2009-11-05

Det är fint att peka - del II

Då kör vi igen. Sedan första texten under den återkommande rubriken Det är fint att peka har jag hunnit avverka två av marknadens verkliga toppmodeller just nu. Recension enligt beprövat mönster följer nedan.

HTC Hero, september-


Betygsskalan går som bekant från 1-10. Slutpoängen är den sammanlagda summan av alla delbetyg. Alla betyg är givetvis helt subjektiva och det är jag som privatperson som sätter dem.

Skärm: 7
Jag blev mycket positivt överraskad av skärmen; HTC har inte direkt varit marknadsledande på den fronten. De är det förvisso inte nu heller, men jag fick mer än jag förväntade mig. Mycket mer. Dock är skärmen inte så känslig som en kapacitiv skärm måste vara för att det ska vara värt att bygga in en sådan. Gällande färgåtergivning och bildkvalitet har Samsung med sina nyare toppmodeller höjt ribban och även om Heros skärm är "mer än bra" är det fortfarande stor skillnad.

Prestanda: 7
Processor på dryga 500 MHz - klart godkänt men inte nödvändigtvis mycket mer än så. Telefonen blir gärna lite trött om man har mer än 4-5 program up-and-running åt gången. Batteritid med normal användning enligt mitt mönster: omkring ett dygn. Snarare "drygt..." än "knappt..." - fullt godkänt. Dessutom med tanke på att Hero oftare ligger uppkopplad än de flesta andra telefoner jag har/haft. Den faktorn enskilt höjer betyget från sex till sju.

Användarvänlighet: 9
För mig själv - som jag betraktar som en tämligen erfaren användare - är den alldeles strålande med endast två klagomål: Applikationen Scandinavian Keyboard (för att få åäö med endast ett knapptryck) är brutalt seg. Inte minst vad gäller autorotationen. Skärmen reagerar som sagt inte hundraprocentigt varje gång. I övrigt: helt enkelt strålande - när man väl är inne i systemets uppbyggnad och "syntax". Den processen tog några timmar för mig - jag vet inte hur lång tid det kan tänkas ta för "normalanvändaren". Gränssnittet som lagts ovanpå Androids grundutförande, HTC Sense kan vara det bästa jag sett. Ever. Det får betyget att tippa över från åtta till nio.

Kommunikation: 9
Enkelt att synka kontaktlistan med allt möjligt: Zyb och Outlook naturligtvis - men dessutom Gmail och Facebook. Detgår snabbt att bläddra genom såväl kontaktlista som favoritkontakter. Dessutom har den ett "smart sökning"-system liknande det som HTC:s Windowsmobiler haft tidigare. Och inte minst: istället för programgenvägar på något av de sju (!) skrivborden kan man ha snabbknappar för att öppna, ringa eller SMS:a en eller flera kontakter. Samtalskvaliteten är bra och en enda sak hindrar full pott: den är ingen höjdare tillsammans med ett flertal av de bluetooth-headsets jag testade den med. Den spöar naturligtvis skiten ur Apples telefon på den fronten - men jämfört med de tre jättarna (finnen, svensk-japanen och koreanen) är det långt ifrån.

Musik och film: 7
Precis som 5800 (förra recensionen) är det ett snitt av att Hero är värd omkring 9 för musik men inte mer än 5 för film. Den klarar inte särskilt många videoformat och nån vettig spelare för andra format än typ .mp4 går inte så bra. Konverteringar är liksom inte min tekopp. Jag gillar run-and-go. Att man kan ha en mycket väl fungerande och intuitiv Spotify-applikation (där man kan cacha filer och spellistor!) drar naturligtvis musikbetyget till oanade höjder - men däremot är den ordinarie spelaren inte mer än medelmåttig.

Kamera: 7
5 megapixel med autofokus och rätt schyssta bilder - men bara i dagsljus. Bra. Inte mer. Inte mindre.

Bärbart kontor: 10
Förinstallerat QuickOffice (Word-, Excel- och Powerpointfiler) plus Acrobat Reader för .pdf. Enkelt att läsa mail, går snabbt att plocka hem och är smidigt att redigera och/eller bifoga bilagor. Och det går snabbt, så länge man har WLAN- eller HSDPA-uppkoppling tillgänglig. Kalendern är superbra oavsett om man väljer att köra den mobila varianten av Googlekalendern eller "bara" som just en mobilkalender. Snabbredigerad, enkelt att proppa varje post full med detaljer och allmänt smidig att använda. Lägger man dessutom kalendern som en "full screen widget" på ett av skrivborden blir det nästan bättre än full pott. Hero som arbetsmobil? Yes box!

