Det är bARA roligt...

Det var nästan som ett mantra, under mina år som engagerad i Sveriges elevråd - SVEA, även om uttrycket i sammanhanget i sig, sades ha en historia som inte ens de som "kom in" i organisationen före mig kom ihåg ursprunget till. Vad som än hände under aktiviteter så sa man det är bara roligt, helst på klingande gôttebôsska.



Nå, det var ju inte det det skulle handla om. Ara Abrahamian däremot. Vilket namn! Vilken kille! Jag är inte helt hundra på att jag odelat sällar mig till hyllningskören men imponerad är jag. Alldeles för många gånger har jag fräst åt elitidrottare som inte kan greppa den slitna men ack så gångbara klyschan domar'n dömer, så det vore ruskigt inkonsekvent av mig att plötsligt höja Ara till skyarna när han är likadan.

Men sättet domar'n dömde på...? Allvarligt? Jag såg inte matchen live och jag har aldrig brottats. Lägg dock ihop ett synnerligen välutvecklat sinne för att snappa upp sportregler, en spongebrain* som minns de flesta av de brottningsmatcher jag sett och läs- och se-bilder-på-tv-kunnighet så nog fattar jag att inte alla malda vetekorn i påsen var helt rena hos domarna.

Minnen kommer tillbaka av när jag såg Micke Ljungbergs (tack för allt!) semifinal och final i Sydney (2000), när kommentatorerna flera gånger påpekade att det var "märkliga domslut" och "konstiga poäng" (eller liknande) till hans motståndare. Halvt självnöjt, halvt förbannat, smålog jag när jag läste kommentarerna i gårdagens tidingar; ...de försökte ta Ljungberg redan i Sydney, men han var för stark. Minnet sviker inte.

Självklart gör Ara helt rätt. Maxad respekt för att han verkligen står upp för sin tro. Även om han har fel i sak - vilket jag då inte tror att han har - så står han rakryggat upp och pekar ut den internationella brottningscenen som genomkorrupt, rättar inte in sig i ledet, bockar och tar i hand när adrenalinet lagt sig. Han tar sig samman inför bronsmatchen, åker till arenan och brottar skiten ur den stackars fransosen knappt utan uppvärmning och på ren jävla ilska. Inte ett ord om FILA (inte klädmärket; internationella brottningsförbundet), inga kommentarer till den matchens domare utan bara ren idrott där den bäste och mest motiverade vinner.

Vid prisutdelningen: lugnt och städat. Han agerar som en medaljör, låter den smutsiga (Aras förmodade perspektiv) bronspengen hängas runt halsen, tar prisutdelarna i hand, gratulerar en icke-italiensk motståndare till dennes medalj. Inte ett ord eller ostädat uttryck i övrigt. Han går bara därifrån, lägger enkelt medaljen på mattan. Inga vrål, inga överdrivna gester. Bara ett bevis på att bronspengar med solkiga fingeravtryck på inte är något att ha när man kanske eller kanske inte är värd en finalplats, och/eller ett guld.

Jag påstår inte att Ara "förlorade ett givet OS-guld". Det kan väl ändå ingen veta, hur det gått i finalen. Eller ens i tredje semifinalronden om en sådan fått utkämpas. Jag påstår dock att min slutsats är densamma som Aras och svenske förbundskaptenen Mylläris: f-u-s-k.

Det som gör att jag ändå inte helhjärtat faller för mitt underdog-/fighterblödiga hjärtas ingivelser är den lilla gnagande känsla jag brukar definiera som omväntperspektivet. För att avgöra för mig själv om jag "tycker rätt" brukar jag försöka se en situation där jag och/eller mina åsikter är inblandade, ur en annan synvinkel. Ett litet vardagstrick som gör det enklare för en halvmisantrop som jag själv att förhålla mig till omvärlden. I detta fall handlar det om att försöka tänka diametralt motsatt: om brottningsledarna, mattdomarna och mattpresidenten varit skandinaver och en italiensk brottare med team anklagat Norden för korruption, fusk och unfair play, hade vi inte bara garvat åt dem? Kanske blivit smått indignerade över anklagelsen, men inte mer.

Minns du hur det var när Sverige och Danmark lirade 2-2 i sista gruppspelsmatchen i fotbolls-EM för fyra år sedan? Exakt det resultat som inte tog Italien - men väl både Sverige och Danmark - till slutspel. Upprörda italienare, avfärdande svenskar och svenska medier. Men samma där: om Italien och Portugal "varit" Sverige och Danmark, och Sverige Italien - då hade det blivit liv i luckan här uppe.

Nåväl, summa summarum: Ara gjorde rätt - och jag håller med Anrell. Ge karl'n bragdguldet.

* Spongebrain = en hjärna som bara suger upp information på information.