mest för att det var länge sen jag hade en så underbar filmupplevelse, bara av att gå på bio och hålla ögonen öppna.

---- Spoilervarning ----

* En av mina absoluta favoritgrejer i filmen är en scen där Jokern står i en öppning på en lastbil och siktar mot en fångtransport (det här är på olika sidor av vad i Gotham City som nu ska motsvara någon av New Yorks storbroar - jag kan inte avgöra vilken det är). På lastbilen ser man ett pariserhjul och anar att det är reklam för ett nöjesfält eller en leksaksaffär eller nåt sånt. Dessutom står det med mjuka bokstäver LAUGHTER IS THE BEST MEDICINE. "Någon" (...) har då klottrat dit ett blodrött S och därmed omvandlat meningen till SLAUGHTER IS ... - precis så psykotiskt, subliminalt och galghumoristiskt som jag vill ha det!

Den Mörke Knekten

2008-07-23T07:48:00.004+02:00

Jag är riktigt sjukt sugen på att ta en flukt på nya The Dark Knight. Inte för att jag varit så särdeles Batmannördig de senaste 15 åren utan helt enkelt för att just den här filmen lovar så mycket gott. Jag diggade Batman Begins betydligt mer än 90-talsfilmerna om Läderlappen - även om inget ont ska sägas om Jack Nicholsons tolkning av Jokern (Batman, må vara 1989, men det är väl också 90-tal? Eller? Jo... lite!) men i övrigt var det ju kanske inte så mycket att hurra för.

En starkt bidragande orsak till att den här rullen klättrat högst på min wishlist är också att den gjort detsamma på en annan, kanske inte helt irrelevant lista: IMDB:s Top 250. Yes. Listan som - med smågrejer (typ att en film växlar mellan plats 12-13; någon ny film hoppar in på plats 19 eller nedanför, eller liknande) undantagna, knappt ändrats topp 50 på fem år och där Gudfadern varit lika ohotad etta som i sitt eget imperium - har en ny etta. Det är den mörke knekten himself som dragit på sig den rosa ledartröjan. Pang, bom, krasch, schmack. I skrivande stund drygt 90 000 röster och ett snittbetyg på 9,4 - av människor som är så filmintresserade att de valt att lägga energi på att registrera sig och gissningsvis i många fall även pengar på att få full tillgång till sidans tjänster...

Boom-shoc-a-loc, ja tack.

MMS:a dig? Nää... (Iphone-diss, del 2)

2008-07-21T06:49:00.004+02:00

Jag ska börja med att erkänna det: Apples mobiltelefongränssnitt är mycket snyggt. Många små finesser och saker som man ibland får känslan att ingen av de "stora" mobiltillverkarna tänkt på. Jag kan också tänka mig att för en någorlunda obegåvad användare är i-luren hyggligt enkel att få fason på, till skillnad från exempelvis Nokias Series 60-terminaler.

Sen är det, I'm sure, en fantastisk underhållningsterminal (tänk Ipod Touch). En bra, hyggligt bärbar liten pryl för musik och film. Men mobiltelefon? Njae.

5000-6000-kronors (hallå, vad hände med cirkapriset på 200-300 dollars?) telefoner idag har inte 2 Mpix kamera. De kan skicka bilder via MMS. De är inte groteskt stora. De har radio. De skryter inte primärt med funktioner som funnits i andra mobiler i flera år.

Men som sagt. Som underhållningsterminal - och/eller mobil för 1500-2000 kr - ja tack. Då tar jag också en Iphone, tack tack. I dagens (svenska) läge: nätack. Det är bra så. Inte minst som jag är mycket nöjd med Telenor som operatör och helst inte vill byta till Televerket. Och gillar att MMS:a.

Schyssta (bättre) alternativ:

LG Viewty (Liknande känsla - 5 Mpix kamera med blixt och autofokus. Samt möjlighet att köra DivX direkt på skärmen. Och missa inte möjligheten att filma i slow-motion!)

HTC Touch Diamond (Liten. Snygg som fan. Windows Mobile.)

Djupt Macortodoxa lirare lär avfärda allt ovanstående, antingen med en fnysning eller med försök till motargument. Lyssna inte på dem. Observera att jag faktiskt berömmer Iphonen. Jag har bara mycket svårt att sålla mig till hajpen över något som egentligen inte är särskilt revolutionerande.

Eller så kanske mina antipatier mest har att göra med just hajpen? Jag menar, jag gillar ju inte Håkan Hellström heller. Vilket inte har någonting med att han sjunger som en skadeskjuten kråka att göra...

