Tugga FRAdga

Det var länge sen jag var så förbannad på så många politiker. Att den s k "FRA-lagen" klubbats igenom i veckan torde inte ha undgått någon. Vissa riksdagsmän får med rätta springa digitalt gatlopp efter omröstningen.

Det enda som jag undrar varför ingen tagit upp, är varför vissa klarar sig undan kritiken? Personligen tycker jag inte det är särskilt konstigt. Att partiveteranerna som suttit på sina stolar i hundrasjuttio år viker sig direkt när piskan viner, känns inte som något man förvånas över.

Att de som gått ut och med stora ord försökt hålla integritetsfanan högt klarar av att sova på nätterna efter ja-trycket till regeringens vidriga förslag, det övergår dock mitt förstånd. Det är inte så att jag väntat mig att den grå massa som brukar buntas ihop som färgklicken "unga liberaler" av massmedia skulle rösta nej - men Annie, Frederick, Henrik och Malm hoppades jag lite mer på.

"Unga liberaler" som innan de fått en slev vid Maktens Köttgryta - eller i von Sydows fall i opposition åtminstone - i stora och hårda ord angripit integritetsfientliga förslag och politiker men när plånbok, partitycke och politisk karriär står på spel viker sig i snålblåsten.

De självetiketterade "liberaler" som antingen inte gjort något väsen av sig i frågan (läs: hållit sig undan frågor och möjlig kritik) och/eller med ett allmänt kefft track record i frihetliga kärnfrågor, exempelvis Nina Larsson, Johan Pehrson eller Oskar Öholm, har jag inte haft några som helst förväntningar på. Man räknar helt enkelt att de förlorade själarna ska rösta med Ondskan. Därför är det också svårt att vara lika förbannad på dem, även om de sammantaget kan tyckas vara ännu sämre alternativ än de som vek sig.

Lyssna gärna också på rösterna som talar högst, vackrast och hårdast i frågan.