Det verkliga problemet

Daniel Ådin, lärare från Skellefteå, figurerar idag i Expressen då han - som aktiv socialdemokrat - haft en "anti-alliansen"-fråga på ett prov i samhällskunskap på gymnasienivå.

Det är klart att det i någon mån är förtäckt propaganda och att det är onödigt att prompt skriva "den borgerliga regeringen" (min kursivering) men vafan - elever som läser samhällskunskap på gymnasienivå ska väl ha fått lära sig att vara tillräckligt källkritiska för att kunna se nyanserat på en sådan fråga? Särskilt som avsändaren är helt öppen med sina åsikter. Vore det inte värre om Ådin var garderobssosse? Eller borde han inte få ha någon åsikt alls?

Det verkliga problemet är ett helt annat: provet som Expressen publicerar en faksimil ur (har inte kunnat hitta i läsbart skick online) i pappersupplagan är späckat med språk- och stavfel.

En motherfrikking lärare ska inte ha fel som att använda Engelsk Rubriksättning (med multipel versal begynnelsebokstav) på ett prov - framförallt inte mitt i löpande text. Citationstecken ska användas där det är motiverat. Bindestreck är inget man hoppar över bara för att man känner för det.

Jag minns inte den exakta formuleringen men den löd ungefär som följer: "Varu/tjänstemarknaden, Arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är tre viktiga marknader för 'vanliga människor'. Utgå från dessa och diskutera hur en Renodlad Marknadsekonomi skulle fungera (...)"

Att en lärare får tillåtas misshandla språket så och dessutom tillåts visa sådan vårdslöshet för sina elever... DET, är fan inte okej.

UPPDATERING 5 NOV: Malin Siwe skriver kolumn i DN idag på samma tema - med ungefär samma slutsats. Men kom ihåg var du läste det först...

Regler och undantag

Jag ägnade två timmar av den här mörka, regniga höstkvällen åt allsvensk fotboll. "Tvillingderbyt" AIK-Djurgården. Svart-blått. Råtta-Apa. Solna-Stockholm. Matchen slutade 2-0 till AIK, nuff about that.

Som gammal domare är det en sak som stört mig hela kvällen. VARJE ÅR på säsongsupptakten / kursen (jag var med om åtta sådana innan flytten till Stockholm naturaliserade bort dömandet), kalla det vad du vill, poängterades det SJUKT NOGA hur stenhårt det skulle dömas mot smädande, hot och efterslängar. Varje år. 1997, 98, 99, 2000, 01, 02, 03 och 04. Varje år.

Det lät förstås att det skulle gälla på alla nivåer. Från herr- och damallsvenskorna ner till flick- och pojkfotboll. Jag har svårt att tro att just den biten skulle förändras särskilt mycket, även om naturligtvis några skrivelser i de sjutton reglerna modifieras eller justeras.

Men antingen har så gjorts, eller så har det blivit tillåtet för domare att fega ur vid känsliga beslut. Tre minuter in i ovan nämnda match landar Djurgårdens mittback Peter Magnusson olyckligt på AIK:s anfallare Ivan Obolo efter en nickrensning. Hånfullt eller ursäktande (ingen aning), klappar Magnusson Obolo på huvudet innan han springer vidare, sekunden efter. Obolo får ett spel och smäller till Magnusson med knuten näve på låret, samtidigt som han ser väldigt arg ut.

Reglerna är solklara: rött kort och utvisning. Inga kompromisser, inget tolkningsutrymme. Oavsett var på planen bollen är och vad som hänt innan. Det märkliga är inte händelsen i sig, eller att domare Stefan Johannesson missar den (han tittar av förklarliga skäl i riktning mot bollen, vilken befinner sig på en annan del av planen). Det märkliga är att inte heller någon av hans assisterande domare (närmaste AD:s uppgift är i detta läge att hålla ett extra öga på spelare inblandade i föregående moment, just ifall det skulle bli gruff eller efterslängar), eller fjärdedomaren heller, verkar ha sett det.

Trots att det var de bilderna som kablades ut i Canal+ sändningar tar inte heller TV-kommentatorerna upp det. Ingen av kvällstidningarna har det i skrivande stund ute på nätet.

Domartrion (/-kvartetten) har missat en SOLKLAR utvisning och - ingen bryr sig? Är det för att man inte kan reglerna, för att man förstår att det är för känsligt att visa ut en hemmaspelare i tredje minuten inför 20 000 brölande AIK:are eller för att man behöver nya glasögon? Alla alternativ är ungefär lika illa; mittenalternativet kanske något värre.