Fredagen i siffror

2008-07-20T17:48:00.005+02:00

Jag skrev ju tidigare att det var en schysst födelsedagsfest. När soporna är ihopsamlade och lagret inventerat, har jag hyfsat säkra siffror för ganska exakt hur schysst den var. I runda slängar tjugo personer konsumerade under cirka sju timmar följande:

1 flaska Jack Daniels
90 cl Bacardi Razz
24 burkar starköl
23 burkar energidryck
3 l vodka
0,5 l blå curaçao
0,5 l melonlikör
2,5 dl lakritsshots
1 dl tranbärslikör
2 dl Triple Sec
3 dl gin
0,4 l Stolichnaya Peach
2,5 dl violshots
1,5 l tonic
1 dl ananaslikör
1 dl amaretto
1 flaska mousserande vin
4 dl Pisang Ambon
1,5 l ginger ale
5 l Coca-Cola
1,5 l Wild Berries-läsk
5 l citronsoda
1 l päronsoda
1 l apelsin-/mangoläsk

1,5 kg chips
1,5 kg morötter
2 gurkor
1,5 l gräddfil
24 vetetortillas*
1 l crème fraiche*
250 g ost*
4 ägg**
7 dl socker**
250 g smör**
120 ml kakao**
1 dl sirap**
1 paket kokos**
3 tårtbottnar***
3,5 dl grädde****
300 g marsipan***
100 g blåbärssylt***
1 burk ananas***

minst 2 snusdosor
minst 100 cigarretter

* quesadillas
** en tosca-kokos-chokladruteaktig kaka Alex fixade
*** tårta
**** i både kakan och tårtan

Schyrre ferre

2008-07-19T04:13:00.001+02:00

Har precis sagt hej hej till de sista gästerna som gick för mindre än en halvtimme sen. Skön födelsedagsfest som blev riktigt jävla bra. Lagom med folk, bra musik, de flesta verkar ha haft en kul kväll och det var inte tokmånga som gick toktidigt. Fuckin' A!

Jag har det! (Iphone-diss, del 1)

2008-07-18T00:08:00.004+02:00

Telia har monopol (om vi bryter meningen här, tog jag dig just tillbaka femton år i tiden! Mycket tufft!) på att sälja Apples i-telefon. Välkänt - åtminstone i min bransch. Jag gillar deras ska-vi-säga-kanske-lite-kaxiga marknadsföring för den: "Vi har den." på de anställdas tröjor, i helsidesannonser i storblaskorna... etc, etc.

Det jag stör mig på är inte principen i sig, att Telia på Sovjetmanér bara kör den i sina egna butiker - utan på att man bara kan skaffa en för sisådär en halv miljon om man redan har ett bundet Teliaabonnemang eller om man binder upp sig med, för att citera Krohnman livstidsabonnemang.

Sen är det ju så att de i nuläget - inte alls har den. Den är ju tokslut, efter den massiva försäljningen de första dagarna. Jag bjuder nedan Telia på lite alternativ marknadsföring:

(Så gör ni lite realistisk reklam för både Iphonetillgång och kundtjänst samtidigt!)

och, den kanske mest självklara:

Varsågoda, Telia. Free of charge. Tänk på det nästa gång ni anlitar en svindyr PR-byrå.

Grattis på mig

2008-07-17T07:17:00.001+02:00

Ännu ett år på Tellus avklarat. Wee och yahoo, ballonger och saft. Men vafan, grattis på mig!

Signerat Skåne

2008-07-13T11:26:00.002+02:00

Fick härförleden (och jag är den förste att gratulera mig själv till att vara just den förste att använda det uttrycket sedan 1923) en hyfsat osmaklig vits serverad av min skånske syssling med roligt bockskägg. Håll tillgodo (och don't shoot the messenger...):

- Vad cyklar och cyklar men kommer aldrig till dörren?

- Engla.

RSS-läsare

2008-07-11T08:08:00.002+02:00

Jag diggar verkligen den här "nya" funktionen (jag har i olika former umgåtts med Blogger sedan 2003, så den är ny...) på Blogger där man kan bygga in flödesschemat för sidor man länkar till, direkt i länkningen. Fantastisk funktion! Som att ha en RSS-läsare inbakad i sin egen sida! De bloggar jag länkar till är som kanske förstått de jag själv läser. När det kommer en ny sida bland länkarna, är det för att jag börjat läsa den regelbundet...

I övrigt då? Tja, hade Jens - skånsk syssling med roligt bockskägg - på besök i måndags till onsdags. Vet inte om det var hans fel, men sisådär fyra timmar efter att vi skilts åt i onsdags morse började jag må helt jävla perkele. Huvudet värker, yrsel, knäna skakar, kroppen känns allmänt klen... och värst av allt, jag började frysa. I butiken jag chefar över är det varmt. Varmt. Minst en eller två gånger om dagen brukar jag break a sweat. Nu frös jag så jag fick gåshud. Creepy!

Nåväl, nu känns det som om jag är fit for fight igen. Nu kör vi!

Sist men inte minst: En ny version av www.ungaeuropeer.se är uppe. Check it out. Och bli medlem. Du är väl både ung och europé?

Inget ont om Bahnhof

2008-07-08T00:48:00.001+02:00

...men det här känns faktiskt ännu tryggare. Hej FRA, kul att ni kollade - men jag har spegelglas i mina digitala fönster...

Hördu Riksdagen! Vi har en del att prata om...

2008-07-06T21:19:00.005+02:00

FRA-lagen är ett faktum. Det har både Den Store Vise Ledaren och Den Vice Store Ledaren fastslagit. Den ska inte rivas upp, inte omförhandlas - svensk signalspaning ska företas i enlighet med folkvaldaviljan istället för folkviljan, helt enkelt.

