Regler och undantag

Jag ägnade två timmar av den här mörka, regniga höstkvällen åt allsvensk fotboll. "Tvillingderbyt" AIK-Djurgården. Svart-blått. Råtta-Apa. Solna-Stockholm. Matchen slutade 2-0 till AIK, nuff about that.

Som gammal domare är det en sak som stört mig hela kvällen. VARJE ÅR på säsongsupptakten / kursen (jag var med om åtta sådana innan flytten till Stockholm naturaliserade bort dömandet), kalla det vad du vill, poängterades det SJUKT NOGA hur stenhårt det skulle dömas mot smädande, hot och efterslängar. Varje år. 1997, 98, 99, 2000, 01, 02, 03 och 04. Varje år.

Det lät förstås att det skulle gälla på alla nivåer. Från herr- och damallsvenskorna ner till flick- och pojkfotboll. Jag har svårt att tro att just den biten skulle förändras särskilt mycket, även om naturligtvis några skrivelser i de sjutton reglerna modifieras eller justeras.

Men antingen har så gjorts, eller så har det blivit tillåtet för domare att fega ur vid känsliga beslut. Tre minuter in i ovan nämnda match landar Djurgårdens mittback Peter Magnusson olyckligt på AIK:s anfallare Ivan Obolo efter en nickrensning. Hånfullt eller ursäktande (ingen aning), klappar Magnusson Obolo på huvudet innan han springer vidare, sekunden efter. Obolo får ett spel och smäller till Magnusson med knuten näve på låret, samtidigt som han ser väldigt arg ut.

Reglerna är solklara: rött kort och utvisning. Inga kompromisser, inget tolkningsutrymme. Oavsett var på planen bollen är och vad som hänt innan. Det märkliga är inte händelsen i sig, eller att domare Stefan Johannesson missar den (han tittar av förklarliga skäl i riktning mot bollen, vilken befinner sig på en annan del av planen). Det märkliga är att inte heller någon av hans assisterande domare (närmaste AD:s uppgift är i detta läge att hålla ett extra öga på spelare inblandade i föregående moment, just ifall det skulle bli gruff eller efterslängar), eller fjärdedomaren heller, verkar ha sett det.

Trots att det var de bilderna som kablades ut i Canal+ sändningar tar inte heller TV-kommentatorerna upp det. Ingen av kvällstidningarna har det i skrivande stund ute på nätet.

Domartrion (/-kvartetten) har missat en SOLKLAR utvisning och - ingen bryr sig? Är det för att man inte kan reglerna, för att man förstår att det är för känsligt att visa ut en hemmaspelare i tredje minuten inför 20 000 brölande AIK:are eller för att man behöver nya glasögon? Alla alternativ är ungefär lika illa; mittenalternativet kanske något värre.

Citat ur Spelregler för fotboll 2009 (den svenska versionen av FIFA Laws of the Game):

REGEL 12 – OTILLÅTET SPEL OCH OLÄMPLIGT UPPTRÄDANDE

(...)

Utvisning
En spelare, ersättare eller ersatt spelare ska utvisas om han begår någon av följande sju förseelser:
• allvarligt otillåtet spel
• våldsamt eller obehärskat uppträdande
• spotta på en motspelare eller någon annan person
• förhindra ett mål eller en klar målchans för motståndarlaget
genom att avsiktligt beröra bollen med händerna (gäller ej målvakten
inom hans eget straffområde).
• förhindra en klar målchans för en motspelare som rör sig mot
spelarens mål genom en förseelse som bestraffas med frispark
eller straffspark
• använda stötande, förolämpande eller smädligt språk och/eller
gester
• få en andra varning i samma match

Titta särskilt på punkt två. Och observera att det inte står "bör" eller "kan" visas ut, utan "SKA" visas ut. Solklart.