Citat ur Spelregler för fotboll 2009 (den svenska versionen av FIFA Laws of the Game):

REGEL 12 – OTILLÅTET SPEL OCH OLÄMPLIGT UPPTRÄDANDE

(...)

Utvisning
En spelare, ersättare eller ersatt spelare ska utvisas om han begår någon av följande sju förseelser:
• allvarligt otillåtet spel
• våldsamt eller obehärskat uppträdande
• spotta på en motspelare eller någon annan person
• förhindra ett mål eller en klar målchans för motståndarlaget
genom att avsiktligt beröra bollen med händerna (gäller ej målvakten
inom hans eget straffområde).
• förhindra en klar målchans för en motspelare som rör sig mot
spelarens mål genom en förseelse som bestraffas med frispark
eller straffspark
• använda stötande, förolämpande eller smädligt språk och/eller
gester
• få en andra varning i samma match

Titta särskilt på punkt två. Och observera att det inte står "bör" eller "kan" visas ut, utan "SKA" visas ut. Solklart.

Matchen är inget att snacka om, AIK höll okej allsvensk klass och Djurgården höll nästan god division II-klass. Men gissningsvis hade matchbilden blivit "lite" annorlunda om AIK:s bäste spelare (?) visats ut innan matchen knappt börjat och hans lagkompisar fått spela med en man mindre resterande 87 minuter.

Det är också en sak att ha marginaler med sig och att få tveksamma domslut i tveksamma situationer med sig (ex offsiden på samme Obolo vid 1-0-målet - lätt att se på TV-reprisen; inte lika lätt att se på en millisekund i verkligheten), men en missad utvisning för eftersläng - det är inte okej att missa. Inte okej någonstans.

Och varför är jag den ende som verkar reagera?

Ett inlägg i månaden

Ja, typ så har takten varit på sistone. Det blir lätt så när livet offline rör sig i bra takt ändå...

Var och såg Flickan som lekte med elden igår. Äntligen. Den var rätt bra, satte en sjua på IMDB. Visst har jag sett bättre, visst är den inte i närheten av boken och visst var vissa av skådisinsatserna mer än lovligt taffliga, men på det stora hela bra. Jag fick nästan en liten tår i ögat vid ett av de första klippen från Millenniumredaktionen, när ett nummer av Expo toppade högen av "andra tidskrifter" sådär som de flesta tidningsredaktioner har. Ett ögonblinkningsklipp, men likväl synligt. Mycket snygg hommage till Stieg Larsson.

I övrigt borde någon på Arla få nobelpris för att äntligen ha tagit fram en laktosfri Keso som smakar just Keso. Jag var helt tokig i cottage cheese när jag var yngre men i takt med att jag insåg att laktobakterier inte var min mages tekopp, om liknelsen tilläts, så fick jag gå på avgiftning. Men nu är jag hooked igen. Jag räknade på det och insåg att på en dryg vecka har jag nu ätit keso för 200 spänn. Mycket glad att det inte kom när jag pluggade, eller första halvåret som renodlad lirare i arbetslivet när jag knappt hade till hyran. Bra timing också, alltså.

Annars har jag hunnit med att skaka på huvudet åt Anna Anka-debatten (ärligt talat, låt folk leva som de vill och sluta lägga er i andras liv), uppröras över Frankrike (igen) och HADOPI 2, försöka boka italienska tågbiljetter (det gick sådär) och planerat med Alex att ta en dagstripp till Berlin 9 november. 20 år sen murens fall och det lär vara streetparty hela dagen. Min hatkärlek Ryanair flyger för 10 spänn per person och resväg. Inga skatter eller övriga avgifter. 50 kr för två personer till Skavsta kostar deras egna flygbussar. Stockholm-Berlin T/R för under 400 kr, inklusive flygbussar på tysk mark - för två personer. Helt sanslöst! Som exempel kan nämnas att jag ska åka fram och tillbaka till Örebro i mitten av oktober för att fira en födelsedag. 300 spänn T/R. Med tåg. För EN person.

Full story om de italienska tågplåtarna följer. I slutet av oktober-början av november ska jag till Florens för att Europakongressa med JEF-folket. Det blir nån slags skön avrundning på en femårig "karriär" (med fetstilade citationstecken) inom Europafederalismens sfär. Flyg kostar både skjortan och resten av garderoben om man inte är ute typ ett halvår i förväg. Däremot fick jag tag i flyg till Milano med, gissa vilka, för 110 kr. T/R. Punkt. Inga skatter eller avgifter nu heller.