Vad som drunknat i de senaste veckornas debatt (sorry, men min individualistiska, teknikkompetenta och demokratiska generation kommer inte att vika sig), bland alla höga vrål, förolämpningar och berättigade protester - är de skäl förutom den "rena" övervakningen som gör "FRA-lagen" helt sinnessjuk. (Egentligen vill jag skriva "den smutsiga övervakningen" men det blir liksom språkligt fel.)

Ingen torde ha missat att FRA i och med lagen får rätt att övervaka mer eller mindre all kommunikation som pågår här. Alla ja-röstande riksdagsfjantar försöker förvisso hävda att det bara är digital trafik "över Sveriges gränser" som ska utsättas för statens förstoringsglas. En av dessa är Roger Tiefensee (c) som svarar på massmail med massmail och dessutom har mage att slå ifrån sig med det urgamla knepet att försöka visa hur dum ens motståndare är istället för att sakligt bemöta kritiken mot sina handlingar.

För det första så använder sig ett stort antal digitalt aktiva svenskar av tjänster med bas och/eller verksamhet utanför Sverige, exempelvis i USA. Hotmail, Gmail, Google.com, Facebook, MSN... och så vidare i all oändlighet.

För det andra citerar jag Johanna:

Inrikes trafik förmedlas utan att den som kommunicerar kan påverka hur detta sker. Operatörerna väljer vanligtvis den billigaste transportsträckan vilket kan medföra att inrikestrafik kommer att gå över landets gräns. Om man dessutom som jag, använder sig av webmail hos en utländsk operatör (tex. gmail, hotmail, etc.) kommer mina mail, inklusive detta, alltid gå över "landets gräns". Därför kan det inte uteslutas att inrikestrafik rent tekniskt skulle kunna bli åtkomlig för FRA. Det innebär att trafiken kommer inhämtas, eftersom att alla typer av övervakningssystem som granskar trafik som rör sig via utländska servrar kommer vara tillgänglig för FRA. Oavsett hur många regler som säger att FRA måste förstöra denna typ av kommunikation, kommer den fortfarande vara FRA tillgänglig, och för att kunna förstöra den, måste de också inhämta informationen.

Alltså: Även om du sitter på en uppkoppling, förvaltad av ett helsvenskt bolag, i din bostad mitt i landet och skickar ett mail till exempelvis fredrick.federley@riksdagen.se så finns det en hyggligt solklar risk att dina bokstäver kan komma att ta en stickare utomlands och sedan återvända. Och då får, med gällande lagtext, FRA läsa det från och med årsskiftet.

För det tredje bryter lagen mot grundlagen. Och Europakonventionen angående de mänskliga rättigheterna. (Och därigenom en gång till mot grundlagen.) Detta har jag tagit upp förut. I en mer välutvecklad legalistisk demokrati än Sverige hade en författningsdomstol skrattat sig dubbelvikta, vänligt men bestämt klappat Riksdagen på huvudet / ombett Riksdagen att formellt dra åt helvete! och sedan återgå till kaffepausen. Det finns paragrafer i vår författning som förbjuder dylik verksamhet - men ingenstans någon som påbjuder densamma!

För det fjärde kan inte det grundlagsfästa källskyddet - meddelarfrihet till media - garanteras, när staten har lagfäst rätt att sniffa telekomkanalerna. Om du satt på ruskigt känslig information med sannolikt stort nyhetsvärde/allmänintresse - men kunde riskera en riktigt, riktigt allvarlig törn om det kom ut att det var du som läckt det... handen på hjärtat, hade du vågat knoppa iväg ett brev eller sms, eller ringa, någon av de stora tidningarna/TV-kanalerna om du visste att du kunde bli avlyssnad?

För det femte kan konsekvenserna bli så mycket mer allomfattande än vad jag tror att någon av de tekniskt retarderade pajasarna som totat ihop idiotin någonsin tänkt på. Brukar du betala dina inköp med någon form av kort? Visa, Mastercard, Amex och så vidare? Jag förstår väl det, sjukt mycket bekvämare än att ha hundraåttio små silverporträtt av Knugen skramlandes i fickan.

Men. När du drar ditt kort i läsaren, ringer den lilla terminalen ett (i teknisk bemärkelse) vanligt telefonsamtal. Detta samtal måste naturligtvis - precis som alla samtal du själv ringer - kopplas om någonstans. Lek med tanken att den handlare du är hos har ett mobilt abonnemang till sin kortterminal (som fler och fler butiker fixar för att slippa fasta abonnemangskostnader). Mobila samtal går via satellit. Hur många svenska inrikes telekomsatelliter känner du till? Tänk istället att de har ett fast telefoniabonnemang till den lilla betal-lådan (som de flesta dock fortfarande har). Är du lugn då? Det skulle inte jag vara. Statistiskt sett är de flesta svenska kortterminaler anslutna till telenätet via ett fast abonnemang från Telia. Telia, ena halvan av TeliaSonera, skryter på den gemensamma hemsidan om att TeliaSonera International Carrier förfogar över ett helägt fiberoptiskt nät i Europa och USA, Vikingnätet. Tjänsterna erbjuds över hela världen från ett 20-tal anslutningspunkter. Så: Hur hundra är du på att ditt "betalningssamtal" strikt hålls inom landets gränser? Långsökt, javisst, men rent teoretiskt innebär det här att staten har rätt att ta reda på vad du handlar, vad och när. De får faktiskt laglig rätt att hämta hem och dechiffrera ettorna och nollorna från din betalning!

