Ingen ursäkt

Har du tio minuter över? Knacka in dig på FreeRice.org. Konceptet är i sig inte nytt; våra annonsörer pröjsar mat till fattiga om du surfar/klickar/tittar här men förutom att man inte är begränsad till ett klick om dagen, finns en möjlighet att lära sig själv nåt samtidigt.



Det finns massor av olika frågekategorier om man inte gillar engelsk ordförståelse (vilket är default-alternativ). Själv kör jag som standard på World Capitals, något av min lilla specialnisch inom onödig (until now...?) allmänbildning. 5 kilo ris inbringade 20-25 minuter av klickande bland Ljubljana, Dusjanbe och Libreville i morse...

Oavsett om man är sugen på att lära sig nåt eller inte, finns det faktiskt ingen ursäkt för att inte lägga åtminstone ett par minuter i veckan på liknande saker. Ingen alls. Du kan ge bort mat (i detta fall ris) till någon som har det betydligt värre än du* - och du behöver inte ens pröjsa, mer än möjligen någon tioöring i elkostnader.

* Om du kan läsa detta tillhör du nämligen någon av de ska-vi-säga-max-20-miljoner människor i världen som kan läsa/förstå/hjälpligt hänga med i svenska språket; således är du med mycket stor sannolikhet född i Skandinavien eller övriga västvärlden och därmed har du, oavsett hur shitty ditt liv är just nu, det vansinnigt mycket bättre än de människor dessa insatser syftar till att hjälpa.

Fattiga studenter

Precis som när jag var student så gnäller dagens studenter över att man "får för lite pengar" som student. Jag vet inte men... hur kan någonting man får vara för lite? Okej att man kunde stå som sjuåring och kolla snett på upplevt snåla släktingar som tyckte att 50 kr var en lämplig present (hallå, knappt en halv Turtlesgubbe!) men nu pratar vi om människor mellan 18-30. De har, liksom alla andra intressegrupper en sammanslutning på Facebook. Där skriver gnällspikarna att

De studenter som inte har välbeställda föräldrar som kan stötta dem ekonomiskt, och som inte har tid eller möjlighet att jobba vid sidan av sina studier, tvingas leva under socialbidragsnormen.

Såhär svarade jag på det:

Det handlar inte om att "inte ha tid eller möjlighet" att jobba extra. Har man inte välbeställda föräldrar (ungefär som jag) och vill ha extra cash när man pluggar (ungefär som jag), då skaffar man sig "tid eller möjlighet". Kanske får man tentaplugga på nätterna ibland, skippa en fyllerunda eller två (för allvarligt: har ni någonsin druckit öl så mycket ofta som under pluggtiden, stackars "fattiga" studenter?) och kanske avstå en fika för att istället jobba.

Det känns lite konstigt att innan ens fyllda 25 behöva hälsa en massa äldre människor "välkomna till livet"...

Ingenting är gratis. Det lär vi som inte har välbeställda föräldrar oss ganska snabbt. Sluta gnälla, börja jobba.

Och det tycker jag sammanfattar det hela rätt väl. Nej, det är fan inte lätt att klara sig på 7 000 i månaden. Men antingen säljer man den fritid man har för mer pengar - skaffar sig ett extrajobb - eller så bortprioriterar man att bo i innerstan, eller så äter man makaroner istället för på Mickey D...

Och faktum är att empiriska studier ;) visar att vi som kommer från en bakgrund där föräldrarna kanske inte ens efter flera år har femsiffrigt på sparkontona (so much för två månadslöner är de som gnäller minst. Just som jag skrev; man är redan medveten, från "dag ett", att ingenting är gratis.

Av mamma fick jag som liten så mycket hon kunde ge mig - dvs, inte alltid så mycket - när det behövdes. Men ibland vill man ha mer. Man vill ha den där tröjan, se den där filmen på bio, etc etc. Ungefär samma nöjen som när man är 20+, alltså. Jag började jobba extra 1997. Då var jag 12. Oj oj oj, förstörd ungdom, barn-ska-vara-barn, bla bla bla... Inte då. Jag dömde fotboll. Och älskade (älskar?) det. Betald träning! Om en 12-åring kan räkna ut lite pengar = skaffa jobb = mer pengar, tycker jag inte det är för mycket begärt att en dubbelt så gammal akademiker ska kunna fixa den ekvationen också.

Summa summarum: sluta gnälla, börja jobba.

Jag har det! (Iphone-diss, del 1)

Telia har monopol (om vi bryter meningen här, tog jag dig just tillbaka femton år i tiden! Mycket tufft!) på att sälja Apples i-telefon. Välkänt - åtminstone i min bransch. Jag gillar deras ska-vi-säga-kanske-lite-kaxiga marknadsföring för den: "Vi har den." på de anställdas tröjor, i helsidesannonser i storblaskorna... etc, etc.

Det jag stör mig på är inte principen i sig, att Telia på Sovjetmanér bara kör den i sina egna butiker - utan på att man bara kan skaffa en för sisådär en halv miljon om man redan har ett bundet Teliaabonnemang eller om man binder upp sig med, för att citera Krohnman livstidsabonnemang.

Sen är det ju så att de i nuläget - inte alls har den. Den är ju tokslut, efter den massiva försäljningen de första dagarna. Jag bjuder nedan Telia på lite alternativ marknadsföring:


(Så gör ni lite realistisk reklam för både Iphonetillgång och kundtjänst samtidigt!)









och, den kanske mest självklara:


Varsågoda, Telia. Free of charge. Tänk på det nästa gång ni anlitar en svindyr PR-byrå.

Grattis på mig

Ännu ett år på Tellus avklarat. Wee och yahoo, ballonger och saft. Men vafan, grattis på mig!

Inget ont om Bahnhof

...men det här känns faktiskt ännu tryggare. Hej FRA, kul att ni kollade - men jag har spegelglas i mina digitala fönster...

Din machete i 1984-djungeln

Efter att statskuppmässigt ha röstat igenom "FRA-lagen" i juni 2008, vill nu även regeringen öppna upp det s k PKU-registret och därigenom ta ännu ett steg mot ett 1984-Sverige.

FRA-lagen kan vi medborgare inte göra mycket mer åt än att försvåra FRA:s arbete - och protestera. Vad gäller PKU-registret äger man all rätt i världen att återkalla sitt samtycke till att finnas med.

Skicka bara ett brev innehållandes ungefär den här texten:

Jag, (namn), återkallar härmed mitt tidigare samtycke för användning av mina vävnadsprover och kräver att allt nyttjande av dessa omedelbart upphör.

Enligt Lagen om biobanker i hälso- och sjukvården (SFS 2002:297) 3 kap 6§ ska därmed vävnadsprovet omedelbart förstöras eller avidentifieras.

Var vänlig och skicka omgående en bekräftelse på att så har skett, till
(Namn)
(Adress)
(Postadress)

Relevanta data:
Moder: (din mammas namn...), personnummer (...och personnummer)
Undertecknads personnummer: (ditt personnummer)
Född vid: (det BB/sjukhus du föddes på)

(Ort, datum)
(Underskrift)

Ett standardformulär finns nedan i två printvänliga format: .doc för dig som helst fyller i dina uppgifter direkt på skärmen och .pdf för dig som gillar bläck. Skicka blanketten till:

PKU-laboratoriet
CMMS C2-71
Karolinska Universitetssjukhuset
141 86 Huddinge

...och glöm för allt i världen inte att fylla i vilken adress de ska skicka bekräftelsen till - så att du verkligen kan vara säker på att du avidentifierats.

PKU.doc | PKU.pdf