Förvisso får jag stanna en extra natt i Italien jämfört med vad jag tänkt, men hey: Milan-Napoli på San Siro i Milano under den extra kvällen - sämre saker har jag fördrivit min tid med...

Eftersom jag gillar att ha saker klara i förväg så bokade jag, direkt efter att jag fått bekräftelsen på flyget, upp en natt på hotell i Milano. Nära centralstationen då jag ska upp och ta 07:30-tåget till Florens. Dessutom vill jag gärna ha tågbiljetterna bokade. Jag surfar, efter tips, in på trenitalia.com (nej, jag länkar inte!), Ferrovio dello Stato, dvs Statens Järnväg. Italienska SJ, helt enkelt.

Efter att den engelska versionen av sidan ÄNTLIGEN laddat in (det tog ungefär 624 år) letar jag upp de tåg jag vill ta, Milano-Florens T/R med några dagars mellanrum. Konsulterar bankkonto och "current events"-sidor på webben och bestämmer mig för vilka tåg, vilka tider och dagar etc. Klickar i alla tillval och kommer till "slutför-och-betala-sidan".

Inser att jag måste skapa nåt slags medlemskonto för att få boka. Fine, det gick fort. Namn, användarnamn och epostadress. Enkelt. Logga in på mailen och klicka på aktiveringslänken. Enkelt. Tillbaka till bokn... nähä, då finns inte bokningen kvar. Göra om. Avsluta med att fylla i användarnamn och det lösenord de mailat mig.

Nähä, då måste lösenordet bytas INNAN jag kan "logga in". Inga instruktioner om det på ett tidigare stadium. Loggar in, byter lösenordet. Gör om, och skriver in allt på nytt med mitt nya lösenord. Ah, äntligen en betalningssida. Perfekt, de tar alla typer av kort, inklusive Amex. Eller, nej, när jag knappat in just Amexsiffrorna får jag upp en felsida på nåt obegripligt språk (rimligen italienska) och lyckas uttolka att de skickat mig ett mail på grund av att nåt knasat.

Dear Customer,

the transaction has not been authorised by the payment circuit.

You can request authorisation to buy on the site of Trenitalia with
your credit card by sending the documentation indicated below, by
either fax (06/44104036) or e-mail (areaclienti@trenitalia.it):
- the content of this email,
- your User ID,
- a contact telephone number,
- the photocopy/scan of a valid identity document of the person
associated to the User ID,
- the photocopy/scan of the tax code number

Within 48 hours you will receive the outcome of your request on your
e-mail address.

With reference to the data you give us to enable the service, please
remember that your privacy rights are safeguarded by Trenitalia in the
respect of current Legislation (Italian Legislative Decree 196/2003).

Trenitalia online Customers Area

Vansinne! Ska jag behöva skicka en fotokopia av mitt leg för att de där satans slöa pizzabagarna ska låta mig köpa tågbiljetter för 700 spänn med mitt eget kort? Ahja, jag snabbfotar mitt Schengenpass ("nationellt ID-kort") med W995:an och mailar över.

To Whom it May Concern:

Dear Trenitalia agent, I need to book train tickets for a round trip
Milano-Firenze in October/November. I cannot possibly understand why I
am not authorized to purchase train tickets for 72€ with my American
Express Credit Card? However, please find attached a photocopy of my
Swedish National Identity Card (TimNil.JPG), issued in accordance with
Schengen rules and guidelines.

This is from, and for the User ID TimNil, registered September 12th, 2009.
Contact Phone Number: +46 70 XXXXXXX

Please handle my errand as soon as possible. Grazie!

/Tim Nilsson, Stockholm, Sweden

Jag tror och hoppas ju ändå att allt ska lösa sig (man kan faktiskt vara både cyniker och optimist på samma gång!)... icke. Till slut får jag nedanstående mail:

from Area Clienti sito web
till Tim Nilsson <[min mail, jag vill inte ha spam, jag skiter i FvdS]>
datum 15 september 2009 11.52
ämne R: Fidelizzazione

15 sep (12 dagar sedan)

Dear Customer,

We regret to inform you that on this web site payments with an AMEX credit cards issued by a Foreign Bank (not Italian) are not allowed, due to a American Express choice.

We advise you to try another purchase, if you can, with a different credit card.