För det sjätte kan man dra punkt fem ytterligare ett steg. Om du betalar låt säga ditt SL-kort (vilka serienumreras) med ditt Visakort och någon lustigkurre får för sig att kolla upp när och var just det kortet är draget vid spärrarna, kan de rätt enkelt kartlägga ditt liv på ett par dagar. Hypotetiskt och långsökt, på gränsen till paranoia - visst, för all del. Men det är det att tro att den här Gestapolagen ska förhindra allvarliga terrorbrott mot Sverige också.*

För det sjunde så är det inte så svårt att räkna addition med FRA-lagen, Teletrafikdatalagringsdirektivet, DNA-register, den massiva kameraövervakningen (framförallt i storstädernas lokaltrafik) som råder... var i helvete är vi på väg? Allvarligt!?

För det åttonde så, och detta har förvisso framförts tydligt tidigare men bör ändå nämnas, är det inte potentiella terrorister som kommer att fastna i FRA-trålen. Det är bara vi vanliga jeppar, utan ingående kunskap i signalspaning, kryptering och sånt, som kommer att ryka. Mina skämtmail till Krohnman om att vi borde leka Hitman med ett antal riksdagsledamöter, klottra Muhammedbilder på väggarna i Teheran eller röka gräs utanför Hare Krishnas restaurang på Kungsholmen, vad händer när FRA lägger vantarna på dem? Jag finns på Eniro - det borde liksom inte vara något problem för polisen att hitta hit... skämt eller inte.

När jag gick i högstadiet spärrade min skola åtkomsten till Lunarstorm. Det var ganska enkelt att komma runt. På gymnasiet blockade skolans IT-tekniker alla webbsidor innehållandes vissa nyckelord, vilket allvarligt försvårade skolarbeten om exempelvis sexuella normavvikelser eller nazister - men det gick att komma runt. På högskolans intranät var vissa platser otillgängliga för vissa användare. Det gick att komma runt. Min nuvarande arbetsgivare har spärrat surfning på Facebook och YouTube för att inte slösa bort arbetstid och bandbredd. I sak en god idé - men det är väldigt enkelt att komma runt.

Och, detta ska tilläggas - jag är inte direkt någon IT-expert. Något mer begåvad än Medelsvensson, javisst - det tror jag. Men inte mycket mer än så. Förmodligen väldigt lite mer än så. Att terrorceller och -nätverk skulle hålla sig med webbsoldater värdiga Lisbeth Salander känns inte direkt orimligt. Och hur lång näsa lär inte de peka åt svenska staten som slösar tid, arbetstimmar och skattemiljarder åt att väva grovmaskiga nät som de själva kan åla sig in och ut igenom men där miljontals mail civila och oskyldiga svenskar emellan kommer att sugas in?

För det nionde så kan väl ni integritetshatare SNÄLLA sluta argumentera med att "FRA gör det här redan, det måste regleras i lag". Ja, absolut. Statens rätt att sniffa nät ska regl-eras - inte garant-eras!

* Med uppenbar risk för att ses som ännu mer paranoid (jag är van, det var det vanligaste skällsordet om mig då jag för tre-fyra år sedan påstod att den dåvarande regeringens alla korkade påfund och övervakningsfäbless tog oss närmare och närmare 1984-staten och att det inte skulle "ta tio år innan vi har en lag som ger staten rätt att övervaka medborgarna"... - jag hoppas att jag har fel den här gången):

Jag blir - helt allvarligt - inte förvånad om Säpo/MUST/FRA inom en snar framtid (förutsatt att inte folket vinner, eller att debatten lägger sig) meddelar att de tack vare "avancerad signalspaning" och "riktad spaning" eller liknande, avstyrt en planerad "allvarlig terrorattack" mot Sverige som "kunnat få förödande konsekvenser". Märkligt nog kommer mycket i den historien verka underligt och väldigt lite kommer kunna/vilja bevisas eller beläggas. Men vi kommer att få veta hur viktig FRA-lagen var för nationens framtid. Så. Nu finns det på pränt. Via en amerikansk server. Så kort efter att detta hänt kommer säkert Nationella Insatsstyrkan och SSG och knackar på, undrandes hur jag kunde veta detta så tidigt. FRA hade visst meddelat dem att jag skrivit om detta redan 6 juli 2008. Är jag inblandad? Eller har jag hackat mig till statshemligheter?

Slutligen: Köp en CryptoPhone om du vill ha din trafik ifred. Jag har inte riktigt lyckats lista ut om de säljer till privatpersoner - men gör de det, vill jag ha en. Nu.

Uppryckning!

2008-07-06T09:37:00.001+02:00

Nu börjar det liksom bli dags för DIF att vinna igen. Trellis borta idag. Borde gå bra. Om Oremo gör tre mål räcker det egentligen - men jag har inget emot om segern blir större...

Helg igen

2008-07-05T09:23:00.002+02:00

Fast det känns fan inte som helg. Schemat fullspäckat som vanligt på lördagen. Och så in och knega igen imorgon. Hade en soft kväll i onsdags. LG bjöd på burgare, laxspett och drinkar på F12-terrassen för att fira releasen av sin nya, snygga Secret. Många man kände, så det blev i och för sig mycket jobbsnack - men jobbsnack utomhus med en öl i handen är ju bättre än jobbsnack inne i en kvalmig butik med en dummymobil i handen...?