Matchen är inget att snacka om, AIK höll okej allsvensk klass och Djurgården höll nästan god division II-klass. Men gissningsvis hade matchbilden blivit "lite" annorlunda om AIK:s bäste spelare (?) visats ut innan matchen knappt börjat och hans lagkompisar fått spela med en man mindre resterande 87 minuter.

Det är också en sak att ha marginaler med sig och att få tveksamma domslut i tveksamma situationer med sig (ex offsiden på samme Obolo vid 1-0-målet - lätt att se på TV-reprisen; inte lika lätt att se på en millisekund i verkligheten), men en missad utvisning för eftersläng - det är inte okej att missa. Inte okej någonstans.

Och varför är jag den ende som verkar reagera?

Dagens bästa!

(What it's all about? This.)

Fem timmar kvar

Yes yes. Flyget går halv sju imorgon. Alltså måste man vara på Skavsta (jodå, än en gång blev det Ryan...) omkring klockan fem. Alltså måste man ta en flygbuss omkring klockan fyra. Alltså måste man ta en nattbuss hemifrån omkring klockan tre. Oerhört flådigt och glassigt sätt att inleda en långweekend i fotbollens förlovade land. Inte.

Två gånger har jag snart åkt nattbuss till stan. Två. En gång i oktober 2006 när jag skulle ta ett alldeles åt helvete för tidigt plan till Aten - dock, tack och lov, från Arlanda den gången. Detta blir tillfälle två. Varför går inte tuben dygnet runt alla dagar? Det är inte 1923 längre och alla jobbar inte fast mellan soluppgång och -nedgång längre. Om jag inte kan ta en taxi? Jodå, visst kan jag det. Men så slösaktig och lat är inte ens jag. Det är inte ens 100 meters promenad till busshållplatsen och bussen går utan byten till Sergels Torg på dryga 20 minuter, varifrån det är cirka fem minuter att knata upp till Cityterminalen där de silvriga regnbågsbussarna rullar ut från. Taxi där vore lite väl, va? Vi sparar den till en skön utekväll senare i vår/sommar istället.


Fokus på fantastisk fotboll. Mål i massor av makalösa Manchester (United). Och en himla massa andra anaforer jag säkert skulle kunna komma på om jag ansträngde mig. Old Trafford, Theatre of Dreams, Manchester, England. 2 februari kl 17:30 lokal tid. Manchester United - Everton. Merseyderby. Jag, Cribba och säkert 70 000 till på Old Trafford. Det kommer att bli en magisk kväll - förhoppningsvis och sannolikt värd allt strul, stress och alla bortkastade pengar.

Bakgrundsstoryn till det sista: på en Halloweenfest bestämde jag och C - som en sån där grej man ofta "bestämmer" - att den här våren var det fan dags att åka över och se United spela. Det hade vi båda suktat efter alltför länge. Så vi gjorde slag i saken i mitten av december och bestämde en match som
1) verkade intressant;
2) spelades på en "bra" dag;
3) vi kunde ta oss till och bo relativt billigt i samband med.

2 februari. United - Everton. Perfekt med måndagsmatch. Man åker till England på en söndag, stannar över matchdagen och åker hem nästa. Ryan dit, SAS direkt från Manchester I A hem. Arlanda non-stop i ordentliga säten - perfekt sätt att avrunda. Allt var frid och fröjd fram till i söndags. Då behagade Everton och lokale storebrorsan Litterpool spela oavgjort i FA-cupen, något som enligt dess antika regler renderar omspel. Alltså flyttades den viktiga (ja) matchen till 31 januari. Småpanik.

Dels tvingas jag missa en och en halv jobbdag extra. Sen fick jag ett helsike den här veckan med att inte sy ihop ett hjälpligt fungerande bemanningsschema för helgen och måndag-onsdag nästa vecka. Dessutom behövde vi boka nya flygbiljetter dit (20 spänn billigare att boka nytt än att boka om), ringa hotellet och fråga om vi kunde byta datum (med resultat att vi får betala ungefär samma pengar men får sämre standard), avbryta incheckningen till första ditflyget, checka in på nytt, köpa biljetter till flygbuss i Sverige och flygbuss i England.