Best regards

Trenitalia online Customer Service

VAR DET SÅ JÄVLA SVÅRT att bara skriva ut det på sidan? Satans lallare, de har redan kostat mig en massa tid. Ahja, bara att bita ihop, göra om hela bokningsgrejen, logga in (med nytt/bytt lösenord) och betala med Visa. Eftersom jag inte alls litar på den här sidan längre, använder jag Swedbanks strålande e-kortslösning (man skapar ett engångskortnummer för onlineköp med fast köpgräns) och nöjer mig med lite sämre biljetter: 52 istf 72 euro. Skapar ett kortnummer kopplat till mitt Visakort. Nu borde det vara löst.

Hell no. "PAYMENT DENIED, bla bla bla..." Jaha, har jag ingen koll på växelkursen nu igen, tänker jag och skapar ett nytt kortnummer med högre köpgräns (650 istf 550 kr). Samma felskärm. Får onda aningar och kikar in på bankkontot. Jodå, 2x 540-nånting kronor är "reserverat för köp", sådär som det blir om man handlar helg och nattetid.

Satan vad arg jag är vid det här laget. Och inte kan man spara bokningarna heller, som bekant.

Nästa dag ringer jag till deras kundtjänst. Bara instruktioner på italienska. "Prene uno" och så vidare, det fattar jag. Men inte fan fattar jag att de säger "1*" och inte bara "ett". Så jag lägger på och ringer upp igen. Samma sak. Ett försök till, och denna gången får jag möjlighet att press [something] for instructions in English. Halleluja.

Kommer till slut fram och får prata med nån pajas på en väldigt knastrig telefonlinje. Jag tror inte att han var skolans bästa elev i främmande språk om man uttrycker det så. Jag lyckas ändå snappa någorlunda att man kan inte betala online med något icke-italienskutfärdat kort ÖVER HUVUD TAGET. Och min fråga blir igen: HADE DET VARIT SÅ JÄVLA SVÅRT eller jobbigt att bara... skriva det? Allra helst innan man ens börjar boka... pengarna, säger han också, är bara just reserverade och inte dragna. I åtta dagar ligger de kvar så.

Kostnad för allt detta: räntefritt lån till Visa/italienska SJ på över en tusenlapp i en dryg vecka, cirka 25 kr i utlandssamtalskostnad samt totalt kanske fem timmar av min tid. Jag hade inte direkt förväntat mig ett tack för mitt kanske-något inte särskilt lugna eller ödmjuka påpekande att det could be bloody reasonable to put such a factor clearly visible on your lousy home page - men inte ens ursäkt. Varken per telefon eller mail. Jävla lallare.

Ferrovie dello Stato, VAFFANCULO!

Bara att hoppas att det finns några plåtar kvar när jag kommer ner. Och till Forex stora glädje lär jag pröjsa dem kontant. No doubt about that.


För övrigt är det snart oktober. SonyEricsson Aino och Satio. Samsung Galaxy. Och, framförallt, Nokia E72. Yummy!

Trygg-Hansa kan dra åt helvete

Känns som att det är stora "lacka ur på idiotiska företag"-månaden. Först Com Hem (nej, jag tänker inte länka) som inte lyckas med sin enda, enda uppgift: att leverera fungerande bredband och TV.

Nu: Trygg-Hansa (fortsättningsvis TH eller öknamn). Inte särskilt tryggt, sa Bull. Otryggt är vad det är, sa Bull.

Allt började redan när jag hoppade på deras tåg, i samband med att vi köpte den lägenhet som nu är bostaden vi lever i, för ganska prick ett och ett halvt år sedan. Jäkligt bra erbjudande; 300 spänn för hela första halvåret på hemförsäkringen. Därefter fick jag en faktura för hela perioden 1 juli 2008-30 juni 2009. Jag ringde upp och förklarade att jag inte var intresserad av vare sig bindningstid, helårsfaktura eller autogiro:

TH: Visst, inga problem, vi ordnar månadsbetalning åt dig, men vi tar tolv kronor i fakturaavgift då...
Tim: Helt lugnt, det kan jag nog avvara.

Så de ordnade det. Eller; ja, först skickade de halvårsfaktura. Sen kvartalsfaktura. Och slutligen månadsfaktura. Så det kanske inte löste det pronto, men ändå. Jag är inte omöjlig; det är okej att det blir fel nån gång. Dock: Inte ett ljud om att ett års bindningstid var det som gällde ändå.