Schysst kväll också i torsdags. Öl i glada vänners lag på Göta Ark. Trots att hela Medis var fyllt till bristningsgränsen fanns det plats. Inget överskott direkt, klart att det var fullt där också, men liksom inte på samma sätt... på något sätt.

Idag är det flyttlass som gäller. Johan och Gross flyttar från Hornstull till - Hornstull. Innan det ska jag in till stan för att bråka om ett par riktigt crappiga byxor (efter en månad och max 20 dagars användning har de gått sönder på tre ställen) och försöka samla på mig två skjortor. Sen ikväll ska jag och Alex till Madde och Peter för lite middag och sådär. Ska bli najs!

På måndag inleds det nya styret.

InterFRAtionalen - en liten film om idioti

2008-07-01T00:03:00.002+02:00

Nä, nog med Killingtravesteringar. Watch and enjoy.

...och så var det vardag igen.

2008-06-30T20:25:00.002+02:00

Måndag morgon. C902:an ringer i vargatimmen. Dags att klappa katten, släpa in den trötta kroppen i duschen, ta mina fem morgonminuter på balkongen för att väcka lungor och andningsvägar. Får inte glömma att käka frukost för en gångs skull. Nu är det vardag igen.

Nog fan "glömde" jag frukost. Men jag kirrade två bananer på Ica på vägen till tuben så det var ju rätt lätt fixat. Mer frukost än jag ätit på länge. Tillbaka på jobbet märktes det, än mer än igår, att det börjar bli semestertider.

Var fan är kunderna?

Under juni har vi formligen sprutat ur oss framförallt mobila bredband. Inte kan väl "alla" redan ha skaffat sitt? Det borde ju fortsätta i samma stajl? Eller har svensken fortfarande inte förstått vare sig vilken frihetskänsla en liten USB-puck kan medföra? Är vi bara inte medvetna om vilka fantastiska möjligheter vi har, givet våra grymt utbyggda mobilnät?

Nu, väl hemma, står i alla fall Alex i köket och svänger ihop nån mysko grönsaksröra. Och jag inser vad "blandade känslor" innebär. Hungrig, förväntansfull och skeptisk - och allt på samma gång. Spännande!

* * *
Undrar vem på FRA som först läser det här inlägget?

Om du råkar skriva fel...

2008-06-29T12:10:00.001+02:00

Om du är tillräckligt tekniskt begåvad för att ha knappat in dig här, vet du med största sannolikhet redan vad Facebook är, så jag tänker varken förklara eller länka. Lägg till .com på slutet om du är nyfiken och undrande.

Nåt du gissningsvis inte har tänkt på, är vad som händer om man råkar skriva lite fel (det här fenomenet slog mig i högstadiet när minsta miss i www.altavista.com (ja, The Google var inte Internet Almighty då) tog en långt ut i webbens utkanter. Warez-siter, porrsidor... you name it.

Således har jag komponerat ihop en lista med möjliga (och några långsökta, mind you!) felskrivningar av nämnda Ansiktsbokssida. Allt ackompanjerat av mina egna, alternativa förslag på utnyttjande.

Racebook.com
Du kommer till: Bookmaker för hästlopp. Jättekul.
Roligare alternativ: Nazistcommunity.

Lacebook.com
Du kommer till: Ingenting.
Roligare alternativ: En bok med snörning.

Sacebook.com
Du kommer till: En sida om att skriva böcker.
Roligare alternativ: Va? Allvarligt, kan du komma på nåt roligare än det?

Casebook.com
Du kommer till: En designbyrå.
Roligare alternativ: En advokatbyrå.

Waysbook.com
Du kommer till: En halvfärdig sida med multibokning av kommunikationsmedel.
Roligare alternativ: En helfärdig sida.

Mazebook.com
Du kommer till: Dra-streck-labyrints-generator.
Roligare alternativ: Inbjudan till en riktig labyrint.

Pacebook.com
Du kommer till: Ingenting.
Roligare alternativ: Någonting.

132 poäng

2008-06-29T10:30:00.003+02:00

Som för alla andra (?) språknördar, är Alfapet ett spel som verkligen faller mig på läppen. För någon månad sedan upptäckte jag att svenska Blip.se erbjuder spelet som java, online och gratis. Nu blir det åtminstone nåt spel per dag, nästan varje dag. Och så, i fredags, så smackade jag till med mitt bästa "lay" någonsin. 132 poäng, schmack, schmack!

För den oinsatte: normalt kanske mitt snitt ligger på 10-11 poäng per drag och 350-400 poäng per spel (i just den här versionen, online). Maximal poäng en bricka kan ge om man inte räknar in eventuella bonusrutor är 10. Bonusnivån för att lyckas lägga ut alla brickor i ett drag (vilket jag lyckats med i samma spel, kolla in elskatt på bilden nedan) är 50 pinnar. Ja, jag är rätt nöjd, ja. ;)

(De gulmarkerade brickorna är de jag precis la.)