Nu är den stressen över i alla fall. Nästa gnagare är hur hemresan ska lösas. C har tack och lov en släkting som jobbar med att köra luftbuss så han kan glida hem när han vill för rimliga pengar. Jag har inte riktigt samma situation. Och jag är måttligt pigg på att skänka åttahundringen den första biljetten kostade plus ytterligare 2xGustav Vasa till statens flygbolag för en ny biljett. Det går i stort sett på ett ut (och även om jag går back får jag ändå två dagars semester till) att ta tåget till London (och sen tillbaka för hemresan) och bo hos någon man känner - eller t o m, har jag räknat ut, att bo på ett billigt B&B om man lever halvsnålt i övrigt.

Nu är jag förvisso katastrofalt dålig på att leva halvsnålt just när jag har semester, men ärligt talat skiter jag i. Okej, resan gick på 1500 mer än beräknat. So what? Hellre det och faktiskt njuta av det, än att bara bittra över att kasta varenda krona i sjön. Sen är det alltid (okej, men oftast) kul att träffa andras släktingar och/eller gamla kompisar. Framförallt när man gör det utomlands. Av nån anledning.

Soft, nu har jag slagit ihjäl ytterligare en kvart på att redogöra för mitt liv den senaste veckan. Bara cirka fyra och en halv timme kvar nu.

Jag tror jag fortsätter svamla, således. Jag är grymt besviken på vår engelska systerkedja som har ett vansinnigt dåligt (läs: obefintligt) system för att kontakta enskilda butiker. Jag tänkte fjäska till mig en schysst rabatt på en SonyEricsson-laddare "U.K. Standard" mailledes. Det gick inget vidare. Jag får väl helt enkelt knata in i en butik och förlita mig på mitt vanligen så välsmorda munläder. Det brukar generellt gå bra - men chances are, förvisso, att jag springer in i en säljare ännu duktigare än jag själv. Det bådar i så fall inte gott. Sådär, ytterligare fyra minuter till nerräknade.

Jag kommer att vara kontaktbar på Skype från och till, beroende på tillgång till WiFi-spots i Manchester och London. Annars, vänligen ring inte. Ha det bra. Det ska jag ha. Två minuter till borta.

Ärtor.

Blank bringa

Bara en tanke: Om AIG går i konken, blir Darren Fletchers (bilden) Manchester United då den enda av världens stora klubbar utan reklam på bröstet (Barça kör ju med Unicef numera)?

Rimligen måste väl sponsavtalet med United falla liksom alla andra avtal AIG tecknat, om bolaget upphör att existera?

Giv mig DIF eljest giv mig döden!

Höstkvällar är mörka. Och kalla. Och gå-på-match-kompisen har flyttat till Glennmark för att jobba åt Satan.

Så jag beställde Canal Plus-paketet i förra veckan. Inte enbart för Allsvenskan såklart, men visst inverkade det en hel del. (Även om den första match jag såg med mitt ny"vunna" kanalpaket var Liverpool-Man U igår - och den glömmer jag helst fort.) Och så har jag blivit sjuk igen. Eller rättare; det har blossat upp igen.

Perfekt, känns det ju då, att kunna krypa ner under ett täcke och se bataljen mellan makrillar och apor imorgon. Icke då. En skitmatch som Bajen-Kalmar går an att visa, men inte Djurgården, tydligen. Juve-Udinese i Mesligan passar tydligen tittarna bättre? Gratisätarna på TV4 visar den inte heller. Inte i huvudkanalen (I C Y), inte i +, inte i Sport.

Va fan culo!

