MMS:a dig? Nää... (Iphone-diss, del 2)

Jag ska börja med att erkänna det: Apples mobiltelefongränssnitt är mycket snyggt. Många små finesser och saker som man ibland får känslan att ingen av de "stora" mobiltillverkarna tänkt på. Jag kan också tänka mig att för en någorlunda obegåvad användare är i-luren hyggligt enkel att få fason på, till skillnad från exempelvis Nokias Series 60-terminaler.

Sen är det, I'm sure, en fantastisk underhållningsterminal (tänk Ipod Touch). En bra, hyggligt bärbar liten pryl för musik och film. Men mobiltelefon? Njae.

5000-6000-kronors (hallå, vad hände med cirkapriset på 200-300 dollars?) telefoner idag har inte 2 Mpix kamera. De kan skicka bilder via MMS. De är inte groteskt stora. De har radio. De skryter inte primärt med funktioner som funnits i andra mobiler i flera år.

Men som sagt. Som underhållningsterminal - och/eller mobil för 1500-2000 kr - ja tack. Då tar jag också en Iphone, tack tack. I dagens (svenska) läge: nätack. Det är bra så. Inte minst som jag är mycket nöjd med Telenor som operatör och helst inte vill byta till Televerket. Och gillar att MMS:a.

Schyssta (bättre) alternativ:


LG Viewty (Liknande känsla - 5 Mpix kamera med blixt och autofokus. Samt möjlighet att köra DivX direkt på skärmen. Och missa inte möjligheten att filma i slow-motion!)


HTC Touch Diamond (Liten. Snygg som fan. Windows Mobile.)

Djupt Macortodoxa lirare lär avfärda allt ovanstående, antingen med en fnysning eller med försök till motargument. Lyssna inte på dem. Observera att jag faktiskt berömmer Iphonen. Jag har bara mycket svårt att sålla mig till hajpen över något som egentligen inte är särskilt revolutionerande.

Eller så kanske mina antipatier mest har att göra med just hajpen? Jag menar, jag gillar ju inte Håkan Hellström heller. Vilket inte har någonting med att han sjunger som en skadeskjuten kråka att göra...