Övrigt: 8
Helt OK GPS med - såklart - Google Maps. Tusentals extraprogram med hjälp av Android Market, helt öppet operativsystem vilket möjliggör en massa roligheter i de här extraprogrammen, som att de kan integreras med mer eller mindre vilken funktion som helst i telefonen.

"Out of the box"-upplevelse: 7
2 GB minneskort med en massa upptaget utrymme (vilket gör att man i princip måste köpa ett större för att kunna utnyttja telefonen fullt ut); inte en separat laddare och datakabel; ganska trist headset. Och that's it. Däremot startar telefonen upp snabbt, installerar svenska menyer och konfigurerar sig väldigt snabbt. Dessutom den positiva överraskningen med skärmkvaliteten jag nämnde tidigare. Mycket fabriksladdning på batteriet, så man kan leka länge innan man måste ladda den. Sammanfattningsvis: Boxen är en besvikelse, telefonen i sig är superkul att bara dra igång.

Total poäng: 61/90

SonyEricsson Satio, oktober-


Skärm: 8
Stor, fin färgåtergivning, snyggt gränssnitt, mycket bra respons. Bland de bästa resistiva skärmarna jag någonsin haft förmånen att få peta på: det räcker inte att nudda vid skärmen men man behöver inte alls lägga mycket kraft bakom fingertoppen. Nice! Saknar egentligen bara den "fulländade" färgåtergivningen som Samsungs AMOLED-skärmar som sagt skämt bort mig med.

Prestanda: 8
Klart godkänd batterikapacitet givet den 3,5" stora skärmen. Över ett dygn med filmtittande, musiklyssnande, fullsynkad Exchangemail, webbsurf och naturligtvis fotande och vanlig kommunikation. Är överlag så snabb som man kan begära av Series60 v5 men i ett fåtal operationer är den rätt så seg - och då är det rejält. Klarar utan problem sju, åtta öppna program och applikationer utan att det påverkar upplevelsen mer än någon enstaka procent.

Användarvänlighet: 8
Kan man Series60 är telefonen mycket användarvänlig. "Flikarna" funkar supersmidigt både i användning och inställningar/justeringar. Kan vara lite bökigt att hitta vissa nördinställningar. Bläddrandet bland bilder (och kameran är ofrånkomligen en av huvudpunkterna med Satio) är otroligt trevligt - utom när man ska titta på en bild långt "bak" i trädet.

Kommunikation: 9
Kristallklart ljud, funkar bra med diverse bluetooth-headsets från olika tillverkare, snabb att koppla upp samtal och mycket trevlig att SMS:a med.

Musik och film: 8
Lysande bra som musikspelare. Som filmspelare... well, som alla andra Series60-enheter så är man mer eller mindre hänvisad till .mp4-formatet (tills CorePlayer eller liknande släpper en version för v5). Dock uppvägs detta rätt så kraftigt (jämfört med ex Nokia 5800) av den stora, klara skärmen i 16:9-format och av det faktum att man via PlayNow Arena with Movies får "gratishyra" upp till 60 filmer under första året man har telefonen. Må vara att det kanske bara är en eller två av de fem som varje månad läggs upp som man vill se - men ändå. Det är enkelt att ladda ner, enkelt att lägga över i telefonen, enkelt att starta upp och förvånansvärt bra kvalitet och filmupplevelse.

Kamera: 10
En mobilkamera kommer aldrig att kunna ersätta en riktig digitalkamera!

Bullshit. Satios kamera spöar rent ut sagt skiten ur min 7 Mpix Canon Ixus. OK, Sation har kanske inte optisk zoom men så pass stora som man kan få bilderna, kan man definitivt beskära dem i datorn senare och ändå få ett mer än godkänt resultat. Naturligtvis kommer det komma ännu bättre mobilinbyggda kameror men som läget är nu har jag inte sett en annan mobilkamera som ens är i närheten av kvalitet, färgåtergivning, inställningsmöjligheter och så vidare. Trots den enastående kvaliteten är den också snabb. Därför full pott.

Bärbart kontor: 7
Kalendern är snabb och strålande bra, likaså e-posthanteringen. Adobe PDF Reader finns. QuickOffice är installerat men enbart en prova på-version. Snålt. Hade det varit fullversion hade betyget varit nio eller tio. Mycket tack vare tangentbordet. Också ett litet avbräck att det i vissa inmatningslägen är onödigt omständligt att växla mellan orientering samt siffer-/bokstavsläge.

