Dag tre: Wien - Ljubljana

Vi hann fram till stationen i hyfsad tid. Fem över halv åtta, tåget gick 0757. Helt ok. Ingen direkt stress men inte lång väntan heller. Vi hann skaffa mackor, vatten och lite korvsnacks. Tur var väl det, priserna ombord på tåget var inte, som man säger, att leka med.

Med ca 2 h kvar till Ljubljana blev jag törstig igen och eftersom vattnet var slut var det bara att masa sig iväg mot restaurangvagnen. Jag tänkte också att då kan man ju klämma in ett snabbt toabesök också - så behöver man inte lämna de sköna kupesätena mer på resan. Long story short: 1,5 liter bubbelvatten ville ÖBB ha 7,5 euro för. Över 70 spänn! För kolsyrat jävla vatten i plastflaska! Dra åt helvete, tänkte jag men uttryckte det i något mer diplomatiska termer. Jag struntade i toalettvisiten också i tanken att bibehålla status quo. Förlåt SJ, för alla onda tankar jag tänkt om era överpriser i bistron. Aldrig mer!

En upplevelse jag dock bjudits (nåja, 29 euro per plåt) på av ÖBB men aldrig av SJ, är den helt makalösa utsikten under cirkelpassagen genom något slags bergmassiv i sydöstra Österrike. Så vidunderligt vackert att man nästan blir religiös och naturintresserad på samma gång. Det går inte att beskriva med ord, kanske inte ens med alla de bilder vi tagit. Enkelt uttryckt: ta tåget från Wien mot Ljubljana. Pallar du inte sex timmar på Hogwartsexpressen (nu förstår jag hur det känns) så hoppa av i Graz innan gränspasseringen, efter cirka tre timmar, om du vill ha ditt livs naturupplevelse. Svenska fjällen och norska naturlandskap i Sör-Tröndelag - sorry, men ni kan slänga er i väggen.

Fortsätt dock gärna hela vägen till Ljubljana. Vilken sjukt mysig stad! Efter att ha varit i tråk-Bratislava och sen rulla in till en verklig öststatskuliss med nedgångna betongkolosser till hus, minimalistisk tågstation och allmänt gråtrist var väl förväntningarna... sådär.

Vi hoppade in i en taxi, åkte till hotellet och chillade där i någon timme i väntan på att vår privata guide Borut skulle ringa. När inget samtal kom (alltså, han skulle sluta jobba vid kl 16, klockan var kanske 16:02), började vi gå på egen hand. Efter ungefär en minut hade vi hamnat i ena änden av nåt som kändes som ett stråk i gamla stan hemma. Vi följde det mot vad som kändes som centrum, kom fram till ett stort torg, vilket vi senare fick reda på var något slags central allmän mötesplats - tänk Monastiraki i Aten eller "Spottkoppen" på Sthlm C...

Vi fortsatte längs den gata som såg mest trafikerad ut av de fyra som fanns att välja på och kom ut till någon slags huvudled. Där vek vi av åt vänster och in på en mysigare gata igen. Åter till fönstershoppingen i butiker, cafeer och restauranger. Framförallt ett cafe såg både pampigt och hemtrevligt ut, med stor men glesbefolkad uteservering. Där satt en handfull slovener och sörplade kaffe. Jag observerade dem på avstånd, en efter en och såg - Borut...

Jag känner två personer i Ljubljana - varav den ene är i Bryssel och kommer hem imorgon, lagom för en snabbfika med sina tilltänkta gäster - och den som både bor och är här och som vi ska till att precis träffa, bara sitter där. Mycket roligt... och lite spooky.

Att anlita Borut som privat guide till det facila priset av en middag på 12 euro - på en restaurang han handplockat i förväg med traditionell slovensk mat och dryck - var nog det bästa vi gjort på hela resan. Vi fick veta en massa saker om allting, fick se gamla stan och andra normalt halvdolda smultronställen.

Efter något hundratal meters promenerande längs ett mysigt stråk vid Ljubljanica, floden genom stan, rycker Alex i min jackärm och pekar ovanför huvudena. Där sitter ett skelett i en fågelbur modell större och det är klart att jag vill plåta. Borut skiner upp, mumlar nåt om att det hade han knappt tänkt på och drar med oss tio meter inåt i halvgränden. Där ligger Pr' Skeleti, Hos skelettet, en bar på källarplan med bara skräck-, dödskalle- och skelettinredning. Borut, som jag lärt känna framförallt på två JEF-events i Norge till vilka jag nästan uteslutande packat t-shirts med dödskalletryck, vet att detta är ett ställe vi inte får missa.

Ställets nisch, förutom inredningen, är "2 for 1". Beställ någon av de över 150 drinkarna/shotsen (4-12 euro) och få en likadan på köpet. Said and done. Alex tog en Skeleton Kiss, jag en Sex in Disabled Toilets och Borut en Nuclear Waste. Vi drack upp, fotade lite grann och gick vidare till ett schysst utomhuscafe mitt på det stora torget. Coca-Cola och kaffe tillsammans med en massa prat fick avsluta kvällen.

Imorgon ska vi ses på torget kvart över nio. Då ska vi gå till nån slags marknad, få en förortstour per bil och se slottet som ligger på en maffig kulle ovanför stan. Återkommer med rapport om det. Godnatt!