Fredag och lördag

2008-06-28T23:26:00.003+02:00

Körde bara ett par timmar på jobbet igår. Skulle egentligen ha varit ledig men tyckte det kändes bäst att åka in och understödja boysen och tur var väl det. Det var hyggligt tryck igår även om det avtog rejält vid lunch. Åkte kunderna på semester igår eftermiddag, månne?

Åkte en vända till Skarpnäck på kvällen, där Alle och Emilia roddat ihop ett surprise party för Ximena som fyllde år häromdagen. Så sjukt kul att se hennes reaktion när tjugo personer står i hallen och välkomnar henne hem med "ja må hon leva" på maxvolym. Hon hade trott att vi skulle ta det lugnt och gå ut och käka - ikväll. Det bidde inte riktigt så... ;)

Det blev en soft kväll med bakverk, drinkar, YouTube, mindgames, femtioelva rundor Dudo och konstiga samtal på balkongen.

Idag softade jag och Alex till det än mer på förmiddagen. Hon för sjuk för att gå till jobbet och jag för trött för att göra nåt vettigt. Pizza och TV var bra sysselsättning. Senare på eftermiddagen droppade Becca, på exilbesök från Norrland, in och vi snackade om gamla och nya tider, spelade lite spel och bara hade det sådär allmänt skönt.

Imorgon jobb igen. Det bästa med att ha haft semester är nästan att man är så taggad på att komma tillbaka till kneget. Kort arbetsdag imorgon så då får det bli intensivt istället. Åka av, helt enkelt.

V, var är du?

2008-06-26T22:04:00.004+02:00

Brittiska politiker smackar upp så många övervakningskameror i sina städer (och på huvudlederna mellan dem) att man på öarna på andra sidan Nordsjön knappt kan klia sig i hårbotten utan att fastna på band. Det svenska parlamentet säger utan att blinka ja till en lag som ger DPRK* - förlåt; FRA - rätt att kartlägga vår kommunikation. Och nu vill en gammal skräcködla i Europaparlamentet att alla bloggar ska registreras, bloggare ska tvingas uppträda i eget namn och det ska kunna begränsas vad man får skriva om.

Visst, på ett jäääääävligt basic stadium kan man se poängen med "licensiering", ungefär samma anledning som ett utgivningsbevis för tidning: om övertramp görs måste någon kunna ställa till svars. Men du, Idiot-Mikko (övertramp?): har du funderat på små principiella pluttsaker** som YTTRANDEFRIHET? Pragmatiska pluttsaker** som möjligheten för även den utan fet plånbok eller välvävt kontaktnät i mediageggan eller politikerstian (övertramp?) att skapa sig ett tyckarforum?

Nähä, inte det nej. Bland det värsta av allt, förutom den pluttsaken** att hela Europa håller på att utsättas för en statskupp (de håller på att VÅLDTA VÅR DEMOKRATI OCH URINERA PÅ VÅR FRIHET! V A K N A !), är att frontfiguren för de här mer än lovligt korkade förslagen är sosse från Estland. Inte för att jag har nåt emot Estland, tvärtom. Ett i mina ögon underbart land, åtminstone det jag sett av det. Men skräcködlan har för i helajävlahelvete varit OCKUPERAD AV SOVJETUNIONEN...! Lärde hon sig verkligen ingenting? Jag har liksom svårt att tro det på nåt sätt...

Marianne Mikko, I'll write these last paragraphs in English in vain hope that it might reach you in some way (you know, the Web is quite a good place for information to get cross-posted quite quickly...): Are you a total, complete I D I O T? Let's just summarize it: RESIGN.

If you didn't learn jack from being occupied by the freaking Soviet Union, you're about 96% too stupid to be an M.E.P. If you did learn something about democracy versus dictatorship and you choose to ignore it, you're about 96% to negligent to be an M.E.P. If you did learn anything from the occupation and it comes to show you're actually fond of the ideas and you mourn the downfall of the Empire of Evil, then I hope, at about 106%, you burn in Hell.

Take your filthy hands off of my democracy and freedom of speech, please.

Where's that V for Vendetta guy when you need him?

Try and regulate, limit or control this blogger, beeeatch.

---------------------------------------------------
Avslutningsvis: Grym anti-FRA-artikel i Expressen Kultur idag. Läs!

** där det står "pluttsaker" är jag, bara så att inget missförstånd uppstår, ungefär 96% sarkastisk.

För övrigt anser jag att kalvfilé bör hängmöras.

Skalshop.se

2008-06-26T08:48:00.002+02:00

Tänkte bara tipsa om ett schysst ställe på webben för den som vill ha skydd till sin mobil eller annan bärbar elektronik: Skalshop.se. Jag beställde igår, den skickades - igår och därtill var det billigt. Vad mer kan man begära?

Det går upp, det går ner...

2008-06-25T23:14:00.004+02:00

Skickade ett SMS till kollegerna igår kväll: "Slut på lugnet, imorgon är jag tillbaka. Nu KÖR vi! 9.15 - kom i tid". Och de kommer inte i tid. Då blir man inte så himla glad. Sen ser det ut som helvete i butiken. Då blir man inte så glad.

Sen städar de. Och är allmänt ödmjuka. Och servar kunderna på toppsätt. Och presterar toppresultat. Då blir man jäkligt glad! Kunde ändå gå hem med ett leende på läpparna.