The Name of the Game

Totalt kaos med jobbet nu. Folk är sjuka, på semester - och vem vet vad mer? Lutar i nuläget åt att jag får kämpa ensam imorgon. Solo. I tio timmar. Jag försöker naturligtvis att alltid agera professionellt, men jag hoppas verkligen att det inte kommer någon kund med obefogat gnäll vid låt säga halv sju imorgon kväll. För kundens skull alltså.

Hade sjukaste hemresan inatt. Beställde en taxi hem från Jimmy men insåg i ungefär samma sekund som jag satte mig i baksätet att det var en ekonomiskt sett dum idé - så jävla trött var jag ju inte. Jag hade ju inte ens jobbat... kändes dock inte som läge att bara skicka iväg honom, så jag bad honom att köra till Gullmars. Hundra spänn. Helt okej ändå. Tajmade bussen där perfekt, liksom tuben vid Hornstull och dessutom sista anslutningen också (nästa buss). På bussen inser jag dock att jag kanske var rätt trött ändå - när tittar upp och ser att vi är ungefär tio meter från hållplatsen. Ändhållplatsen.

Inte så illa som det kanske låter - bara två-tre hållplatser hemifrån. Men. Kvälls-, lördags- och veckotrött. Klockan är närmare 01:30. Och, tamtaram, uppförsbacke. Inte någon av de bra typerna (jättebrant men jämbördigt kort eller knappt märkbar lutning) heller. Utan den där käka-upp-vaderna-jobbiga lutningen. Fucking shit. Regnar gör det också. Och väl nästan hemma kör en bil förbi mig i en sisådär 420 km/h (OK, men det kändes så). 15-20 sekunder senare, något långsammare, följer en blåvit bil med ilskna saftblandare efter. Har försökt spana på nyhetssidorna idag för att få reda på mer, men icke. Nån som vet vad det kan ha varit? Welcome to Stockholm!

Söndagen har tillbringats hemma, där jag nu äntligen är tillbaka på ömma fötter som ska få vila med skräp-TV i ett par timmar, och på Skarpnäcks sportfält. Bortsett från ett halvjippo på några timmar förra våren med kollegor från hela länet var det första gången på en sisådär fyra år jag ställde mig på en fotbollsplan. Nu förstår jag hur det känns att bli gammal... stel i rygg, stel i ben, ett duktigt antal kilon mer än sist... helt sjukt att huvudet kommer in i spelet på bara några sekunder egentligen. Med bibehållen fysisk form är jag lätt lika bra som de sista åren jag spelade på riktigt. Utan tvekan. Men kroppen hänger liksom inte med. Jag har fortfarande en utmärkt spelförståelse (det enda -?- som gjort att jag alls varit ens en hyfsad fotbollsspelare), men det är en skum känsla att upptäcka att huvudet är minst tre steg snabbare. Man vill bryta en dribbling och är på G att sträcka ut tårna - när man upptäcker att man är två meter bakom. Skumt, mycket skumt.

Football's Coming Home

Krängarkung och fotbollsorakel

Börjar komma in i gammal god form på jobbet - nu när jag måste. Mycket kämpa blir det. Duktigt med personalunderskott på grund av sjukdom, semester och andra sådana budgetovänliga otyg. Men det är bara att ta i från tårna - och garva eller gråta efteråt.

Imorgon hade jag tänkt att leka krig, eller åtminstone hade jag tänkt det för ett tag sedan. Jag tror jag skippar det. Inte minst för att jag behövs på jobbet från öppning till stängning. Men jag kör i röd skjorta imorgon, för att visa mitt stöd för Armé Syd. Istället hoppas jag kunna fira stockholmarnas dag, 080808, med god mat i glada vänners lag. Är också rätt sugen på att kika förbi Stureplan senare på kvällen. Stor fest utomhus istället för att det är flera olika bratställen mellan väggar - dansgolv för upp till 35 000 personer. Grymt! Enligt vad jag förstått kommer också Biblioteksgatan att bli en enda lång uteservering/bar. Supernajs!