Så, i januari (i år) någon gång så ville jag byta bolag, av diverse anledningar. Meddelade TH att det fick vara nog och att de kunde sluta skicka räkningar. De sa typ okej, är du verkligen säker, bla bla bla... och jag trodde att saken var ur världen.

En månad (typ) senare dyker ännu en räkning upp. Ahja, skitsamma, en sista faktura får man ju alltid, tycker jag - så trots att jag redan betalat det nya försäkringsbolagets första sifferpapper, så trycker jag in 130 pix till i TH.

Ytterligare en månad senare kommer - yes, du gissade rätt: en ny faktura! Jag ringer upp de jävlarna, berättar ungefär det jag skrivit härovan. Blir då vänligen upplyst om att våra försäkringar har tolv månaders bindning och det kan man inte förhandla bort - vilket jag i min enfald trodde att jag gjort.

Jag försöker att lirka med dem och till slut får jag faktiskt ett konkret och i sammanhanget vettigt svar på frågan hur fan kan jag bli av med er?

Handläggaren upplyser mig om att du kan ju helt enkelt låta bli att betala räkningarna.
Tim: Jovisst, men jag är så lagom sugen på att hamna hos inkasso och fogden för att några på ditt företag är idioter och/eller fulsäljare.
TH: Ahmen asså, du hamnar inte hos inkasso. Vi skickar inte obetalda månadsfakturor vidare.
Tim: Vad händer då? Jag vill inte betala påminnelseavgifter heller, för fakturor jag inte ens vill betala ursprungligen...
TH: Ja, då säger vi helt enkelt upp din försäkring.
Tim: Va? Säkert?
TH: Ja.
Tim: OK, och vad händer med fakturorna jag inte betalt?
TH: De kommer ligga som en fordran på dig, så om du någon gång återvänder som kund* så får du betala dem då, det första som händer.
Tim: Fair enough, skriv ut mig! Tack, hej då.

Vad händer ett par veckor senare? Oh yeah, damn right. Ännu en räkning. Ännu ett samtal till CP-Hansa. Jag ska bespara dig hela dialogen denna gång men essensen är att vi avslutade din försäkring per den x [jag kommer inte ihåg exakt datum] och vi har rätt att ta betalt till och med den dag försäkringen upphör att gälla.

Fine, det är också fair enough. Men jag förhör mig för säkerhets skull, så att försäkringen inte börjar ticka igång igen eller att jag får ny bindningstid eller nåt sånt. Nej, nej, försäkras jag. Icke då. Så än en gång betalar jag hela restbeloppet och tror att det är ur världen.

Vad smyger sig likt en skabbig strykarhund genom brevlådan i början av maj? Fuckin' right, ett jävla kuvert med en livboj på. Räkning från Stygg-Hansa. Mer betalt ska de ha. Fast vi kan säga att jag är av en gnutta motsatt åsikt. Jag skiter i räkningen. Så någon vecka senare kommer en påminnelse. Då rinner det över. Jag ringer upp dem och under väntetiden i luren så mår jag väldigt märkligt. En härlig häxblandning av extrem frustration och pre-sympati för den stackars handläggare som någon minut senare ska få bli den som hanterar mig, pulserar genom min kropp.

Av det följande samtalet framgår att enligt FAL ska försäkringarna vara med minst ett års bindningstid och på min invändning om att jag under första perioden fick ett halvårs försäkring svaras det att jo men i vissa särskilda fall så är det okej... (Så varför kan ni inte fixa det igen?) Bla bla bla, ord fram och tillbaka. Kärnan i samtalet är i alla fall att jodå, jag kan mycket riktigt ge fullständigt fan i att betala för inget kommer att hända ändå. Tommy, som han hette, lovade det. Så jag bestämmer mig för att lita på honom. Trots allt.

Jag meddelar också att de kan sluta att skicka såväl räkningar som påminnelser eftersom jag ändå inte har för avsikt att betala dem: spara den tian det kostar att expediera varje brev, och spara lite på miljön på samma gång. Nå, det går naturligtvis inte. Men Tommy talar om att han lägger in en uppsägning per den 30 juni, när försäkringen gått ut.

Jag tackar för hjälpen, beklagar att en så duktig medarbetare ska tvingas jobba för ett sånt skitföretag och lägger på, något mer betryggad om att det här faktiskt ska lösa sig nu. Jag bestämmer mig för att lugna ner mig och släppa allt ur tanken.

Idag när jag kom hem från en dags tungt knegande låg ett tjockt kuvert från Trygg-Mongo på hallmattan. Super, uppsägningsbekräftelse tänkte jag och öppnade kuvertet, mest för att se det med egna ögon; så att jag hade det svart på vitt.