Övrigt: 6
Utbudet på extraprylar på PlayNow Arena är än så länge rätt snålt. Och trots att operativsystemet är mer eller mindre helt öppet får man en känsla av att telefonen är rätt o-modifierbar. Trist på en telefon som ju faktiskt är raka motsatsen till det. Och trist på en telefon som i övrigt ger ett så bra intryck.

"Out of the box"-upplevelse: 8
Stort minneskort i lådan, snabb konfigurering, mycket fabriksladdning i batteriet och det är i stort sett bara att sätta igång så fort man har byggt ihop den. Få inställningar som måste till. Något seg i själva uppstartsfasen men annars - pang på. Högt betyg.

Total poäng: 72/90

Etiketter: , ,

2009-11-04

Det verkliga problemet

Daniel Ådin, lärare från Skellefteå, figurerar idag i Expressen då han - som aktiv socialdemokrat - haft en "anti-alliansen"-fråga på ett prov i samhällskunskap på gymnasienivå.

Det är klart att det i någon mån är förtäckt propaganda och att det är onödigt att prompt skriva "den borgerliga regeringen" (min kursivering) men vafan - elever som läser samhällskunskap på gymnasienivå ska väl ha fått lära sig att vara tillräckligt källkritiska för att kunna se nyanserat på en sådan fråga? Särskilt som avsändaren är helt öppen med sina åsikter. Vore det inte värre om Ådin var garderobssosse? Eller borde han inte få ha någon åsikt alls?

Det verkliga problemet är ett helt annat: provet som Expressen publicerar en faksimil ur (har inte kunnat hitta i läsbart skick online) i pappersupplagan är späckat med språk- och stavfel.

En motherfrikking lärare ska inte ha fel som att använda Engelsk Rubriksättning (med multipel versal begynnelsebokstav) på ett prov - framförallt inte mitt i löpande text. Citationstecken ska användas där det är motiverat. Bindestreck är inget man hoppar över bara för att man känner för det.

Jag minns inte den exakta formuleringen men den löd ungefär som följer: "Varu/tjänstemarknaden, Arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är tre viktiga marknader för 'vanliga människor'. Utgå från dessa och diskutera hur en Renodlad Marknadsekonomi skulle fungera (...)"

Att en lärare får tillåtas misshandla språket så och dessutom tillåts visa sådan vårdslöshet för sina elever... DET, är fan inte okej.

UPPDATERING 5 NOV: Malin Siwe skriver kolumn i DN idag på samma tema - med ungefär samma slutsats. Men kom ihåg var du läste det först...

Etiketter: , , ,

2009-11-03

The Journey from Hell continues...

Friday started out in the way of the Thursday (if you read my previous post, you ought to be gasping right now).
I got up at 5:45 (I don't even have those numbers on my watch) to be able to take a shower and not-not-not
miss my train. Better thirty minutes too much time, than thirty seconds too little, I figured.

I skipped the supposedly awesome breakfast included in my expensive hotel stay (instead I spent 2 euro extra
on an "okay" cappuccio at the station). Afterwards, I localize my train on the departing screens and go look for
platform 16. OK, that was easy, and oh, look - my train is already in and boardable! Let's see now, where is
car 1...? Oh... at the far back (where I am) is car number... 9. That's quite a stiff morning walk when you're
tired as hell (again; consult last post if you don't understand why).

I get on the train and figure that at least for some short time I'll have the compartment for myself, so I can
unpack the things I need for the ride in my own pace, stove my stuff where I want it and so on. And then my
possible co-compartmentees will have to play my game instead of the other way around. Nice.

The clock ticks toward and past seven. Five past. Ten past. What's this now? Ah, there, the familiar jerk of
a train starting up. But, no.

Screechy message in the train's loudspeaker system (probably installed by Mussolini or at least in his days)
in a language I'm too tired to try and hear out the few words I might understand. I get up and look for someone
with the Tren-motherfreaking-Italia uniform to get some information on what's happening.

The conductor doesn't speak much English, but enough to let me know that it's "something wrong" with "the...
the... motor---wagon..." and that we will suffer "a small delay" - AN HOUR.

I just started laughing. Out loud. For real. I'm tired of getting mad at things not going my way. So I just laugh,
head back to my compartment and flip up my laptop. Batman and the Joker make good company. Any day preferred
over Trenitalia personell, at least.

75 minutes late I arrive in Florence and after just a few detours and a 1 km walk that became about 2,5-3 kms,
I arrived at the hostel. I've never been so happy to spot a couple of random federalists...!

(Then of course my room key didn't work and there are only classic hostel four-posters in the room and so on
and so on, but what the hell. I'm here and I'm gonna have a ball!)