Början till slutet för en hög med bajs?

Stockholm City, dynghögen bland storstadsmedia; tidningen som inte förtjänar att läsas; en ren förolämpning mot journalistisk verksamhet, etc etc, lägger inte ner. Säger de. Men nästan.


Mikael "Dumpucko" Nestius. Hans arbetsgivares bild.

Toapappret i tabloidformat ska bli tredagarstidning. Mikael "Gummiryggrad" Nestius menar att man bryter ny mark när det man egentligen gör är att erkänna att reklamintäkterna inte täcker fem ex per vecka.

Inte att jag har något emot det som är kostnadsfritt, inte alls. Men jag har sjukt svårt för tidningar som kallar sig tidningar men inte är tidning. Tidning innebär för mig ett slags regelbundet utkommande kompendium med journalistiskt innehåll, gärna med en tydlig ideologisk ledstjärna. City har genom åren gärna PK-predikat, må det gälla Robin Hood-skatt, mångkulturellt samhälle, jämlikhet eller whatever - men när det blåst snålt (framförallt kring Sakine) så har man vikt sig likt ett lågkvalitetspapper i sandstorm. Ideologisk ledstjärna? Pfffft. Möjligen en pateologisk snedhjärna.


Sakine, hennes egen bild

Efter senaste turerna kring nämnda f.d. krönikös slutade jag helt att läsa City. Jag försökte också få med bekantskapskretsen på det, gärna med tydliga, utåtriktade ställningstaganden. Ju fler som "aktivt vägrar" att läsa blaskan, desto fler följer och desto mindre villiga blir annonsörer att punga ut för platsen. Ergo: tidningen tvingas in i en nedåtgående spiral och försvinner förhoppningsvis så småningom. Som romarna sa: sic (så går det)! Elakt att hoppas på? Inte då. It's the economy, stupid!


Tisdag och torsdag är bra dagar. Nu ska vi bara spöa de intoleranta och fega jävlarna tre dagar till. Hej då, City. I won't miss ya. Heja Metro!