Har också börjat sidoblogga. Finns från och med denna vecka även på fotbollsoraklet.blogg.se, där jag kommer att blogga om Djurgården ett par gånger i veckan. Kolla in den.

Slutligen: efter mycket tvekan och viss plånboksvånda bytte* jag min vackra W890 mot en G900. Hittills lovar den gott, men jag saknar redan Smart sökning. Webbläsaren får dock MVG+.

Bollen är rund (a.k.a. All Star 2000)

Har precis spanat in IFK Skattefusks hemmamatch i dubbelmötet som utgör andra kvalomgången (av maximalt tre) till den europeiska klubbfotbollens finrum: Champions' League. (Och ja, jag vet att det inte är någon apostrof i det officiella namnet, men en gång språkfascist, alltid språkfascist.)

Tråkig match, men lite spännande är det ändå att sitta och hålla på Glenn. Jodå, jag håller alltid - med ett enda svartgult, norrförortsanstruket undantag - på det svenska lag som för tillfället är inne i UEFA:s ekorrhjul. Inte av några direkt nationalpatriotiska skäl.


Jag är helt enkelt "dying" att någon gång få se mitt älskade Manchester United på en svensk arena. Dels för grejen i sig, men mest för att jag då kan få en chans att stå i Unitedklacken utan att behöva ta ut ett helt knippe semesterdagar - och naturligtvis också för att slippa lägga halva månadsbudgeten på flyg, hotell, Europaspelschockhöjd matchbiljett à la Glazer. Så heja Glenn!

För övrigt slösade jag och Krohnman bort både en söndagseftermiddag och veckopengen på en stjärnkrog (sic!) på Kungsholmen. Vår gemensamma utomäktenskapliga kärlek svek oss. Båda. Igen. Nåja, den här gången försökte de åtminstone. Nästan.

Ju sämre det går, desto fler öl brukar det bli. Och ju fler kalla öl som slinker ner, desto bättre blir idéerna. Min kanske bästa var att pausa med Allsvenskan i sitt nuvarande skick efter denna säsong och nästa köra en "All Star 2000" (nej, jag har inte snott namnet från your everyday infomercial) - alla lag får helt enkelt sätta ihop sitt All Star-lag från 2000-talet och sen är det bara att köra. Efter lite - men väldigt lite - dividerande enades vi om att Djurgårdsuppställningen (3-4-3) skulle bli något enligt följande:

Målvakt:
Vi kom aldrig riktigt fram till nåt annat än att det skulle vara ett hyggligt angenämt problem att behöva välja mellan Isak, Rami och Dembo.

Försvar:
Mikael Dorsin - Marcus Johannesson - Fredrik Stenman

Mittfält:
Mattias Jonson - Andreas Johansson - Kim Källström - Tobias Hysén

Anfall:
Johan Elmander - Søren Larsen - Geert den Ouden

Bänk: (favoriter av delvis andra skäl än de strikt fotbollsmässiga)
Jan Tauer
Aki Riihilahti
Jones Kusi-Asare

Tränare/managers:
Zoran Lukic - Siggi Jónsson. Fotbollskunnande och vikingaattityd i ett och samma par. Zoran skulle nog hellre bli kallad manager än tränare. Zoran ska alltid ha kavaj. Siggi ska alltid ta av sin.

Eftersom de flesta andra lag redan har plockat hem "sina" stjärnor (och "våra"; Hysén och Rami, t.ex.), men "våra" fortfarande härjar ute i Europa skulle det kunna bli rätt angenämt. Bara att hosta in gulden. Jag ska nog dra ett mail till UEFA i veckan och pitcha idén...

Uppryckning!

Nu börjar det liksom bli dags för DIF att vinna igen. Trellis borta idag. Borde gå bra. Om Oremo gör tre mål räcker det egentligen - men jag har inget emot om segern blir större...

Det går upp, det går ner...