Skön middag från Korfu förgyllde också lönedagskvällen - för övrigt är tzatzikin kick-ass. Ett besök rekommenderas varmt för den som vill ha schysst köttiga medelhavsrätter.

Trodde att jag skulle behöva genomlida 90 minuter tysk defilering i EM-semin ikväll. Jag höll på Turkiet. Som vanligt inte för att jag är sådär tokförtjust i Turkiet, utan för att jag är ungefär motsatsen i Tyskland.

Grymt imponerande spel! Inte Ryssland-mot-Holland, men att hålla jämna steg med Tyskland med den sargade truppen - och till och med vara lite bättre större delen av matchen - är riktigt, riktigt starkt. Att orka kämpa in 2-2 i det läge de gör, det är grymt! Har för övrigt hittat ännu en ny favvo i EM: Mehmet Aurelio. Som de många och svåra ordens man, Magnus Hedman, hade uttryckt det: Som Linderoth, fast bättre.

Om jag fick ta ut en "all-elva" (inte nödvändigtvis de som varit bäst, utan en blandning av det och spelare jag bara allmänt är imponerad av), hittills, skulle den se ut ungefär såhär (uppställning nånting typ 4-3-1-2 med Arshavin som trequartista):

Målvakt:
Casillas (ES)

Försvar:
Lahm (DE), Afellay (NL), Marchena (ES), Grosso (IT)

Mittfält:
Podolski (DE), Mehmet Aurelio (TR), Senna (ES)

Anfall:
Arshavin (RU), Ibrahimovic (SE), David Villa (ES)

Coach:
Hiddink (RU)

Tubbin' in Dublin

2008-06-24T13:32:00.003+02:00

Inledde min semester för ett par veckor sen, med att åka till den gröna ön och kampanja i folkomröstningen om EU:s Lissabonfördrag. Hade inte tänkt mig någon längre redogörelse, men det kändes som att det här inlägget (engelska) av Joan Marc borde spridas.

Inte bara pratar irländarna mycket märkligt, de röstar och beter sig märkligt också.

OK, nu blev det lite till... apropå att prata märkligt. Nu avser jag alltså inte gaeliska (hittepåspråk, Tolkien-style) som prompt ska ta upp utrymme på varje skylt - utan det jag anar att de vill kalla för engelska.

Man skulle, för att enkelt sammanfatta, kunna säga att irländska förhåller sig till engelska som skånska till svenska: man använder i stort sett samma ord och det är nära nära - men nånting är allvarligt fel...

Men GE DIG, "Gestapokärring"!

2008-06-24T04:16:00.003+02:00

Kortkort sammanfattning: I FRA-lagens kölvatten har den gode Richard Slätt haft den likafullt goda smaken att be vissa utvalda riksdagsledamöter dra åt helvete. Ganska rakt på sak, så, ja.

Därefter händer ungefär detta: Cp:s kommunikationschef Lena Forsman skickar ett mail till Slätts arbetsgivare för att få dem att tysta honom. Arbetsgivaren vägrar och Slätt skriver istället om hela historien på nämnda blogg. Nånstans här tar det hus i det där stället Richard bad några tidigare vänner att ta vägen till. DN hakar på storyn, liksom hela den svenska politiska bloggosfären.

Och värst av alla i hela historien, börjar jag nästan luta åt, är den där tanten Forsman. Jag har aldrig träffat henne (vad jag vet) så lite återhållsam tänker jag tillåta mig att vara. Men, enkel analys:

Lena Forsman, en vuxen människa och därtill en sådan med reell politisk MAKT
- försöker tysta kritiska medborgare
- vågar inte stå för sina handlingar
- ljuger om syftet med mailen
- gnäller*

På topplistan bland saker jag hatar mer än nåt annat så är det yttrandefrihetens fiender, feghet, falskhet och omotiverat gnäll, var för sig. Helt plötsligt har en person gjorts synlig i mitt medvetande som kombinerar alla ovanstående fyra.

Detta är dessutom en person som, med vad det verkar all rätt, blivit kallad "Gestapokärring". (Och gnäller över det offentligt. En vuxen jävla människa!) Guldmedalj i etikettering till den som skickat det träffsäkra mailet?

* När jag var liten lärde min mamma mig att "den som leken ger får leken tåla".

Lena Forsman - om du själv sätter snöbollen i rullning kanske du inte ska bli så förvånad när den rullar ner i nacken på dig. Framförallt ska du inte gnälla över det. Win some, lose some. Du och cp vann (tillsammans med alla utom grön och röd) i Riksdagen. Sen förlorade du på nätet. Lev med det. Get over it.

Mobilfunderingar

2008-06-23T12:12:00.002+02:00

Min mobil förolyckades av den plötsliga regnskuren på midsommarafton (teknik + tunna byxor = dåligt) och funkar sämre och sämre för varje dag nu. Så när jag återgår i tjänst så blir det väl tyvärr till att plocka ut en ny (den är dock tack och lov försäkrad, annars hade det svidit ordentligt...) - frågan är då bara, vilken ska man skaffa sig?

Jag är förvisso rätt barnsligt förtjust i den jag har, men då mitt jobb kräver synnerligen ingående kunskap om flera olika modeller, känns det som en lika bra idé att testa en annan.

Så, vad säger du?