Eh, nä.

Kuvertet innehöll, förutom propagandabroschyrer på lyxigt papper i fyrfärgstryck, ett försäkringsbrev och en faktura för perioden 1 juli 2009-30 juni 2010.

Nej, jag skojar inte. Och jag skojar inte heller när jag säger att om inte det här är ett mycket bra skämt (för det är det, om det är det!) och om nästa person jag pratar med inte bildligen slickar mina skor och löser det här nyss så kommer jag att bryta nacken av någon ansvarig motherfucker på det där nasarbolaget.

Jag är nästan sugen på att slå sönder nån dyr pryl hemma, bara för att belasta deras kassa. Jag har ju rimligen en aktiv försäkring enligt deras sätt att se på det...?

Summa summarum: TRYGG-HANSA ÄR FRÅN BÖRJAN TILL SLUT ETT OSERIÖST FÖRETAG. VARNING UTFÄRDAS!



* = för det lär ju hända efter de här månaderna, att jag "återkommer som kund"... aaah, eller också inte. Då går jag hellre oförsäkrad. Jävla idioter.

Nu slog det väl slint ändå?

En av gratisblaskorna ska tydligen ha en miljöupplaga den 15 oktober, med särskilt fokus på - ja, gissa vad?

Att dela ut en papperstidning i flera hundratusen ex för att påtala problemen med vår överkonsumtion av planetens resurser, är inte det lite som att sälja sin TV för att ha råd med en DVD-spelare...?

Dödsstraff?

Nu får det vara nog.

På engelska säger man spend om såväl att göra av med pengar som att slå ihjäl tid.

På svenska säger vi ett liknande ord, spendera, när det handlar om pengarna.

När det gäller tid används ordet tillbringa. Man kan "spendera, en kväll på krogen" men inte "spendera en kväll på krogen". Capisce?

Jag börjar nästan tro, eftersom den här språkmisshandeln sprider sig mer och mer, att dödsstraff är en rimlig åtgärd och grov ordfridskränkning är en rimlig brottsrubricering.


(Och ja, det finns en massa andra exempel på utbredda felaktigheter också, exempelvis skärde, användandet av karaktär istället för roll; rollfigur och så vidare. Men spendera-idiotin är den jag upplever sprider sig mest och fortast.)

PSTT! Pengar spenderas, tid tillbringas!

Men GE DIG, "Gestapokärring"!

Kortkort sammanfattning: I FRA-lagens kölvatten har den gode Richard Slätt haft den likafullt goda smaken att be vissa utvalda riksdagsledamöter dra åt helvete. Ganska rakt på sak, så, ja.

Därefter händer ungefär detta: Cp:s kommunikationschef Lena Forsman skickar ett mail till Slätts arbetsgivare för att få dem att tysta honom. Arbetsgivaren vägrar och Slätt skriver istället om hela historien på nämnda blogg. Nånstans här tar det hus i det där stället Richard bad några tidigare vänner att ta vägen till. DN hakar på storyn, liksom hela den svenska politiska bloggosfären.

Och värst av alla i hela historien, börjar jag nästan luta åt, är den där tanten Forsman. Jag har aldrig träffat henne (vad jag vet) så lite återhållsam tänker jag tillåta mig att vara. Men, enkel analys:

Lena Forsman, en vuxen människa och därtill en sådan med reell politisk MAKT
- försöker tysta kritiska medborgare
- vågar inte stå för sina handlingar
- ljuger om syftet med mailen
- gnäller*

På topplistan bland saker jag hatar mer än nåt annat så är det yttrandefrihetens fiender, feghet, falskhet och omotiverat gnäll, var för sig. Helt plötsligt har en person gjorts synlig i mitt medvetande som kombinerar alla ovanstående fyra.

Detta är dessutom en person som, med vad det verkar all rätt, blivit kallad "Gestapokärring". (Och gnäller över det offentligt. En vuxen jävla människa!) Guldmedalj i etikettering till den som skickat det träffsäkra mailet?


* När jag var liten lärde min mamma mig att "den som leken ger får leken tåla".

Lena Forsman - om du själv sätter snöbollen i rullning kanske du inte ska bli så förvånad när den rullar ner i nacken på dig. Framförallt ska du inte gnälla över det. Win some, lose some. Du och cp vann (tillsammans med alla utom grön och röd) i Riksdagen. Sen förlorade du på nätet. Lev med det. Get over it.