Den icke-religiösa staten

Att staten inte ska ta ställning för eller mot en eller flera enskilda religioner eller livsåskådningar, det är de flesta överens om - åtminstone i Sverige. Tror jag, i alla fall. Låt mig uttrycka det såhär istället då: den sekulära statsapparaten gör sig bäst i par med ett annars liberalt, demokratiskt statsskick. Det finns mig veterligen inga demokratiska länder som (formellt) bygger på gudomligheters styre. Oavsett hur mycket man predikar gudarnas stöd för någon kandidat eller något parti i valrörelsen så är varken Italien, Indien eller Irland (bara I-länder... =) - eller för den delen USA - direkt några teokratier, för att ta några exempel.

Vad de flesta dock inte vet, är varför de offentliga maktinstitutionerna måste vara sekulära. Egentligen är det jäkligt enkelt. I Sverige (som kristet land) skulle våra maktens boningar implodera om man applicerade ett bibliskt fundament på den verksamhet som försiggår där.

Tänk dig själv att i domstolsbyggnader sätta upp budskap som Du skall icke ljuga... kom igen, liksom. Ska en advokat inte kunna göra karriär i det här landet?

Kändisar, journalister eller andra makthavare skulle också tvingas uteslutas ur verksamheten efter att de haft begär till sin nästas hustru, oxe eller åsna (eller vad/vem det nu är de haft begär till när den sjunde torsdagsölen kickat in).

Men framförallt skulle det bli anarki av hela landet efter att alla politiker tvingats avgå då de en masse, upprepat och helt uppenbart brutit mot Du skall icke stjäla...