Det blir en SonyEricsson. Allt annat är för egen del uteslutet. Jag har redan tusentals tillbehör, känner mig mest bekväm med menyerna, batteritider och så vidare. Dessutom har jag inte Telia, eller tokstora fickor - i-Telefonen är således utesluten.

Ska jag köra på den fukttåliga C702, tunna och grymma C902 med 5 Mpix kamera, G900 med typ allt - eller den skönt vikbara men tunna Z770?

Tacksam för din synpunkt.

(O)roliga timmen

2008-06-23T10:05:00.005+02:00

Hela Youtube är sprängfyllt med anti-FRA-klipp och videos. Bland de bästa är ett Futurama-klipp (länk) som inte har redigerats, fått subs eller ny dubbning - utan som bara finns där i original. Och den väckarklockan torde funka alldeles utmärkt (om man har både hjärna och ryggrad i behåll, vill säga).

Personlig favorit - vår nya nationalsång:

Hur ska man rösta?

2008-06-23T09:00:00.001+02:00

Jag vägrar att rösta på något av allianspartierna i nästa val. I fallen folkpartiet och kristdemokraterna därför att jag hatar dem. I fallen moderaterna och centerpartiet därför att de inte förtjänar det.

Jag kommer heller inte att rösta på något av de tre vänsterpartierna. Miljöpartiet ligger väldigt bra till för att förtjäna ett kryss, men sorry - jag lägger inte en stödröst på vare sig
a) Mona Sahlin
b) Lars Ohly, oavsett hur mycket djurgårdare han är
c) en regering som vill ta ännu mer av mina pengar än vad den nuvarande gör

Alliansens stora problem är att det man har använt sina snart två år vid makten till är följande:
1. Man har retat upp dem som inte röstade blått genom ändringarna i a-kassan, sjukförsäkringen och så vidare. Inget problem i sig, det var faktiskt det man gick till val på, men dåligt ur PR-synpunkt.
2. Man har marknadsfört sina "bra" åtgärder så erbarmligt dåligt att de osäkra gungväljarna (hemsnickrad översättning av swing voters) av vänstern och media fått inbankat att de bara noterar de "dåliga" grejerna.
3. Man har retat upp sina egna /kärn-/väljare, först med halvmesyrreformen av fastighetsskatten, sedan genom att inte avskaffa värnskatten, sedan med icke-sänkningen av bensinskatten och nu framförallt med FRA-lagen. Flera av mina vänner, övertygade liberaler och vissa, åtminstone en gång i tiden, ganska långt upp i hierarkin i olika partier, har rakt ut sagt att de överväger att sluta rösta. Definitivt inte rösta på Alliansen, kanske inte alls.

Jag förstår dem.

22 juni

2008-06-22T23:23:00.003+02:00

Enligt Drulle-Wenström på TV4 så har tydligen Spanien åkt ut ur slutspel just den 22 juni flera gånger tidigare. Idag bröt man alltså både den och kvartsfinal-förbannelsen - som yours truly förutspått.

Nu ska det bli riktigt tufft att kolla in Spanien-Ryssland. Ryssland som lär vara duktigt revanschsugna efter totalkrossen (4-1) i gruppspelet - och spelar bara Arshavin hälften så bra som han gjorde mot Holland* i kvarten så får jag nog fel på mitt inför-EM-tips med Spanien som vinnare.

* En så bra individuell prestation över 90 (i det här fallet 120) minuter i stort mästerskap har jag nog inte sett sen Brolin gjorde precis allt rätt mot Rumänien i VM-kvarten för 14 år sen. Helt otroligt! (Och dessutom: detta mot Holland som manglat båda 2006 års VM-finalister och ovanpå låtit reservelvan köra över Rumänien...)

Fotbollsdramatik när den är som... "slutet på den meningen får ni, alldeles strax"

Kom igen då, Selección!

2008-06-22T22:34:00.005+02:00

Det är första gången i detta EM jag håller på Spanien. Delvis för att jag tippat dem som vinnare - jag tror (tills motsatsen är bevisad...) att det här är turneringen då de bryter sin taskiga trend och vinner hela klabbet. Och jag gillar att ha rätt.

Sen gillar jag ju spansk fotboll. La Liga, Fabregas, tekniskt, fysiskt, temperamentsfullt... det är nästan som Premier League... fast mest håller jag inte på Spanien för att jag gillar Spanien - utan för att jag hatar Italien.

OK för att Villa är den ende som i skrivande stund fått varning för filmning - men en italiensk paradgren är alltid en italiensk paradgren. Nä, tacka vet jag engelsk fotboll, där man reser sig upp efter en smäll.

Förlängningen börjar alldeles strax. Nu kör vi, Selección!

Snart slut på semestern

2008-06-22T17:01:00.003+02:00

På onsdag återinträder jag i tjänst efter två alltför korta men skönt intensiva semesterveckor. Har hunnit med ett par dagar i Dublin, middagar, fester, slappande, inköp av ny, fin stor TV, politiskt depp och en massa EM-fotboll. Så jag får vara nöjd ändå. Är inte minst oerhört taggad att se hur det har gått för de små söta anställda.

Försöker kraftigt att dämpa de återkommande impulserna att nyfiket maila nån och be om lite siffror. Jag har fortfarande semester. Sen kör vi. Oh yeah.