Skickade ett SMS till kollegerna igår kväll: "Slut på lugnet, imorgon är jag tillbaka. Nu KÖR vi! 9.15 - kom i tid". Och de kommer inte i tid. Då blir man inte så himla glad. Sen ser det ut som helvete i butiken. Då blir man inte så glad.

Sen städar de. Och är allmänt ödmjuka. Och servar kunderna på toppsätt. Och presterar toppresultat. Då blir man jäkligt glad! Kunde ändå gå hem med ett leende på läpparna.

Skön middag från Korfu förgyllde också lönedagskvällen - för övrigt är tzatzikin kick-ass. Ett besök rekommenderas varmt för den som vill ha schysst köttiga medelhavsrätter.

Trodde att jag skulle behöva genomlida 90 minuter tysk defilering i EM-semin ikväll. Jag höll på Turkiet. Som vanligt inte för att jag är sådär tokförtjust i Turkiet, utan för att jag är ungefär motsatsen i Tyskland.

Grymt imponerande spel! Inte Ryssland-mot-Holland, men att hålla jämna steg med Tyskland med den sargade truppen - och till och med vara lite bättre större delen av matchen - är riktigt, riktigt starkt. Att orka kämpa in 2-2 i det läge de gör, det är grymt! Har för övrigt hittat ännu en ny favvo i EM: Mehmet Aurelio. Som de många och svåra ordens man, Magnus Hedman, hade uttryckt det: Som Linderoth, fast bättre.

Om jag fick ta ut en "all-elva" (inte nödvändigtvis de som varit bäst, utan en blandning av det och spelare jag bara allmänt är imponerad av), hittills, skulle den se ut ungefär såhär (uppställning nånting typ 4-3-1-2 med Arshavin som trequartista):

Målvakt:
Casillas (ES)

Försvar:
Lahm (DE), Afellay (NL), Marchena (ES), Grosso (IT)

Mittfält:
Podolski (DE), Mehmet Aurelio (TR), Senna (ES)

Anfall:
Arshavin (RU), Ibrahimovic (SE), David Villa (ES)

Coach:
Hiddink (RU)

22 juni

Enligt Drulle-Wenström på TV4 så har tydligen Spanien åkt ut ur slutspel just den 22 juni flera gånger tidigare. Idag bröt man alltså både den och kvartsfinal-förbannelsen - som yours truly förutspått.

Nu ska det bli riktigt tufft att kolla in Spanien-Ryssland. Ryssland som lär vara duktigt revanschsugna efter totalkrossen (4-1) i gruppspelet - och spelar bara Arshavin hälften så bra som han gjorde mot Holland* i kvarten så får jag nog fel på mitt inför-EM-tips med Spanien som vinnare.

* En så bra individuell prestation över 90 (i det här fallet 120) minuter i stort mästerskap har jag nog inte sett sen Brolin gjorde precis allt rätt mot Rumänien i VM-kvarten för 14 år sen. Helt otroligt! (Och dessutom: detta mot Holland som manglat båda 2006 års VM-finalister och ovanpå låtit reservelvan köra över Rumänien...)

Fotbollsdramatik när den är som... "slutet på den meningen får ni, alldeles strax"

Kom igen då, Selección!

Det är första gången i detta EM jag håller på Spanien. Delvis för att jag tippat dem som vinnare - jag tror (tills motsatsen är bevisad...) att det här är turneringen då de bryter sin taskiga trend och vinner hela klabbet. Och jag gillar att ha rätt.

Sen gillar jag ju spansk fotboll. La Liga, Fabregas, tekniskt, fysiskt, temperamentsfullt... det är nästan som Premier League... fast mest håller jag inte på Spanien för att jag gillar Spanien - utan för att jag hatar Italien.

OK för att Villa är den ende som i skrivande stund fått varning för filmning - men en italiensk paradgren är alltid en italiensk paradgren. Nä, tacka vet jag engelsk fotboll, där man reser sig upp efter en smäll.

Förlängningen börjar alldeles strax. Nu kör vi, Selección!